Bokslut

Jag började skriva den här bloggen i början av juni i år för att skriva av mig lite om mina tankar inför föräldraskapet och med en baktanke att sedan skriva om mitt nya liv som pappa. Sen har jag upptäckt att bloggen lika mycket som att handla om mitt liv som pappa har använts till att kanalisera allehanda åsikter och funderingar jag har haft. Ofta av en tröttgnällig karaktär. Ibland har jag lyckats vara rolig hoppas jag.

Det senaste året har säkert varit det lyckligaste i mitt liv. Jag skulle egentligen kunna skriva panegyriska inlägg om min fantastiska son oavbrutet. Och min älskade sambo. Och det underbara att ha en familj. Men det skulle bli för privat och inte speciellt intressant för utomstående.

Barbamamma har tyckt att jag ägnat alldeles för mycket tid åt att blogga som jag kunde ha ägnat åt familjen. Och det är kritik som jag inte riktigt kan värja mig ifrån. Det är hon som har fått dra det stora lasset att ta hand om lille Barbidur. Jag känner också själv att jag får allt svårare att finna nya ämnen att skriva om och att uppbåda energin att skriva. Och så blir mina inlägg allt sämre skrivna. Med anledning av detta kommer jag att skriva mer sporadiskt den närmaste tiden. Förhoppningen är att börja skriva igen nästa år om livet som pappaledig. Vi får se vad som händer. Barbidur är redan fyra månader. Vart har den tiden tagit vägen? Ibland önskar man att man kunde ta ett par stenar och dämma upp det där forsande flödet och simma runt i dammen. Bara ligga och flyta och njuta av nuet.


Over and out.
.