Årets skiva: Prefab Sprout: Steve McQueen

I våras släpptes en remastrad version av Prefab Sprouts mästerverk som ursprungligen kom 1985. Att lyssna på den på nytt framkallar många minnen. Jag minns att jag tyckte den var bra men lite blek jämfört med From Langley Park to Memphis, som var den första skiva jag hörde med dom. Nu när jag hör den idag så noterar jag de fantastiska texterna och de självlysande melodierna. Den är utan tvivel en klassiker och sannolikt Paddy McAloons starkaste album.

Nu invänder vissa att skivan må vara remastrad vid nysläppet men faktum är ju att skivan är 22 år gammal. Inte kan den väl vara årets bästa skiva?

Jodå. Det finns nämligen även en bonusskiva där Paddy McAloon framför 8 av spåren akustiskt. Dessa spelades in förra året (under en inspelning som ryktesvis tog längre tid än originalinspelningen). Och det är när man hör låtarna med en ensam Paddy i nya arrangemang och utan Dolbys lite daterade produktion som man inser vilka guldkorn de är. En minut in på första spåret "Appetite" blev jag stående blickstilla på trottoaren och skruvade frenetiskt upp min Ipod till max. Jag trodde knappt mina öron. Jag var i ett gigantiskt lyckorus. Det känns som att man har fått en helt ny Prefab-skiva. "Desire as" är kanske det mest typiska exemplet på detta - 7 minuter lång här och med ett långt gitarrintro.

I en intervju vid tiden då albumet släpptes så kallade sig Paddy för den bästa låtskrivaren i världen. Just det citatet har spritts vida omkring och hänvisats till för att påvisa vilket självförtroende han hade. Men han har inte bara ett starkt ego, han har även omdöme. För vid den tiden hade han säkerligen rätt.

Tack Paddy! Tack.
/Popcalle

Bästa skivorna 2007

• Arctic Monkeys: Favorite worst nightmare - Alex Turner är en fantastisk låtskrivare. En skiva som överträffar debuten och ger hoppet tillbaka för engelsk gitarrpop.
• Jamie T: Panic prevention - Kul nykomling som man hoppas inte har bränt sitt krut utan blir det vi trodde Beck skulle bli (rolig, nyskapande och ej scientolog)
• R. Kelly: Double up - The king of r'n'b är i strålande form.
• Tracy Thorn: Out of the woods - Everything but the boy.
• Arcade fire: Neon bible - Årets arenarock.
• Feist: The Reminder - Årets Björk.
• UGK: Underground Killaz - Årets hiphop kom från södern.
• The Good the bad and the queen: Good bad and the queen - Damons bästa skiva på 2000-talet.
• Radiohead: In rainbows - Mest melodiösa de släppt sen The bends.
  Men det här var nio skivor. Lite ojämnt antal kanske?
  Den bästa skivan har jag dock sparat till på fredag då den presenteras speciellt. Det blir på flera sätt en överraskning.
  /Popcalle

Bästa låtarna 2007

Då Papa gått i ide har han överlåtit åt mig att härja här ibland. Jag kommer den närmast tiden att ge er en sammanfattande bild av det finaste popåret hade att erbjuda.
/Popcalle

Amy Winehouse: Tears dry on their own
The Coral: Jaqueline
R. Kelly: I like love
Jamie T: Sheila
Modest mouse: Dashboard
Arctic monkeys: 505
UGK& Outkast: International players anthem
Radio dept: Bachelor kisses
Feist: Ontwothreefour
Talib Kweli: Country cousins

Epilog

Några exempel på de kommentarer jag har fått på mitt sista inlägg här:

• Värst vad känslomässig du blev!
• Vilket tårdypande avsked du klämde i med. Lite patetiskt va?
• Det var väl på tiden.
  

Vackra ord. Men sånt smicker biter inte på mig.

Tror jag.

Bokslut

Jag började skriva den här bloggen i början av juni i år för att skriva av mig lite om mina tankar inför föräldraskapet och med en baktanke att sedan skriva om mitt nya liv som pappa. Sen har jag upptäckt att bloggen lika mycket som att handla om mitt liv som pappa har använts till att kanalisera allehanda åsikter och funderingar jag har haft. Ofta av en tröttgnällig karaktär. Ibland har jag lyckats vara rolig hoppas jag.

Det senaste året har säkert varit det lyckligaste i mitt liv. Jag skulle egentligen kunna skriva panegyriska inlägg om min fantastiska son oavbrutet. Och min älskade sambo. Och det underbara att ha en familj. Men det skulle bli för privat och inte speciellt intressant för utomstående.

Barbamamma har tyckt att jag ägnat alldeles för mycket tid åt att blogga som jag kunde ha ägnat åt familjen. Och det är kritik som jag inte riktigt kan värja mig ifrån. Det är hon som har fått dra det stora lasset att ta hand om lille Barbidur. Jag känner också själv att jag får allt svårare att finna nya ämnen att skriva om och att uppbåda energin att skriva. Och så blir mina inlägg allt sämre skrivna. Med anledning av detta kommer jag att skriva mer sporadiskt den närmaste tiden. Förhoppningen är att börja skriva igen nästa år om livet som pappaledig. Vi får se vad som händer. Barbidur är redan fyra månader. Vart har den tiden tagit vägen? Ibland önskar man att man kunde ta ett par stenar och dämma upp det där forsande flödet och simma runt i dammen. Bara ligga och flyta och njuta av nuet.


Over and out.
.

En fantastisk svindlare

Klas Östergren är min hjälte. Även om jag hör till den större skaran som i första hand dyrkar hans prosa från Fantomerna och Gentlemen och slog volter när novellsamlingen Med stövlarna på publicerades så har jag läst alla andra böcker också inklusive den alkoholdimmig Österlens-trilogin.

Jag håller just nu på att läsa Stephen Farran-Lees bok Östergren om Östergren. Det är en fantastiskt bra intervjubok. F-L är så oerhört kunnig och han får verkligen Östergren att öppna sig. Det som gör den så bra är dels resonemangen och funderingarna om respektive bok men också det sammanhang de sätts i i tiden. Dessutom finns det flera små essäer insprängda om platser som påverkat honom som Lilla Essingen, Österlen och Södra Latin.

Det blir så oerhört tydligt när man läser hur Östergren utvecklas bok för bok och ständigt byter stil. Rätt stor skillnad där mot den där sega gubben som vissa jämförde honom med efter de första böckerna.

När de diskuterar begreppet "episk svindel" så ryser jag till. Just detta berättargrepp är något som grep mig fullständigt i Gentlemen och som han även använt i Gangsters och och Veranda för en tenor. Det är så träffande- man får svindel och känner sig svindlad när han skapar en känsla av realism i fiktionen och när han inkluderar andra påhittade verk i verket.

Farran-Lee är närmare Östergren i ålder och jag kan inte låta bli att bli avundsjuk på honom som refererar till honom som en tonårsidol. Det hade varit kul att läsa honom mer samtida. Jag läste pappas pocketutgåva av Gentlemen i mitten av 80-talet och slukade sedan hans andra böcker. Mina samtida "unga" författare var inte precis i samma klass.

Var är pappan i bloggen?

Den här bloggen har allt mindre handlat om mig som pappa och min son kan jag notera. Dels beror det väl lite på att jag har velat kanalisera en del funderingar och åsikter som inte är kopplade till min papparoll och dels så har jag väl känt att jag inte har kunnat skriva något mer allmängiltigt med lagom humor.

När jag nyligen blev uppmärksammad av Barbamamma på den här kvinnliga krönikören i Aftonbladet så upptäcker jag ju att hon skriver om allt jag skulle vilja skriva. Och hon har rätt i princip allt. Och hon är grymt rolig. Jag kan t ex skriva under på allt i denna.
och i denna.

Till alla popsnören vill jag påpeka att det alltså inte är indieguden Terry Ericsson
utan hon heter Terri Herrera Eriksson ( och ja, jag skulle också tycka det vore fantasiskt kul om de vore gifta. Stöter ni på nån av dom kan ni väl föreslå det!).

Oavgjort för Fleet

0-0 borta mot Oxford i eftermiddag och ner till tionde plats i tabellen. Får väl vänta och se referatet efteråt och kommentarerna från vår head coach Liam Daish. Go Fleet!

Ebbsfleet United forever!

Det låter som en dröm för ett fotbollsfans.

När jag läste om projektet "myfootballclub" i våras så var det med ett överseende leende på läpparna. Men nu känns idén mycket lockande. Mitt fotbollslag gör mig besviken år efter år och jag har tröttnat på Chamionship manager och till och med på Hattrick på nätet. Här kan man för 35 pund ta steget ut till verkligheten. Man ägen då en del i klubben och får vara med och styra klubben- rösta om laguppställning, spelartransfers och andra managementbeslut. Det är mycket möjligt att det inte funkar i realiteten men va f-n.

Nu i veckan så gick den här drömmen över i sanning då 51% av klubben Ebbsfleet united FC köptes. Över 50 000 är redan medlemmar. Vad väntar jag på? Underbart kul!

