Rosa band och blå nålar

Om man säger ett ont ord om (den av Aftonbladet och TV3 annekterade) "Rosabandet-kampanjen" så är man stämplad som kvinnohatare och snåljåp. Jag har noterat att i de fall då nån påpekat att runt 10 000 män drabbas av prostatacancer vilket är långt fler än de 7000 bröstcancerfallen så uppmanas denne att sluta gnälla. Och på ett sätt har de ju rätt. Varför gnälla på att man samlar in pengar till ett gott ändamål?

Rosa bandets syfte är att samla in pengar för förebyggande, påträffande, botemedel och omsorg. Just vad gäller de två första punkterna är vi väl tusenmilakliv före i Sverige när det gäller bröstcancer än prostatacancer? Det finns ingen motsvarighet till mammografi för män idag. Det kanske är ett argument för att även uppmärksamma även denna sjukdom?
Men det faktumet att det bara finns utrymme i svenska media för en sak i taget är rätt slående i det här fallet. Precis som att det alltid är en specifik konflikthärd som det fokuseras på så finns det plats att uppmärksamma en folksjukdom. Och det är tydligen bröstcancer.

Det finns tydligen en blå nål att köpa på apoteket men det har knappast uppmärksammats någonstans. Och den mycket roliga och effektiva internationella kampanjen MOVEMBER har inte lycktas slå igenom i Sverige. Jag noterar att den svenska sidan ser ut som förra året så det verkar stendött. Synd, för det är en mycket rolig (australisk faktisk) idé. Aftonbladet gjorde en rip off på den i våras kallad "Mustaschkampen" vilken kändes tramsig (inget fokus på sjukdomen utan på kändisar och en ful och usel websida) om man jämför med MOVEMBER som är väldigt seriös. Jag hade mustasch i våras och stoltserar hellre med det än en nål. Men Barbamamma har köpt en nål till mig ändå. Så jag får väl köpa henne ett band. Så att vi kan smälta in på stan.

Rör inte min beamer!

Och jag som sålde min bil i helgen. Tydligen var dock inte en BMW från -99 värt besväret för dessa skurkar. Istället gjorde jag upp affären med en belevad man i 30-årsåldern som uppenbarligen tyckte det var värt att hosta upp några tusenlappar istället för att gå till handgripligheter. Men om jag skulle sälja något som var värt flera hunda tusen skulle jag nog vara lite mer försiktig. Killen som köpte bilen åkte själv tunnelbana från Söder till mig med hela köpesumman i kontanter i innerfickan. Så han var väl ännu mindre risk-medveten.

Generation Y - del 2

Det är väl lika bra att börja förbereda Barbidur för pojkskolan då. den här verkar lovande.

Generation Y

Min son tillhör generation Y.
Y som i Y-kromosom.

Det verkar nämligen som att det bara föds pojkar i år. Flera bekanta har fått barn i sommar. Alla pojkar. På föräldragruppen är det bara pojkar. På babysimmet är det EN flicka. . Hittade en italiensk studie som pekade på att det föds fler pojkar just under sommaren. Detta skulle vara naturens sätt att hjälpa till då manliga foster tydligen är känsligare. Så omvänt kan man se det som att om man vill ha en pojke så ska man föda på sommaren.

Kanske hinner detta ändra sig under hösten. Men tänk om det inte gör det? Tänk om årgång 2007 verkligen är en pojkgeneration? Konsekvensen av detta är då att grabben kommer att tillbringa sina närmsta år på lekplatser, dagis och grundskola med enbart killar i hans ålder. Hur kommer det att påverka honom? I unga år kanske inte mycket men senare kommer han att gå miste om tjejbaciller, ryska posten, hopprep på gympan, penntroll och "fårjaglov" på skoldansen. Riskerar han inte att bli som de depraverade engelsmännen uppväxta på pojkskolor som inte klarar av normal kommunikation med motsatta könet?

Barbapappa startar ett parti

Jag har funderat på det där med att starta ett politiskt parti. Det kanske finns plats i marginalen för mig nu . Jag fick en kommentar nyligen om att jag skulle få en röst ifall jag hade ett parti, så den rösten kan jag ju börja bygga på. Ju mer jag har tänkt desto mer har jag insett att det roligaste är inte att tänka sig som en allsmäktig världsförbättrare utan som ett tjurigt enfrågeparti. Då det är baby boom så satsar jag på dessa gelikar.Jag skulle givetvis vara en enväldig Kim (och knalla runt i mitt slott och sjunga I´m so "ronery" som i Team America) med några nickedockor omkring mig och så måste vi ha massor av fina vallöften/idéer som inte alls behöver vara finansierade:

• Verka för flexibel arbetstid. Kontorstider 8 till 17 är förlegat. Många arbetsplatser har idag närvaroplikt dessa tider. Kör istället med 6 till 19 så att småbarnsföräldrar kan anpassa sig till dagis och skoltider och välja om de vill jobba tidiga eller sena pass.
• Föräldraledigheten ska vara dubbelt så lång som idag och kunna tas ut fram till ungen fyller 18.
• Företag som avskedar personer som tar mamma/pappa-ledighet ska tvingas återanställa personen samt som straff betala ett ruggigt högt vite.
• Jämo ska jaga alla verksamheter med blåslampa som bedriver könsdiskriminerande verksamhet som mammabarn-bio, mammabarn-jympa, mammabarn-grupper som utesluter papporna.
• På fotbollsarenor skall det vara lag på att ha familjeläktare inklusive skötrum med fulla faciliteter inklusive micovågsugn.

Nu är det bara att luta sig tillbaka och hoppas på "barba-effekten"!

Bira-pappa?

Uttrycket lattemamma är inarbetat och även lattepappa används ibland. Men lattepappa känns lite långsökt faktiskt. Och varför just kaffe? Varför inte en öl?

Nu behöver ni inte bomba mig med invändningar om att fulla pappor inte är direkt lämpliga att ta hand om barn. Jag menar inte att man nödvändigtvis behöver barnvagnsanpassa pubarna på samma sätt som fiken. Det duger faktiskt om man kan kunna köpa en folköl i kiosken bredvid lekplatsen.

Sanningen är ju den att mammorna som regel är lediga under barnets första år då barnet mest ligger i vagnen. Då fungerar det utmärkt att dricka en kaffe på ett fik medan telningen sover gott i vagnen bredvid. När pappan startar sin ledighet har ungen börjat krypa och börjar gå. Då är det bara att glömma att sippa på en kaffe. Man kan inte balansera skållhet dryck med ett aktivt barn i sin närhet. Det är då som en burk iskall öl är den perfekta räddningen. Törstsläckande och gott men inte sötsliskigt.

En kompis har berättat att han genom att ha en folköl i handen när han sitter vid lekplatsen och vakar över sin dotter slipper inledas i diskussioner med omgivande mammor. De rynkar på näsan och låter honom sitta själv i sina funderingar. Han bryter nämligen mot alla heliga koder och är en paria. Vilket passar honom bra. Han slipper gärna dela en termoskaffe och diskutera mjölktänder, barnsjukdomar och potträning.

Monopol inget för Stockholmare

Min initiala reaktion när jag läste det här i morgonens City (uppenbarligen en vecka gammal nyhet) var att uppmana alla jag känner att göra processen kort med de här pinsamheterna och gå in och rösta på Stockholm som spelplan.

Men när jag sansade mig så ändrade jag helt ståndpunkt. Jag kommer inte ifrån Stockholm så jag har inget lokalpatriotiskt intresse i det här alls. Det är mest antipatin till att spela ett spel baserat på en meningslös avsomnad bruksort som jag vände mig emot.