Nu ska jag ta reda på var tusan Ebbsfleet ligger någonstans exakt. Synd att det inte ligger med i proffsligan utan bara i Conference. Men namnet låter ju som ett påhittat namn, direkt från en Buster-serie. Bara en sån sak.

Barbamamma buzzar

Barbamamma är en "Buzzador" sen i våras. Det innebär att hon får erbjudanden via mail med viss oregelbundenhet om produkter som skall markandsföras. Som regel nya produktlinjer. Hon får då hem en låda med provförpackningar som hon ska testa, dela med sig om till omgivningen och diskutera. Slutligen skall hon skriva en rapport och skicka in.

Det är ett ganska förmånligt "jobb" sett till arbetsinsatsen vad jag kan notera så här långt. Det hänger ju helt på att produkterna är trevliga för dom får man ju glädje av själv. Hittills har hon (eller jag oftast) buzzat om Läkerol, Nivea for men, Estrella pop delight och just nu Gevalia 1853. Klart bra produkter som även tagits emot tacksamt av omgivningen. Med förbehåll för chipsen som inte var så goda.

Om det är effektiv reklam eller inte vet jag inget om men det har varit ett rejält buzz kring Buzzador i alla fall på bloggar och forum sen nåt år tillbaka. Kombinationen gratis varuprover och att vara early adoptor (om man nu kan vara det genom att tugga jätte-läkerolpastiller en månad innan omgivningen?) gör sitt till. Företaget får inte de mest pushiga ryktesspridarna men å andra sidan är ju lönen bara lite varuprover så kostnaden är låg.

Jag hoppas nu att det dimper ner mail med nya kampanjer från säg Fazer, Spendrups, OLW och Svenska spel.

Espresso house är djävulen

Ett Espresso house har just slagit upp portarna i hörnet Sveavägen/Rådmansgatan. Två portar från mitt stam-kaffeställe Sosta. Med tanke på Sostas prisnivå och mängd stammisar så trodde jag EH skulle vara tomt och att de snarast skulle lägga beslag på lattemorsor och andra som vill sitta ner på eftermiddagen. Men det var allt en liten kö som gärna betalade 19 spänn för en macchiato istället för Sostas 12.

Varför har jag agg just mot Espresso house egentligen? Det är ju inte så att jag gör massa utfall mot allehanda ärkekapitalistiska snabbmatskedjor. En anledning är väl att de är som en cancersvulst i Malmö och har övertagit Röda krans lokaler på lilla torg och Miss Browns på Davidhallstorg. Alternativen är nån av de andra Starbuckskopie-kedjorna. Tråkigt är bara förnamnet.

Det är massor med protester nu angående planerna att etablera en galleria på Odenplan. Men det spelar ju ingen roll vad folk klagar på. Det är oundvikligt att Odeplansgallerian kommer med spännade affärer som Kappahl, Gallerix, Intersport, Guldfynd och så ett fik i mitten. Många människor gillar faktiskt gallerior, föredrar detta framför småbutiker annars skulle detta inte ske. Vi får vad vi förtjänar. Folk föredrar också Doobidoo och Bonde söker fru på TV. Det är så den svenska massan fungerar. Vi andra som inte gillar sånt är ju per definition inte en motvikt då våra intressen är helt olika varandra. Och folk gillar att köpa sin caffe latte i en miljö som ser ut som de är vana vid, tillredd av en finnig 18-årig tjej. Det känns tryggast så.

Årets tristaste program?

Fotbollsgalan! Nu är det i och för sig hård konkurrens med alla andra sk. galor. Den där idrottsgalan är väl ännu värre. Men de har väl aldrig låtit huvudunderhållningen bestå av Hammarbytomtar och troll från fotbollsförbundet. Mythbusters på Discovery följt av World's toughest jobs. Aaah!

Dessa trista whisky-snobbar

Så här på höstkanten så brukar whisky-snobbarna vara som mest synliga. De är svåra att undvika. Går du ut i ett större sällskap så kan du åtnjuta en aldrig så god middag men lagom till avecen så är glädjen som bortblåst. Då finns det alltid minst en (som regel ett par stycken) viktigpetter som inte bara ska välja en whisky utan orerar om vilken sort som är "bäst". Och "bäst" i dessa sammanhang brukar betyda rökigast och lagrad i flest år. Många fler parametrar brukar inte komma upp här. Det är alltid skotsk singel malt som diskuteras.

Det brukar börja med att Viktigpetter 1 frågar servitrisen om de inte har en 12-årig Springbank. Sen fnyser han åt sortimentet högljutt. Viktigpetter 2 menar att Laphroigs 15-åriga är att föredra. Viktigpetter 1 replikerar dock snabbt att efter ha druckit deras 30-åriga så smakar annat som sockerdricka. Plötsligt lägger sig Viktigpetter 3 sig i och punkterar samtalet genom att avfärda dessa populära märken och berätta om den samling uråldriga flaskor han har lagrade i källaren efter att ha besökt ett litet obskyrt distilleri på en liten avlägsen ö i Hebriderna.

Varför är det så här? Jag tror att problemet är att det finns män (80% av dom är ingenjörer) som gärna vill se sig som konnässörer men de har inte tid och ork att verkligen lägga ner tid att lära sig något egentligen. Att vara sk. whiskykännare är en enkel biljett att spela allan när man umgås. (Om man konfronterar dem med att de kanske inte är så mycket kännare replikerar de defensivt att de är whiskyälskare).

För att vara vinkännare så krävs det stort engagemang och intresse. Och försök till att spela allan genom användande av standard-floskler om ursprungsland och druva imponerar sällan. Utbudet är för stort och det är så genomskinligt när någon försöker ge sken att de kan något genom att referera till ett par viner som de säger sig ha köpt på en vingård i Toscana (fast de egentligen köpte dem på tax-freen på Leonardo da Vinci). Men när det gäller whisky finns fem stycken producerande regioner i Skottland och en 30-40 distillerier. Det räcker för att självutnämnd expert att kunna rabbla upp några av dessa och sedan följa standardformuläret att ju äldre och svårtåtkomligare det är desto bättre. Den som är värst i dessa sammanhang vinner.

Ovanstående kan även appliceras på avstickargrupper som går igång på samma sätt på grappa. Själv har jag inte druckit starksprit på ett halvår. Jag skulle nog beställa in ett glas Portvin.

Burn baby burn

Är det en slump? Eller på något sätt ett sammanträffande att två krogar i Nyköping bränns ner natten efter att Grill bränts ner? Är det ligister med en hemlig plan? Eller har respektive ägare misshagat sina "beskyddare"? Det är knappast så att ställen har så mycket gemensamt. Med all respekt för Fika (Hypnotic känner jag inte till, gamla Pizzeria Fazana eller?) men det är ju en enkel kvarterssylta. Vad gäller krogvärlden i Nyköping så går det inte att låta bli att tänka på när Värsan brändes ner och ägaren gick ut i pressen och anklagade konkurrenten. Såna spekulationer är mumma i en småstad.

Nyköping börjar få en skamfilad profil. Boinykoping-kampanjen seglar helt klart lite i motvind nu. Polismord, bombhot mot McD och anlagda bränder. Inte så idylliskt.

Rosa band och blå nålar

Om man säger ett ont ord om (den av Aftonbladet och TV3 annekterade) "Rosabandet-kampanjen" så är man stämplad som kvinnohatare och snåljåp. Jag har noterat att i de fall då nån påpekat att runt 10 000 män drabbas av prostatacancer vilket är långt fler än de 7000 bröstcancerfallen så uppmanas denne att sluta gnälla. Och på ett sätt har de ju rätt. Varför gnälla på att man samlar in pengar till ett gott ändamål?

Rosa bandets syfte är att samla in pengar för förebyggande, påträffande, botemedel och omsorg. Just vad gäller de två första punkterna är vi väl tusenmilakliv före i Sverige när det gäller bröstcancer än prostatacancer? Det finns ingen motsvarighet till mammografi för män idag. Det kanske är ett argument för att även uppmärksamma även denna sjukdom?
Men det faktumet att det bara finns utrymme i svenska media för en sak i taget är rätt slående i det här fallet. Precis som att det alltid är en specifik konflikthärd som det fokuseras på så finns det plats att uppmärksamma en folksjukdom. Och det är tydligen bröstcancer.

Det finns tydligen en blå nål att köpa på apoteket men det har knappast uppmärksammats någonstans. Och den mycket roliga och effektiva internationella kampanjen MOVEMBER har inte lycktas slå igenom i Sverige. Jag noterar att den svenska sidan ser ut som förra året så det verkar stendött. Synd, för det är en mycket rolig (australisk faktisk) idé. Aftonbladet gjorde en rip off på den i våras kallad "Mustaschkampen" vilken kändes tramsig (inget fokus på sjukdomen utan på kändisar och en ful och usel websida) om man jämför med MOVEMBER som är väldigt seriös. Jag hade mustasch i våras och stoltserar hellre med det än en nål. Men Barbamamma har köpt en nål till mig ändå. Så jag får väl köpa henne ett band. Så att vi kan smälta in på stan.

Rör inte min beamer!

Och jag som sålde min bil i helgen. Tydligen var dock inte en BMW från -99 värt besväret för dessa skurkar. Istället gjorde jag upp affären med en belevad man i 30-årsåldern som uppenbarligen tyckte det var värt att hosta upp några tusenlappar istället för att gå till handgripligheter. Men om jag skulle sälja något som var värt flera hunda tusen skulle jag nog vara lite mer försiktig. Killen som köpte bilen åkte själv tunnelbana från Söder till mig med hela köpesumman i kontanter i innerfickan. Så han var väl ännu mindre risk-medveten.

Generation Y - del 2

Det är väl lika bra att börja förbereda Barbidur för pojkskolan då. den här verkar lovande.

Generation Y

Min son tillhör generation Y.
Y som i Y-kromosom.

Det verkar nämligen som att det bara föds pojkar i år. Flera bekanta har fått barn i sommar. Alla pojkar. På föräldragruppen är det bara pojkar. På babysimmet är det EN flicka. . Hittade en italiensk studie som pekade på att det föds fler pojkar just under sommaren. Detta skulle vara naturens sätt att hjälpa till då manliga foster tydligen är känsligare. Så omvänt kan man se det som att om man vill ha en pojke så ska man föda på sommaren.

Kanske hinner detta ändra sig under hösten. Men tänk om det inte gör det? Tänk om årgång 2007 verkligen är en pojkgeneration? Konsekvensen av detta är då att grabben kommer att tillbringa sina närmsta år på lekplatser, dagis och grundskola med enbart killar i hans ålder. Hur kommer det att påverka honom? I unga år kanske inte mycket men senare kommer han att gå miste om tjejbaciller, ryska posten, hopprep på gympan, penntroll och "fårjaglov" på skoldansen. Riskerar han inte att bli som de depraverade engelsmännen uppväxta på pojkskolor som inte klarar av normal kommunikation med motsatta könet?

Barbapappa startar ett parti

Jag har funderat på det där med att starta ett politiskt parti. Det kanske finns plats i marginalen för mig nu . Jag fick en kommentar nyligen om att jag skulle få en röst ifall jag hade ett parti, så den rösten kan jag ju börja bygga på. Ju mer jag har tänkt desto mer har jag insett att det roligaste är inte att tänka sig som en allsmäktig världsförbättrare utan som ett tjurigt enfrågeparti. Då det är baby boom så satsar jag på dessa gelikar.Jag skulle givetvis vara en enväldig Kim (och knalla runt i mitt slott och sjunga I´m so "ronery" som i Team America) med några nickedockor omkring mig och så måste vi ha massor av fina vallöften/idéer som inte alls behöver vara finansierade:

• Verka för flexibel arbetstid. Kontorstider 8 till 17 är förlegat. Många arbetsplatser har idag närvaroplikt dessa tider. Kör istället med 6 till 19 så att småbarnsföräldrar kan anpassa sig till dagis och skoltider och välja om de vill jobba tidiga eller sena pass.
• Föräldraledigheten ska vara dubbelt så lång som idag och kunna tas ut fram till ungen fyller 18.
• Företag som avskedar personer som tar mamma/pappa-ledighet ska tvingas återanställa personen samt som straff betala ett ruggigt högt vite.
• Jämo ska jaga alla verksamheter med blåslampa som bedriver könsdiskriminerande verksamhet som mammabarn-bio, mammabarn-jympa, mammabarn-grupper som utesluter papporna.
• På fotbollsarenor skall det vara lag på att ha familjeläktare inklusive skötrum med fulla faciliteter inklusive micovågsugn.

Nu är det bara att luta sig tillbaka och hoppas på "barba-effekten"!

Bira-pappa?

Uttrycket lattemamma är inarbetat och även lattepappa används ibland. Men lattepappa känns lite långsökt faktiskt. Och varför just kaffe? Varför inte en öl?

Nu behöver ni inte bomba mig med invändningar om att fulla pappor inte är direkt lämpliga att ta hand om barn. Jag menar inte att man nödvändigtvis behöver barnvagnsanpassa pubarna på samma sätt som fiken. Det duger faktiskt om man kan kunna köpa en folköl i kiosken bredvid lekplatsen.

Sanningen är ju den att mammorna som regel är lediga under barnets första år då barnet mest ligger i vagnen. Då fungerar det utmärkt att dricka en kaffe på ett fik medan telningen sover gott i vagnen bredvid. När pappan startar sin ledighet har ungen börjat krypa och börjar gå. Då är det bara att glömma att sippa på en kaffe. Man kan inte balansera skållhet dryck med ett aktivt barn i sin närhet. Det är då som en burk iskall öl är den perfekta räddningen. Törstsläckande och gott men inte sötsliskigt.

En kompis har berättat att han genom att ha en folköl i handen när han sitter vid lekplatsen och vakar över sin dotter slipper inledas i diskussioner med omgivande mammor. De rynkar på näsan och låter honom sitta själv i sina funderingar. Han bryter nämligen mot alla heliga koder och är en paria. Vilket passar honom bra. Han slipper gärna dela en termoskaffe och diskutera mjölktänder, barnsjukdomar och potträning.

Monopol inget för Stockholmare

Min initiala reaktion när jag läste det här i morgonens City (uppenbarligen en vecka gammal nyhet) var att uppmana alla jag känner att göra processen kort med de här pinsamheterna och gå in och rösta på Stockholm som spelplan.

Men när jag sansade mig så ändrade jag helt ståndpunkt. Jag kommer inte ifrån Stockholm så jag har inget lokalpatriotiskt intresse i det här alls. Det är mest antipatin till att spela ett spel baserat på en meningslös avsomnad bruksort som jag vände mig emot.

Men nu slår det mig att jag inte spelat Monopol på 20 år och inte lär jag göra det på 10 år till heller så varför skulle jag bry mig. Uppenbarligen är detta som ett gift ute i småstäderna så låt dom hållas. Jag ska gå in och lägga min röst på villaområdet där jag växte upp. Min gata Persiljestigen ska bli det nya Norrmalmstorg!

Barbidur älskar fotboll

Jag har vid flera tillfällen skrutit på olika ställen med min prakt-unges faibless för den vackra sporten. Barbidur är nu tre månader och jag har börjat indoktrineringen genom att titta på match med honom i knät. Jag har hävdat att jag ska pressa killen att bli den spelare som hans far var för lat och talanglös att bli och att jag ska tvinga honom att heja på BP av flera olika anledningar.

På förekommen anledning vill jag göra en liten rättelse. Vissa av er har tydligen inte alls förstått vad jag vill och andra har helt missförstått. Nej, jag ska inte hjärntvätta min son och ska inte bli en soccer-dad som står bredvid planen och är otrevlig och hetsar. Men som nybliven pappa är bara tanken rolig att man skulle kunna. Om ni inte tycker det är kul att skoja med stereotyperna så kan jag inte hjälpa er. Och nej, han sket fullständigt i senaste fotbolls-landskampen. Jag skulle kunna skylla på att det var en usel match och på att han var trött men sanningen är att han under den vakna tiden ägnade sig åt att äta och kolla på sin mobil med flygplan som hänger över soffan.

Jag har en lång bit att gå. Och Barbamamma retas med mig om att jag ska vara redo att hämta och lämna grabben på baletten istället. Men hon kan väl aldrig mena allvar? Fast det kunde ju varit värre. Konståkning. Stå och frysa i en j-a ishall och kolla på småungar i trikåer som ramlar på isen och grinar.

Min son håller på BP

Jag har fått höra det massvis med gånger.
För det första att jag inte kan pådyvla min son mina egna intressen i allmänhet och kärleken till mitt eget fotbollslag i synnerhet. För det anda att jag aldrig kan få honom att älska ett lag i exil då alla hans kompisar kommer att hålla på lag från Stockholm.

Jag köper det mesta av vad jag hör. Förutom det faktum att han skulle bli ointresserad av fotboll. Det kommer att vara en omöjlighet, då jag kommer att indoktrinera honom. Men vad ska jag då göra?

Just nu lutar jag att hålla grabben borta från de förhatliga 08-lagen genom att börja kolla på matcher ihop med honom på t ex Grimsta. Det finns många fördelar för honom att få ett favoritlag som BP (kan lätt bytas mot Vasalund, Spårvägen eller nåt annat menlöst mittimellangäng):

1. Inga intresse-konflikter då de alltid kommer att ligga serien under.
2. Han kan gå och se fotboll regelbundet.
3. Inga förväntningar på stordåd. Detta är ett av de största problemen bland fans som tillbringar större delen av säsongen i ett lidande tillstånd av ständiga underprestationer, skitspel och falska förhoppningar. Han kommer att bli glatt överraskad av en plötslig seger och behöver bara njuta av liret.
4. Vi kan tillsammans gå på fotboll i tidig ålder och njuta av spelet fjärran från de huliganer och polis-piketer som förstört sporten.
5. Han kommer inte behöva komma i kontakt med den svans hjärndöda huliganer som förpestar de större lagen i Sverige utan kan ansluta sig till de intelligenta analytikerna på familje-läktaren som följer spelet och enbart spelet.

Å andra sidan är himmelsblått den vackraste färgen...