Men nu slår det mig att jag inte spelat Monopol på 20 år och inte lär jag göra det på 10 år till heller så varför skulle jag bry mig. Uppenbarligen är detta som ett gift ute i småstäderna så låt dom hållas. Jag ska gå in och lägga min röst på villaområdet där jag växte upp. Min gata Persiljestigen ska bli det nya Norrmalmstorg!

Barbidur älskar fotboll

Jag har vid flera tillfällen skrutit på olika ställen med min prakt-unges faibless för den vackra sporten. Barbidur är nu tre månader och jag har börjat indoktrineringen genom att titta på match med honom i knät. Jag har hävdat att jag ska pressa killen att bli den spelare som hans far var för lat och talanglös att bli och att jag ska tvinga honom att heja på BP av flera olika anledningar.

På förekommen anledning vill jag göra en liten rättelse. Vissa av er har tydligen inte alls förstått vad jag vill och andra har helt missförstått. Nej, jag ska inte hjärntvätta min son och ska inte bli en soccer-dad som står bredvid planen och är otrevlig och hetsar. Men som nybliven pappa är bara tanken rolig att man skulle kunna. Om ni inte tycker det är kul att skoja med stereotyperna så kan jag inte hjälpa er. Och nej, han sket fullständigt i senaste fotbolls-landskampen. Jag skulle kunna skylla på att det var en usel match och på att han var trött men sanningen är att han under den vakna tiden ägnade sig åt att äta och kolla på sin mobil med flygplan som hänger över soffan.

Jag har en lång bit att gå. Och Barbamamma retas med mig om att jag ska vara redo att hämta och lämna grabben på baletten istället. Men hon kan väl aldrig mena allvar? Fast det kunde ju varit värre. Konståkning. Stå och frysa i en j-a ishall och kolla på småungar i trikåer som ramlar på isen och grinar.

Min son håller på BP

Jag har fått höra det massvis med gånger.
För det första att jag inte kan pådyvla min son mina egna intressen i allmänhet och kärleken till mitt eget fotbollslag i synnerhet. För det anda att jag aldrig kan få honom att älska ett lag i exil då alla hans kompisar kommer att hålla på lag från Stockholm.

Jag köper det mesta av vad jag hör. Förutom det faktum att han skulle bli ointresserad av fotboll. Det kommer att vara en omöjlighet, då jag kommer att indoktrinera honom. Men vad ska jag då göra?

Just nu lutar jag att hålla grabben borta från de förhatliga 08-lagen genom att börja kolla på matcher ihop med honom på t ex Grimsta. Det finns många fördelar för honom att få ett favoritlag som BP (kan lätt bytas mot Vasalund, Spårvägen eller nåt annat menlöst mittimellangäng):

1. Inga intresse-konflikter då de alltid kommer att ligga serien under.
2. Han kan gå och se fotboll regelbundet.
3. Inga förväntningar på stordåd. Detta är ett av de största problemen bland fans som tillbringar större delen av säsongen i ett lidande tillstånd av ständiga underprestationer, skitspel och falska förhoppningar. Han kommer att bli glatt överraskad av en plötslig seger och behöver bara njuta av liret.
4. Vi kan tillsammans gå på fotboll i tidig ålder och njuta av spelet fjärran från de huliganer och polis-piketer som förstört sporten.
5. Han kommer inte behöva komma i kontakt med den svans hjärndöda huliganer som förpestar de större lagen i Sverige utan kan ansluta sig till de intelligenta analytikerna på familje-läktaren som följer spelet och enbart spelet.

Å andra sidan är himmelsblått den vackraste färgen...

Blått och Rosa

Blått och Rosa.
Det är de färger som man kan välja på om man ska köpa kläder till en nyfödd baby. Men det stannar inte där. De här färgerna följer det mesta inom genren. När Barbamamma gick på sin första träff med föräldragruppen nyligen så delades det ut pärmar i blått respektive rosa. Barnmorskan var bekymrad över att det var nästan slut på de blåa då det bara fötts pojkar i vår del av Vasastan under sommaren.