Blått och Rosa

Blått och Rosa.
Det är de färger som man kan välja på om man ska köpa kläder till en nyfödd baby. Men det stannar inte där. De här färgerna följer det mesta inom genren. När Barbamamma gick på sin första träff med föräldragruppen nyligen så delades det ut pärmar i blått respektive rosa. Barnmorskan var bekymrad över att det var nästan slut på de blåa då det bara fötts pojkar i vår del av Vasastan under sommaren.

Man kan tycka illa om detta av flera olika orsaker. Dels så är det ju ur ett genusperspektiv katastrofalt att man förknippar ett kön med en specifik färg. Detta är dessutom grymt orättvist då ljusblått är jättefint men rosa är skitfult (enligt alla utom småflickor och finansvalpar). Dels är det obegripligt att man ska vara hänvisad till dessa två färger. Lite äldre barn kan välja på massor men inte de minsta. Det är ju förstås så att det viktiga är att klassa in de små liven tidigt. För det är tydligen livsviktigt i samhället att man ska kunna avgöra könet på ett spädbarn.

Jag tänker på en ankdot som en närstående berättade som kom gående med sin lille son i barnvagnen. Sonen är iklädd en söt rosa dräkt. En äldre kvinna tittar beundrande på den lille och säger "Åh vilken söt liten flicka". "Men det är en pojke" replikerar pojkens mamma. "Men han är ju klädd i rosa!" ropar kvinnan. "Jo jag vet" svarar mamman iskallt. "Han är bög".

Rusning till apoteket

I söndags så kom jag och Barbamamma på att vår mjölkersättning var på upphällningen. Vi ringde och kollade och det visade sig att apoteket vid Fältöversten var välförsett. De öppnade klockan 12.00. Då vi var på väg med bilen ner till Nyköping på en dagsutflykt så styrde vi först kosan längs Karlavägen ner till de grå delarna av Östermalm. Jag satte mig med Barbidur i baksätet utanför medan Barbamamma sprang in. Jag räknade med att hon skulle vara tillbaka på fem minuter, men det drog ut på tiden.

Det visade sig att det hade varit en kö av pensionärer som hängde på låset. Klockan 12.00 en söndag! När dörren öppnades så slogs dom med käppar och rullatorer på väg in och de som förlorade rusningen från dörren fram till kölapparna vrålade i högan sky. Man kan tycka att Barbamamma borde ha kunnat plocka några placeringar mot gamlingarna men hon innehar en hänsyn mot sina medmänniskor som får oss andra egocentrerade bufflar att skämmas.

Tydligen stämmer alltså den gamla fördomen om detta område som ett starkt russin-fäste. Då vi planerar en flytt till Käppholmen nästa år ser jag fram emot att få reda på om den även den fördomen håller sig. Min egen utgångspunkt är dock att de flesta delarna här har tagits över av de yngre generationerna. Så man borde vara rätt ensam på apoteket en söndag. Vi får se.

In your face Fylking-puckon!

Kan man nu äntligen slippa alla anti-intellektuella fjantars ironiska "äntligen" i år?
Nä, förmodligen inte. För Lessing har väl idag en fan-skara som huvuddelen är kvinnor i övre medelåldern. (Dvs den grupp som bär upp litteraturen i Sverige) Fylking-idioterna som man tvingas lyssna på där de står och bräker om Mankell och Kalle Anka i fikarummet är ju som regel män. Vi kan ju hoppas att Nobelpriset ändrar på den saken, åtminstone såtillvida att en del yngre läsare läser henne. Själv har jag bara läst "Om katter". Dags att ge sig på något mer nu då.

FY FI!

Så här kan man kan handla om man är förtretad. Man skriver en debattartikel där man kritiserar forumet för ilskan. I detta fall Finansinspektionen.
Alternativet hade förstås varit att man som den unge mannen igår häller lite rödfärg på Finansinspektionens fasad.Vilken metod tror ni på?

Jag lämnar därhän om Gabriel Urwitz har rätt i sin kritik. Men det hela är ju oerhört intressant. Allt har ju blivit så uppförstorat och har haft jättestora implikationer. Om detta ställer allting på ända är det häpnadsväckande. Men jag är faktiskt nästan lika nyfiken på den unge mannen i gårdagens artikel. Varför är en 22-åring så irriterad på FI? Hade han anknyning till Carnegie men då han saknade språkets gåva så uppvägde han detta med en burk färg?

Man ska vara rådig

Det måste vara jobbigt att vara hobby-ligist ibland. Här kommer man promenerandes med en färgburk i ena handen och sin laptop i den andra. Framme vid Finansinspektionen startar man sitt dagliga värv. För det finns väl ingen protest-aktion lika stark som att kladda lite på en husvägg? Det ska vara att tårta nån då.

Så dyker det så upp en av dessa så irriterande "rådiga" personer och ger en uppsträckning. Oj vad stor han var. Och rådig! Finns inget annat att göra än att lägga benen på ryggen. Bäst att låta passet och laptopen ligga kvar. Det ordnar sig nog.

Synd att man bara läste förordet i "småligisternas handbok". Kanske skulle ha varit smart att läsa åtminstone första kapitlet.

Barbapappa på vift i skåne

Idag lämnade jag Barbamamma och lille Barbidur hemma i Stockholm för en tre dagars affärsresa i Lund. Det var första gången sen grabben föddes som jag satte på väckarklockan för att de facto stiga upp innan han väckte mig. Jag är med andra ord duktigt trött nu.

Jag får höra muntra kommentarer om att "nu får du allt sova ut ett par nätter". Men faktum är att jag inte har några problem att sova alls om nätterna. Då sover pojken så snällt. Det är övrig tid som han är orolig, särskilt om kvällarna. Så jag har mest dåligt samvete för att Barbamamma ska vara en sömngångare tills jag återväder. Nästa vecka kanske hon ska åka bort nåt dygn? Fast hon klarar ju inte att lämna honom många minuter förstås.

50 år on the road

Att det är 50 år sedan Jack Kerouacs "On the road" gavs ut har inte passerat obemärkt. Ni har säkert noterat att det i bokfloden kommer en ny utgåva- "On the Road. The Original Scroll". Dessutom kommer det flera faktaböcker, där John Lelands ”Why Kerouc Matters” antagligen fått mest utrymme i pressen.

Sjäv var jag i 17-årsåldern när jag läste boken. Jag slukade i samma svep "Jack", Dharma bums", "Fantomerna" och "Catcher in the rye". Jag noterar nu att Janne Gradvall (i likhet med säkert många fler) gjorde precis samma sak. Som vanligt, måste jag säga, håller jag med Janne i det mesta han skriver. Bilden av Kerouac har blandats ihop med de figurer han skriver om och då i första hand Neal Cassady (Dean Moriarty). Och även den romantiska idén att den färdiga boken blev klar på ett par veckor, när det tog år att redigera den i verkligheten. Men världen behövde väl ha den där bilden av en cool beat-författare som luffade runt världen, skrev romaner på ett par veckor sittandes i en godsvagn och aldrig såg annorlunda ut än de där 50-talsbilderna, i vit t-shirt, tillbakalutad mot en vägg.

Hur mycket jag än uppskattade boken då så tvekar jag inför att läsa om den. Det är en bok för ungdomen. Den är rakt inget litterärt mästerverk egentligen men den har ett sätt att gripa tag i en i den åldern. Och det har egentligen inget om något luffar-tema att göra utan det flödande språket- "spontaneous bop prosody" som den kallades.

Janne Gradvalls slutmeningar är så på pricken att jag måste citera dom rätt av:

"Vad som ändå förblir så gripande med Keroucs ”På drift” är att den precis som Hemingways ”Och solen har sin gång”, och väldigt få andra böcker, fångar känslan av att världen fortfarande är ung.”På drift” handlar inte om femtiotalet eller ens om att leva luffarliv. Vad den handlar om är tron på att det är möjligt att leva livet i presens."

Barbapappa laddar för kick off

På torsdag ska jag iväg på höstens kick off med jobbet. Vi ska i sedvanlig ordning åka iväg till nån herrgård eller likande ute på landet för en dos av den vanliga blandningen "året har varit bra- lite bubbel innan maten kanske?- som ni ser på sliden ligger vi i övra högre fyrkanten- är bastun varm ännu?-spännade kundevent- och nu skall vi leka en rolig lek!-jaha, och var jobbade du innan du började här?- en stor stark till!- ligga i sista kvartalet för att nå budgetmålet- är baren redan stängd?"

Många småbarnsföräldrar välkomnar dessa tillställningar mest för att få fly hemmet för en kväll för överdriven alkoholkonsumtion och chansen till lite lagom infantila samtalsämnen (lumpen, fotboll och så dessa tillspetsade anekdoter alla ska bräcka varandra med).

Jag ser mest fram emot en hel natts oavbruten sömn. Tänkte smyga upp på rummet vid 8-tiden, dra ner gardinen och sen hoppas att ingen väcker mig före 7. Får dåligt samvete när jag tänker på Barbamamma hemma dock. Fast hon får ju i gengäld spendera den vakna tiden med sötnosen Barbidur.

Tack för tipset men nej tack

I dagens Stockholm City så presenterar de stolt överst på sin första-sida denna värdelösa information:
"3 bra ställen inför Oktoberfest - Svejk, Tudor arms och The Doors"
Två engelska pubar och en tjeckisk krog? På vilket sätt skulle dessa ha något med Oktoberfest att göra? Vad har dessa ställen med ölhallar, maß och umpa-umpa-musik att göra?
Jag kan föreslå tre andra alternativ istället:

• Kondtoriet Vetekatten på Kungsgatan
• Restaurang Mattias Dahlgren Grand Hotel
• Elna korvgrill på Sveavägen

Dessa har lika mycket med Oktoberfest att göra som ovanstående alternativ.
Och vad menar de med "inför"? Den började ju för över en vecka sedan. I helgen är det slut.

No shit Sherlock

Nästa spik i SSU-kistan. En eller flera av nationens framtida ledare är en bajs-korv. Förlåt, lade en bajs-korv ska det vara. Där blev det fel.

Rocky är en bebis

Jag trodde att fler skulle känna sig träffade av mina påhopp på folk som gillar att bälga i sig litervis med varm mjölk efter middagen. Men inte då. Folk skäms nog av denna svaghet. Nu har jag dock hittat de reaktioner jag väntade mig.

I dagens DN så blir Rocky hånad av sin kompis för att han beställer en cappuccino på maten. Rocky svarar då i tirader där han hånar alla italienare. Och han avslutar med att hota att ha ketchup på sin carbonara. Precis så anal som jag förväntat mig av honom. Rocky har för övrigt spottat upp sig en smula efter en tung down-period med lågvattenmärket en vecka när han under epitetet "Rocky drömmer" gjorde små historier om Rocky som nerknarkad vovve. Helt klart inspirerad av Christoffer Nielsen. Helt klart jättetrist.

Män och byggnadsställningar

Det är nånting tragiskt med de där människorna som ivrar för varenda nybygge i en stad med en entusiasm som en kissnödig femåring hög på socker. De påminner om de där kufarna som man brukar se stå och stirra utanför byggen dag ut och dag in. De har liksom inget mer spännande för sig.

De bemöter argumenten med att Stockholm är en storstad och bor man här ska man gilla höga hus och betong och inga trista gula huslängor eller gröna parker. Antagligen gjorde de sin första resa till en riktig storstad som New York eller Tokyo i 20-årsåldern och har sen dess förbannat sin oföretagsamhet att lämna den håla som Stockholm är. Sen ägnar de restan av sitt bittra liv till att drömma om skyskrapor och applådera varje höghus som är på väg att byggas som en seger för skönheten.

Det är dessa personer som visar sig i debatterna på forum och i tidningar när nya byggen som t ex det sk. "bad-hotellet" presenteras. Alla förändringar är till de bättre enligt dom. Det som inte går in i deras huvud är att det i just detta fall är som att smälla upp ett bostadsområde mitt i Central park. När man demolerade centrum i städer som Västerås och Borlänge så argumenterade man precis likadant. Och invånarna där inser givetvis att de bor i städer med stadskärnor som är fula som stryk.

För övrigt anser jag att Slussen är ett skämt- riv och bygg nytt.

Ont i magen

Sonen är inne i en gnällig period. Det är allt från ynk och gnöl på dagarna till regelrätt skrikande i samband med måltiderna. På kvällen så lugnar han sig inte med annat än att jag bär runt på honom i "kolik-greppet".
Läser nu i tidningen att akupunktur ska vara en effektiv metod. Synd bara att jag är så spruträdd. Barbamamma får ta hand om det i så fall. Men vad tycker lillkillen då om att bli spetsad med nålar? Ger det inte psykiska ärr för livet? Barnmorskan i artikeln finns i Lerum, känns som en lite lång bilresa.

Barbapappa på kurs

Vanliga människor går på kurs för att att förkovra sig.
Småbarnsföräldrar välkomnar det som ett sätt att i lugn och ro slumra längst bak i ett klassrum en hel dag innan man återvänder till sin trötta fru och skrikiga son.

I helgen gick vi omkring i en rejäl trötthets-koma båda två. Jag har vid mer än ett tillfälle använt uttycket"sova ikapp" i konversation med andra föräldrar med längre erfarenhet. De har skrattat. Rått.

Stockholmsderby igen

Så drar det ihop sig till ännu ett Stockholms-derby. Kan vi gissa att bredvid matchrapportern ikväll så finns det dessutom en artikel med nyckelord som "huliganer", "grusgrop", "polispiket" och "uppgörelse" i? Man kan ju hoppas att buset väljer Bålsta och att ett signalfel gör att pendeln slutar gå lagom till matchstart.

Lustigheterna började redan igår. Polisens kommentar är ganska humoristisk. "En katt och råtta-lek" säger hon att det är. Hon håller helt klart på Djurgårds-katterna. Får se om det blir samma lek ikväll. Som om jag brydde mig om det. Det bästa vore ju om båda fick tokspö.

Låt Ulvsundasjön vara era luspudlar!

Den här artikeln var trevlig att läsa tills dess jag kom till näst sista stycket. Så f-n heller att jag vill ha den där fula j-a jätteringen i Ulvsundasjön. Ta den till Göteborg istället! Med deras lillebrors-komplex så lär ni kunna smälla upp den på nolltid där.

Som konstaterades i ledaren idag så var det mycket fult politiskt spel där kappan vändes med vinden och där tydligen politikerna först var helt redo att privatisera Riddarfjärden. Sossarna knep käft till dess de såg var opinionen låg men innan dess gick de inte in i nån debatt.

Mjölk-missbrukare del 3

I mitt sista inlägg i frågan om mjölk vill jag nämna det här med mjölk och sprit. Jag har en kompis som har berättat för mig om den lokala alkisen när han växte upp som brukade knalla runt på stan med en mjölktetra i handen som han hade spetsat med hemkört. Något äckligare har jag svårt att tänka mig. Som ni vet så ingår mjölk i den äckligaste drinken som har skapats. Vill ni se mer bevis för detta så se gärna med fördel The Dude gå ner sig på denna dryck i denna klassiker.

Mjölk är för barn.
Öl är för vuxna.

Mjölk-missbrukare del 2

Som jag skrev i slutet av mitt förra inlägg så har mjölk-maffian använt caffe latte-trenden till sin fördel och har lyckats få svenskarna att dricka kaffe med mjölk. Litervis med mjölk. Caffe latte är helt enkelt en varm dryck avpassad för människor som inte gillar kaffe. Det är inget fel med det egentligen. Som dryck till fikat passar det alldeles utmärkt om man tycker att det är gott att dricka varm grädde till sina gräddbullar.

Kaffe med mjölk i olika tappningar är alldeles utmärkt till frukosten. Det är lent och mjukt att starta dagen med. Men varför dricker svenskar det dygnet runt? En italienare får kväljningar när han ser en svensk efter en utsökt tre-rätters måltid dricka en dryck bestående av 3 dl varm mjölk och 3 cl kaffe. Tycke och smak säger vissa. Men de har fel. Och italienarna har rätt. För det är äckligt. Mjölk lägger sig som en tjock klump i munnen och i halsen. Att avsluta en måltid med att hälla ner det i sturpen är en förolämpning mot maten.

Jämför med ifall du tar ett årgångsvin och dricker det samtidigt som du trycker i dig en gigantisk chokladboll. Eller tar en rökig maltwhiskey som du blandar med coca-cola. Eller klämmer ketchupflaskan över din portion Spaghetti carbonara? Skulle du göra så?

Mjölk-missbrukare del 1

Varför är vi så besatta av mjölk i Sverige? Inte tusan ser du en vuxen karl i LA, Rio, Kairo eller Madras sippa på ett glas kall mjölk?

I större delen av världen så tål inte människor att dricka mjölk i vuxen ålder. Produktionen av enzymet laktas som bryter ned mjölksockret avstannar när man slutar amma. Följden blir magont. I några delar av världen så finns det dock folkgrupper som tål mjölk. Dessa finns i norra Europa och även hos flera folkgrupper i Afrika. Detta är en följd av mutationer av DNA-molekylen har forskare kommit fram till. Läs mer om detta här. Nordbor är allstå "freaks of nature".

På 20-talet bildades "Mjölkpropagandan", en lobbygrupp för mejerierna. De jobbade inledningsvis på på att minska folkets kaffedrickande till förmån för kaffe:
"Du negerpojke, behåll ditt kaffe! Och du, svenska flicka, drick du den goda vita mjölken".
Den här maffian lyckades i sitt uppsåt och lade grunden för en stor konsumtion. Men på 80-talet så ändrade Mjölkfrämjandet åsikt angående kaffet. De såg kaffetrenden med mjölk komma och såg potentialen. På 80-talet gick de ut med kampanjer runt café au lait. När sen den amerikanska kaffe-trenden med coffee shops kom hit så var det caffe latte som lanserades av mjölkmaffian. Och mejerierna hakar på. Idag dricker vi allt mer mjölk i kaffet. 59% hade mjölk i kaffet förra året mot 39% 2001.