Man kan tycka illa om detta av flera olika orsaker. Dels så är det ju ur ett genusperspektiv katastrofalt att man förknippar ett kön med en specifik färg. Detta är dessutom grymt orättvist då ljusblått är jättefint men rosa är skitfult (enligt alla utom småflickor och finansvalpar). Dels är det obegripligt att man ska vara hänvisad till dessa två färger. Lite äldre barn kan välja på massor men inte de minsta. Det är ju förstås så att det viktiga är att klassa in de små liven tidigt. För det är tydligen livsviktigt i samhället att man ska kunna avgöra könet på ett spädbarn.

Jag tänker på en ankdot som en närstående berättade som kom gående med sin lille son i barnvagnen. Sonen är iklädd en söt rosa dräkt. En äldre kvinna tittar beundrande på den lille och säger "Åh vilken söt liten flicka". "Men det är en pojke" replikerar pojkens mamma. "Men han är ju klädd i rosa!" ropar kvinnan. "Jo jag vet" svarar mamman iskallt. "Han är bög".

Rusning till apoteket

I söndags så kom jag och Barbamamma på att vår mjölkersättning var på upphällningen. Vi ringde och kollade och det visade sig att apoteket vid Fältöversten var välförsett. De öppnade klockan 12.00. Då vi var på väg med bilen ner till Nyköping på en dagsutflykt så styrde vi först kosan längs Karlavägen ner till de grå delarna av Östermalm. Jag satte mig med Barbidur i baksätet utanför medan Barbamamma sprang in. Jag räknade med att hon skulle vara tillbaka på fem minuter, men det drog ut på tiden.

Det visade sig att det hade varit en kö av pensionärer som hängde på låset. Klockan 12.00 en söndag! När dörren öppnades så slogs dom med käppar och rullatorer på väg in och de som förlorade rusningen från dörren fram till kölapparna vrålade i högan sky. Man kan tycka att Barbamamma borde ha kunnat plocka några placeringar mot gamlingarna men hon innehar en hänsyn mot sina medmänniskor som får oss andra egocentrerade bufflar att skämmas.

Tydligen stämmer alltså den gamla fördomen om detta område som ett starkt russin-fäste. Då vi planerar en flytt till Käppholmen nästa år ser jag fram emot att få reda på om den även den fördomen håller sig. Min egen utgångspunkt är dock att de flesta delarna här har tagits över av de yngre generationerna. Så man borde vara rätt ensam på apoteket en söndag. Vi får se.

In your face Fylking-puckon!

Kan man nu äntligen slippa alla anti-intellektuella fjantars ironiska "äntligen" i år?
Nä, förmodligen inte. För Lessing har väl idag en fan-skara som huvuddelen är kvinnor i övre medelåldern. (Dvs den grupp som bär upp litteraturen i Sverige) Fylking-idioterna som man tvingas lyssna på där de står och bräker om Mankell och Kalle Anka i fikarummet är ju som regel män. Vi kan ju hoppas att Nobelpriset ändrar på den saken, åtminstone såtillvida att en del yngre läsare läser henne. Själv har jag bara läst "Om katter". Dags att ge sig på något mer nu då.

FY FI!

Så här kan man kan handla om man är förtretad. Man skriver en debattartikel där man kritiserar forumet för ilskan. I detta fall Finansinspektionen.
Alternativet hade förstås varit att man som den unge mannen igår häller lite rödfärg på Finansinspektionens fasad.Vilken metod tror ni på?

Jag lämnar därhän om Gabriel Urwitz har rätt i sin kritik. Men det hela är ju oerhört intressant. Allt har ju blivit så uppförstorat och har haft jättestora implikationer. Om detta ställer allting på ända är det häpnadsväckande. Men jag är faktiskt nästan lika nyfiken på den unge mannen i gårdagens artikel. Varför är en 22-åring så irriterad på FI? Hade han anknyning till Carnegie men då han saknade språkets gåva så uppvägde han detta med en burk färg?