I del 2 ska jag ta upp det sjuka med den här lattetrenden.

FC Estockholmo

Idag blir det klart säger källor nära mig. Som ett svar på Göteborgarnas storsatsning kommer de tre Stockholms-klubbarna Hammarby, Djurgården och AIK att gå samman och bilda den nya allians-föreningen "FC Estockholmo". Av rädsla från hotet från väster så snabbas nu planerna på att slå samman föreningarna. Detta har varit på gång länge. Syftet är att Stockholm ska få ett lag på europeisk toppnivå och som skall kunna spela regelbundet i Champions league.

Tydligen blev måtten rågad för DIFs ordförande Bosse Lundqvist när Andreas Johansson valde "en skitklubb i det där rödpölse-landet" före att flytta hem. För AIKs Granfelt brast det när Wilton flyttade till "ett ökenland i hottahejti". För Bajens ordförande Jan Friedman blev måtten rågad när Åby vägrade ta ut Kenta till landslaget.

Namnet har valts med stor eftertanke. Det ska ge associationer till kontinenten och locka stadens invandrarpublik. Vi kan redan nu ge en topphemlig bild på den tänkta nya matchdressen.

Pruttmaskin

Jag kan ge er ett tips på hur ni kan spara 199 kronor! Skaffa barn så kan ni tillfredsställa er humor med "the real thing" och behöver då inte längre denna produkt.

"Meningen med livet" har dom som slogan. Jag orkar inte ens av att göra en putslustig kommentar angående 2000-talets livsåskådning.

Audi-förarna är dom värsta

Om du blir omkörd till höger av en kille som sedan sneddar över två filer utan att blinka så vet du precis vad det är för en snubbe. Det är samma kille som vägar att släppa in dig när du hamnat i fel fil och som tutar på dig om du inte gasar i samma sekund som det slår om till grönt. Det är samma kille som väjer för bilköerna genom att köra ut på avfarten och svänga på påfarten 100 meter längre fram. Det är killen som brukar blåsa om dig i 180 knyck på E4:an och som gärna gör en U-sväng på Sveavägen.

Det är en Audi-förare. Min högst ovetenskapliga studie visar att dessa är de jobbigaste privat-bilisterna (här räknas alltså inte taxi-förare in som ju är grannar med hin håle) man kan stöta på i trafiken. I alla fall i Stockholm. Varför är det då så? Tja, Audi är en oerhört populär tjänstebil, billigare än BMW och är poppis i den kategorin 50-åringar vars enda hobby är att busköra sin bil från kontoret i Kista hem till radhuset i Huddinge. Att de förare jag talar om inte äger bilen själv är givet och det krävs många års erfarenhet innan man skaffar sig den arrogans som dessa förare har. Ni som spelade på att de jag refererade till i första stycket var 25-åringar i BMW förlorar alltså.

Grinig halvgammal snubbe

Är det meningen att man ska vänja sig vid den sömnbrist som det innebär att vara småbarnsförälder? Är det något kroppen fixar automatiskt? Och den där stressen det innebär att hela kvällarna gå runt med ett barn som är ledset,oroligt och hungrigt?

Jag älskar min son, det är inte det, men hans sällskap påverkar min relation med omgivningen.

Jag antar att man kan hantera det genom att kanalisera sin trött-grinighet genom att vara stoiskt lugn och skratta bort det hela. Eller så kan man äntligen se till att låta humöret styra och be alla idioter i världen fara och flyga. Och dom är många. Vad skönt det kommer att kännas!

Finnarna anar ugglor

Danskarna har fulla huliganer att oroa sig över. Finnarna har en uv som kallas "Bubi".
Med tanke på att det är Finland vi talar om så ger jag mig tusan på att uven ser till att matchen bryts. Det känns som att Finland är predestinerade att misslyckas i fotbollskval. När de nu är så nära så vore väl detta ett poetiskt slut som skulle passa de melankoliska finnarna?

Vatten över huvudet

Killinggänget på Dramaten? Henrik Schyffert i dialog på stora scenen med Börje Ahlstedt? Nä, jag tror inte det. Man hör hur de diskuterade i styrelserummet på Dramaten:
" Vi tar in de där killarna som var hippa för femton år sen när de klämde mjukost genom pappfigurer och skämtade om jakaranda-färgade dentalprodukter."
"Men är de inte bara tramsiga på scenen? På Grand blev det ju bara jobbigt med Robbans Åsa Nisse-skämt."
" Nej, nu är du negativ. Långfilmen var ju riktigt tung och tänk vad kul om vi kan få dom att göra lite roliga interna imitationer. Rheborg som Margareta Krook och Robban som Ernst-Hugo som vanligt. Och så kör dom Flora-sketchen. Det är annat än Beckett det! Folk kommer att stampa i golvet."

Andres Lokko skrev den här roliga krönikan i januari (han skriver 2-3 roliga texter om året) där han raljerade om E-Types inval i Skönhetsrådet. Jag är rädd att den där teaterföreställningen kan bli min "The Ass people".

Schlachtfest

I inledningsmatchen i fotboll för damer så besegrade Tyskland Argentina med 11-0. Är det inte bara att inse faktum att detta är en sport med samma internationella spänvidd som, säg bandy eller cricket? En fyrnations-turnering vore kanske vettigt till nästa gång?

Ska det vara så svårt att få vänner?

Det hjälper inte att nätverka på Myspace eller Facebook för att få fler "riktiga" vänner om man ska tro på en grupp forskare som studerar fenomenet med communities på Internet. Även sådana som har hundratals eller tusentals "nätvänner" skaffar sig inte fler nära vänner. De drar de häpnadsväckande slutsatserna att man behöver träffa någon i verkliga livet för att lita på denne och anförtro sig. Det räckar alltså inte att skriva:
> H!
>ql?
> asg
>OK cs!

Enligt forskargruppen så har en genomsnittlig person 150 vänner ("allt ifrån riktigt nära till bekanta eller personer man träffat någon enstaka gång"). Ha! Om jag får inkludera sådana jag träffat nån gång och inte blivit osams med måste jag ha hundratals vänner. Undrar varför de aldrig ringer? Samt 5 nära vänner. Hela fem!? Skit också. Jag visste ju att jag skulle ha gått alla gångerna på den där personlighetsutvecklings-kursen.

Graham Coxon - gitarrhjälte!

DN skriver att Blur ska återförenas. Om det inte vore för att Graham Coxon tydligen ska vara med så hade det ju inte varit en nyhet av intresse. Damons senaste material med "The good the bad and the queen" var bitvis trevligt men blev så oerhört sövande i längden. Och nu har vi ju Jamie T som ett fullgott substitut i genren struttig urengelsk pop. Fast i denna artikel pratas det om att man bara ska testa och att det handlar om inspelning nästa sommar. Så det hinner säkert gå åt pipan.

För övrigt får ni bara inte missa Fredrik Strages alldeles egna lista över de hundra största rockögonblicken på Youtube. Alltså inte musikvideor utan andra obskyra klipp. Precis som han skriver så är Youtube översvämmat med skräp så att få en ciceron blir perfekt. Det har börjat väldigt lovande.

Bajsmannen

Nu förstår jag äntligen barnfamiljers hang up på bajs.
Lillkillen har en stökig mage och skriker i timmar varje dag med benen i vädret. På skötbordet efter en rejäl tömning ser han dock ut som en ko på grönbete.
Och man hör sig själv säga: "Oj vilken laddning! Vad duktig du är!"

Skolavslutning

Sitter med nya Kanye West i lurarna - "Graduation" heter sista skivan i hans collegeavhoppar-trilogi. När jag satte mig tillrätta på tunnelbanan och började lyssna på inledningsspåren så var jag övertygad att det här var årets skiva. Det välbekanta soundet fick mig att jubla inombords. När jag kom fram till min slutdestination en bit in på skivan så är jag inte lika säker. Det går inte att avfärda Kanye, skivan innehåller flera bra låtar men den håller inte alls samma klass som de två föregångarna som båda var mästerverk och kommer att rankas som klassiker.

Sen får vi se hur han står sig i kampen om skivköparna med 50 Cent imorgon. Jag tror det blir jordskredsseger för Kanye. Och i så fall har ju Fifty lovat att lägga av. Vi får väl se hur det blir med det. Det är förstås ett desperat skivbolagstrick för att blåsa liv i den vikande skivförsäljningen. Synd bara att bägge artisterna inte levererar bättre skivor (har inte hört 50 men singeln Amusement park var ju ovanligt kass).

Frukt är visst godis lille vän!

Nu vet vi varför barnen idag är såna irriterande skitungar jämfört med vår egen generation som var gulliga små änglar. De proppas fulla med tillsatser i godiset som gör dom hyperaktiva. Tack för det EU! Som nybliven småbarnsförälder oroar man sig när man läser sånt här.

Det finns nu bara en sak att göra. Man får bli en sån där förälder som man själv retade sig på som liten som nobbade en godis utom på lördagar när man kunde få en liten liten påse. Och så hävdar man man att russin är "naturens eget godis" inför sin gråtande telning i kassakön. Inga problem. Tur att grabben är för liten än så jag hinner förbereda mig.

Ansiktsboken

Börjar också ni trötta på haussen kring Facebook? Visst är idén genial med att kombinera nätverkssidor som annars mest fungerat som en CV (som Linked in) med blogg, fotoalbum, forum mm. Världens marknadsförare måste gnugga händerna blodiga över de möjligheter som nu breder ut sig. Folk lämnar gladeligen ut kontaktinformation och uppgifter till kreti och pleti i sin jakt på att få en stor bekantskapskrets på nätet. Målet verkar vara att samla kontakter som andra samlar frimärken eller hockeybilder genom att "poka" så många man kan för att skapa illusionen av att ha massor med vänner.

Folk i gemen verkar dock ganska oförstående över att det finns någon fara för integriteten. Är det så här vi inträder det storebrorssamhälle som Orwell talade om? Vi lämnar själva över hela vårt liv via Internet?

Men hur hinner folk med? Jag köper att studenter kan hålla på med det men 30-plussare med karriär och barn? Det är en sak att hålla koll på avlägsna vänner och gudarna skall veta att man inte skaffar många nya vänner efter man har fyllt 30 men är det här inte bara en ny leksak för de kids som chattade på Lunarstorm i tonåren? Vissa tror att det kan ändras och fungera som nätverk för äldre men jag tvivlar på att min generation orkar bry sig. Kanske om 15 år.

Jag kan göra mina egna människor

"All fathers are intimidating. They're intimidating because they are fathers. Once a man has children, for the rest of his life, his attitude is, "To hell with the world, I can make my own people. I'll eat whenever I want, I'll wear whatever I want, and I'll create whoever I want. "

Jerry Seinfeld



Precis! Ni kan alla dra åt fanders! Nu är jag gud.

Det där futila kravet på äkthet

Jag har nu sent omsider plockat upp den svenska pocketutgåvan av "Sarah" av JT Leroy. Ni känner säkert igen namnet om ni drar er till minnes. Jag friskar upp ert minne här. "Sarah" handlar om en tonårig transexuell prostituerad som raggar sina torskar på lastchaffishak i hjärtat av USA. Den är rätt tragisk men välskriven, medryckande och humoristisk. Problemet är bara att den lanserades som en självbiografisk historia. När det sedan avslöjades att han egentligen var en 41-årig kvinnlig misslyckad författare vid namn Laura Albert som låtit sin styvdotter posera i intervjuer som Leroy blev det en präktig skandal. Folk kände sig svikna och lurade och många menade att nu var historien inte värd vatten längre. Ungefär samtidigt avslöjades James Freys påstått självbiografiska missbrukar- historia "Tusen små bitar" som en fejk. Han blev ännu mer hudflängd än Leroy, men så blev han också bestseller genom Oprah Winfreys bokklubb.

Janne Gradvall sätter fingret på problematiken i en krönika från förra året- "Påverkar dessa avslöjanden egentligen kvaliteten på själva verken? Och om det gör det, avslöjar då detta inte mer om oss läsare än om författarna?"

Varför är en bra historia så mycket bättre för att den är sann? Vad är egentligen sanning? Inte ens rena självbiografier berättar väl hela sanningen, de är tillrättalagda bilder av historien såsom den som skriver väljer att minnas den. Jag är mycket misstänksam över det här argumentet. En författare som kan dupera världen såsom "Leroy" gjort är sannerligen en stor författare? Han gjorde ju precis vad som författare förväntas göra- ge läsaren en riktigt bra historia. Folk lurades till medkänsla för en person som inte fanns men påverkar det historien? Hur många personer i litteraturhistorien känner ni inte med trots att de är fiktioner?

Rockare dör verkligen unga

Med anledning av den här artikeln så vill jag uppmana er att lyssna på Amy Winehouses senaste. Hon visar ju alla tecken på att inte överleva sin 30-årsdag.

Intressant att statistiken visar att de europeiska artisterna dör tidigare än de amerikanska kollegorna. Är européer större hedonister? Är rockmyten starkare här? Är det sämre kvalitet på knarket?

Dödligheten är tydligen dessutom som starkast inom fem år från genombrottet så Noel Gallagher, Evan Dando och J. Mascis kan andas ut. Fast de är ju redan för gamla. Ett alternativ är förstås att leva vidare som Sly Stone eller Arthur Lee - som nerknarkade grönsaker. Är det rock'n'roll, att förstöra hjärnan?

Autumn blues 2

Jag lovade i mitt tidigare inlägg att rekommendera lite gladare och lättsammare musik att möta hösten med. Två riktigt bra hip hop skivor från i somras är Talib Kweli - "Ear drum" och UGK - "Underground kingz". Den första socialt medveten NY hip-hop och den andra sydstats-rap. "Int'l player´s anthem" var en av sommaren skönaste låtar. Och så har vi ju kungen av R'n'B - R. Kelly. Nya skivan "Double up" är en riktigt skön skiva. Med något undantag ("Rock star") är det ett av årets största lyckopiller.

Jag har en spellista till min Ipod med årets skivor i bokstavsordning och har upptäckt att mina favoriter ligger i början (Amy Winehouse, Arcade fire, Arctic Monkeys) samt i slutet (de ovan nämnda). Och snart lägger sig nya Kanye West i slutet av listan som en favorit hoppas jag, även om förstasingeln "Stronger" var en smärre katastrof.

Ett samtal betyder så lite

Det ringde en kille. Han sa han var från "Com hem".

"Jag ser att du inte har digital-tv. Du kör på ett gammalt analogt paket via oss fortfarande. Vi har just nu ett förmånligt erbjudande."
"Varför skulle jag vilja ha det?"
"Men det måste man ha nu. Det finns massor med fördelar."
"Och dom är?"
"Ja, eh, det är mycket bättre bild. Kan inte jämföras faktiskt. Och massor med extra kanaler"
"Du menar såna där kanaler som visar gammal skåpmat och repriser på det som går i andra kanaler?"
"Eh, ja om man vill uttrycka det så. Men vi har ju Canal plus också!"'
"Det är frestande, men det är ert enda argument som biter - fotbollen på Canal plus. Jag har dock en lösning som är tekniskt revolutionerande förstår du."
"Hur menar du?"
"Jag har en TV i vardagsrummet. Jag kan ha en TV i sovrummet också utan att behöva göra något extra."
"Oj!"
"Och så kan jag t ex ikväll kolla på "Mord i sinnet" men spela in "Sopranos" som går samtidigt!"
"Åh fan!"
" Sen har jag en smidig liten fjärrkontroll till TVn, det tar en halvsekund att byta kanal bara."
"Jisses vad kvickt!"
"Ja, jag tycker det är bra. Kan ditt erbjudande matcha dessa tekniska specifikationer?"
"Tja vi har en stor box som eh, jag menar nä, det vill säga det kan vi tyvärr inte."
"Tack för samtalet då."
"Förlåt att jag störde. Trevlig kväll."

TV-hösten startar

September innebär höst, hemmakvällar och TV.
Nu i veckan drar några av höstens TV-måsten igång. TV4 har plockat två goda russin. På tisdag startar tredje säsongen av House och på onsdag startar Heroes (för oss som inte laddat hem eller sett den på Canal + redan). SVT har dock rätt bra serier också. Studio 60 på onsdagar och Veronica Mars på torsdagar (även om sista säsongen är ganska svag). Och ikväll börjar dessutom "Upp till kamp" som jag var ljummen till tills jag läste Johan Cronemans recension. Om man ska tro honom så är alla jobbiga klyschor som brukar följa med tv-dramor från 60-talet avskalade, "raketostfällor" som han så träffande kallar det.

Skitkanalen TV3 har tack och lov inte lagt beslag på något bra, men systerkanalen börjar visa "Dexter" senare i september med favoriten Michael C Hall från "Six feet under". Har sett första delarna och det är riktigt bra. Kanal 5 visar nya omgångar med de där trötta såpoprorna som bara kvinnor kan uppskatta: GreysBettyHousewives...gäsp.

Hur hinner man se allt? Finns bara en lösning. Spela in och kolla i efterhand när du få en lucka. Ingen kollar på TV live längre.

Därför får bilen stå!

Bilen står så bra hemma på gatan medan jag tar tunnelbanan.
Inte direkt pga trängselskatten egentligen även om det är en anledning som indirekt spelar in.

1. Essingeleds-köerna är en anledning. Den tid jag sparar på att Sveavägen är mindre tät nu med tullarna tappar jag från Frösunda i köerna. Vägarbetena gör det hela inte bättre.
2. Parkeringseländet är en annan. 40 minuter för att hitta parkering i Vasastan i rusning är sådär halvroligt.
3. Och här kom ytterligare en om jag nu behövde det. Lufttryck? Mmm det har jag stenkoll på. Verkligen.

Bil är bra att ha när man har småbarn men visst är den en lyxpryl, särskilt när man bara använder den på helgerna. Skönt då att SL är så j-a stabilt. Tunnelbanan dras visserligen med konstant vagnbrist men pendeltågen drabbas ju av nedrivna kontaktledningar och den där ruggiga "lövhalkan" så det är mer vanskligt.

Tokiga män i tokiga byxor

I morse på tunnelbanan satt jag mittemot en vithårig gentleman. Han var i 70-årsåldern, hade vit skjorta, svart blazer, svarta skor samt ett par påsk-gula byxor. Varifrån kommer denna vurm att sticka ut med fult plagg på detta sätt? Det påminner mig osökt om Ian Wachtmeister och hans så tröttsamt tokroliga hattar. Robert Broberg är en annan man som delar denna vurm. Han verkar bo i mina kvarter för jag brukar stöta på honom stup i kvarten. Och han är väldigt ofta iklädd ett par röda udda byxor.

Är det här ett trick för att slippa anstränga sig när man klär sig på morgonen kanske snarare än excentritet? För inte fasiken lägger man märke till något annat än de fula brallorna.

Tålmannen

Dagens citat:

Barba-barnets moster: "Ni måste vara noggranna med att skölja av diskade nappflaskor. Sådana små tål inte så mycket."
Barbamamma:"Men - han är ju TÅLMANNEN!?"

Hopplösa TV kanaler

Jag tillhör förmodligen en utrotningshotande skara som fortfarande tycker att det är kul att följa TV-serier via TVn istället för att ladda hem dom i förväg. Det finns flera anledningar till det. Dels för att det i de flesta fall är lagom att följa en serie i lagom portioner veckovis, dels för att man då får det textat på ett bra sätt, och dels för att det är trevligt att se fram emot något.

Men varför ska SVT vara så usla på att marknadsföra sina serier? Ibland så väljer de att köra trailers månader innan, oftast när det handlar om den obligatoriska egenproducerade mellandags-serien. Men hur många gånger har man inte flippat på TVn för att upptäcka att det går en lysande serie som man just missat de första 5 avsnitten av (Epitafios senast). Det enda man har att gå på är ju DNs TV-sida och om man inte lusläser den just den dagen premiären är så missar man den. SVT har det senaste året visat ett antal strålande serier som inte alls fått de tittarsiffror som de förtjänar: Entourage, Sleeper cell, Veronica Mars och Life on mars. Frågar jag min omgivning så är dessa okända för de flesta vilket är så synd. Dessa personer har istället kollat på de mediokra serier som reklamkanalerna skrutit om på sina reklamaffischer.

Men TV3 är trots allt den onda TV kanalen. En serie som hamnar här är för all framtid fördömd. De kan konsten att förstöra en serie. De gör detta bl a genom att:

1. Köra parallellt nya avsnitt med gamla avsnitt, gärna samma kväll (Scrubs)
2. Ändra om i tablåerna så att tittaren till slut tappar bort sig (Earl, Scrubs)
3. Enbart köra gamla avsnitt som de visar huller om buller (Simpsons).
4. Sätta en serie på en hopplös tid och sen strunta i att visa sista avsnitten för säsongen (How I met your mother).

I Stockholm är alla cyklister dårar

Man måste vara knäpp för att cykla i Stockholms innerstad. Det är också därför som cyklisterna är spritt språngande från vettet.

Från cykel-kramarnas håll framhålls det att staden är ovänlig mot cyklister och att det stora antalet som stryker med i trafiken (oftast genom att de hamnar mellan däcken på en lastbil som svänger) är ett tecken på detta. Och det är klart att lägger man cykelbanorna mitt ute i gatan på hårt trafikerade sträckor så utsätter man cyklisterna för en hel del fara. Å andra sidan saknas det någonting innanför pannbenet på stadens cyklister som gör att de anser att trafikregler inte alls gäller för deras fordon. De tycker det är helt OK (och visar sig helt oförstående när du påpekar det felaktiga att) :

1. Cykla på trottoaren


2. Cykla på övergångsstället


3. Cykla i fel färdriktning


4. Cykla mot rött


5. Cykla utan att stanna för gående på obevakade övergångsställen


6. Strunta i att visa med handen att de ska svänga

Någon respekt för gående har de sällan. Och de vet ju att trafikreglerna aldrig upprätthålls för dom. Risken att åka dit är ju obefintlig.

Däremot finner de ingen pardon för de stackars gående som råkat komma in på deras cykelbana. Då plingar de friskt, saktar möjligen in innan de kör om barnvagnar och hundar med en millimeter innan de susar dödsföraktande kryssar mellan gående på övergångsstället, sen ut på körbanan framför en tvärbromsande bil för att sedan mosas av 4:ans buss.

Autumn blues

Ingen jämrans brittsommar minsann utan här blir det rejäl höst med en gång. Nu har man ätit sin sista glass, sippat sin sista öl på uteserveringen. Dags att hänga in de kortärmade skjortorna längst in i garderoben och gräva fram stickade tröjor och halsdukar.

Men va fasiken. Efter att ha gnällt av sig idag när man går hukande genom snålblåsten i på tok för tunna kläder så är det bara att rätta in sig i ledet och gilla det sk "läget".

Här är några rekommendationer att ha i din Ipod från årets skivskörd:

• Arcade fire: Neon bible
• The National: Boxer
• Feist: The Reminder
• The Coral: Roots & Echoes

Dessa skivor är av passade för en höst där klimatet i bästa fall är jämngrå himmel och i sämre fall ser ut som filmkulisserna från Bladerunner. En annan dag ska jag hitta något lättsammare att rekommendera.

Tills dess roa er gärna med vad som måste vara världens roligaste blogg. Stor satir. Undrar när det avslöjas som en elak parodi av den ont anande huvudpersonen.

Visuellt toffel-buller

Jag har bestämt att jag måste ta bladet från munnen innan sommaren är till ända och säga min mening i ett viktigt ämne: Vuxna människor som har på sig Crocs, sk "Foppatofflor" är de första som borde ställas mot väggen när revolutionen kommer (för att travestera Douglas Adams).

Första gången jag såg de här svinfula sandalerna var på en semester i Thailand i mars. Först såg jag dem bara på barn och tyckte det verkade vara en praktisk men ful sko för dom att ha på sig på stranden och när de badade. Sen noterade jag horderna av pensionärer från Skövde som tågade längs strandbrynet på Ko Lanta upp och ned i dessa styggelser. Jag anade oråd men trodde i min naivitet att detta var pinsamheter som hölls inom charterturismens linda. Jag menar inte ser man väl många människor i Sverige knalla omkring med saronger? Jag hade j-igt fel. Jag missbedömde svenska folkets pissiga smak. Det passar dom att göra sig lustiga över 80-talets mode med blommiga träskor, turkosa t-shirts, axelvadds-kavajer och glansiga skjortor men så fort de får chansen så skaffar de sig ett par rosa plastdojor att knalla omkring i. Inne i stan?!

Att den fd hockey-hjälten sålt sin själ för att för en säck pengar lansera crocs och därmed för all framtid ge dom sitt namn kom som en liten överraskning. Han tjänar pengar, som ju han så väl behöver ( eller hur?), men att svärta ner sitt rykte på detta sätt?! Men det är klart att han är ju från Ö-vik - en stad som klippt och skuren för att omfamna detta fenomen. Liksom Skövde.

Barntv-nostalgi

Jag fastnade på Youtube häromdan och kollade in ingresser till svenska barn-program från 70-80-talet. Det var brorsan som lurade in mig. "Kroppen", "Hajk" och "Boktipset" var alla roliga nostalgitrippar. Men "Sant och sånt" tar ändå priset i klassen. Jag mindes inledningen som otroligt skojig när det begav sig men nu känns den så oerhört pajasartad, speciellt som att de bägge herrarna känns så oerhört fel i sammanhanget. Bengt var ju en grå panter redan och har lite Baltazar-vibbar i kroppspråket men Staffan Ling, drygt 30-år gammal ser smått patetisk ut där han står och "spolar ner sig" i telefonkiosken och "blir kittllig" när telefonsladden dras genom kläderna. Han är på något sätt inte clown-material, kanske det är därför han känns konstig där han står i sin Björn Skifs-frissa. Men det är en upplevelse.

Lås in och kasta nyckeln i Nyköpingsån

I Stieg Larssons senaste (sista) bok är den svenska psykiatrivården en av bovarna och man ska känna att människor spärras in på lösa grundvalar i många fall.

I det här fallet råder det dock få tvivel om att samhället skulle vara bättre och säkrare om denne man får psykisk vård avskiljd från övriga medborgare. Fy tusan för att möta denne man i en gränd en mörk kväll. En man som känner sig förföljd och i sitt försvar lämnar uppgifter att han:
1. Som medel mot de onda myndigheterna använde skrivelser, ej vapen
2. Hade vapen hemma för att han var självmordsbenägen
3. Sina suicidala tendenser till trots planerat ett sprit-party
4. Hade så dålig syn att han inte såg vilka han sköt på
5. Smällde iväg nio skott för att han var chockad, vilket är typiskt i en sån situation
6. Hade samtidigt ingen aaaaning om att polisen kunde hämta honom

Hans advokat Peter Althin hänvisar till nödvärnsrätten. Jo, tjena! När de stygga poliserna började peppra honom så fick han springa och hämta sin pistol för att freda sig. Det känns som ett stabilt scenario. Verkligen. Idiot!