Man ska vara rådig

Det måste vara jobbigt att vara hobby-ligist ibland. Här kommer man promenerandes med en färgburk i ena handen och sin laptop i den andra. Framme vid Finansinspektionen startar man sitt dagliga värv. För det finns väl ingen protest-aktion lika stark som att kladda lite på en husvägg? Det ska vara att tårta nån då.

Så dyker det så upp en av dessa så irriterande "rådiga" personer och ger en uppsträckning. Oj vad stor han var. Och rådig! Finns inget annat att göra än att lägga benen på ryggen. Bäst att låta passet och laptopen ligga kvar. Det ordnar sig nog.

Synd att man bara läste förordet i "småligisternas handbok". Kanske skulle ha varit smart att läsa åtminstone första kapitlet.

Barbapappa på vift i skåne

Idag lämnade jag Barbamamma och lille Barbidur hemma i Stockholm för en tre dagars affärsresa i Lund. Det var första gången sen grabben föddes som jag satte på väckarklockan för att de facto stiga upp innan han väckte mig. Jag är med andra ord duktigt trött nu.

Jag får höra muntra kommentarer om att "nu får du allt sova ut ett par nätter". Men faktum är att jag inte har några problem att sova alls om nätterna. Då sover pojken så snällt. Det är övrig tid som han är orolig, särskilt om kvällarna. Så jag har mest dåligt samvete för att Barbamamma ska vara en sömngångare tills jag återväder. Nästa vecka kanske hon ska åka bort nåt dygn? Fast hon klarar ju inte att lämna honom många minuter förstås.

50 år on the road

Att det är 50 år sedan Jack Kerouacs "On the road" gavs ut har inte passerat obemärkt. Ni har säkert noterat att det i bokfloden kommer en ny utgåva- "On the Road. The Original Scroll". Dessutom kommer det flera faktaböcker, där John Lelands ”Why Kerouc Matters” antagligen fått mest utrymme i pressen.

Sjäv var jag i 17-årsåldern när jag läste boken. Jag slukade i samma svep "Jack", Dharma bums", "Fantomerna" och "Catcher in the rye". Jag noterar nu att Janne Gradvall (i likhet med säkert många fler) gjorde precis samma sak. Som vanligt, måste jag säga, håller jag med Janne i det mesta han skriver. Bilden av Kerouac har blandats ihop med de figurer han skriver om och då i första hand Neal Cassady (Dean Moriarty). Och även den romantiska idén att den färdiga boken blev klar på ett par veckor, när det tog år att redigera den i verkligheten. Men världen behövde väl ha den där bilden av en cool beat-författare som luffade runt världen, skrev romaner på ett par veckor sittandes i en godsvagn och aldrig såg annorlunda ut än de där 50-talsbilderna, i vit t-shirt, tillbakalutad mot en vägg.

Hur mycket jag än uppskattade boken då så tvekar jag inför att läsa om den. Det är en bok för ungdomen. Den är rakt inget litterärt mästerverk egentligen men den har ett sätt att gripa tag i en i den åldern. Och det har egentligen inget om något luffar-tema att göra utan det flödande språket- "spontaneous bop prosody" som den kallades.

Janne Gradvalls slutmeningar är så på pricken att jag måste citera dom rätt av:

"Vad som ändå förblir så gripande med Keroucs ”På drift” är att den precis som Hemingways ”Och solen har sin gång”, och väldigt få andra böcker, fångar känslan av att världen fortfarande är ung.”På drift” handlar inte om femtiotalet eller ens om att leva luffarliv. Vad den handlar om är tron på att det är möjligt att leva livet i presens."

Barbapappa laddar för kick off

På torsdag ska jag iväg på höstens kick off med jobbet. Vi ska i sedvanlig ordning åka iväg till nån herrgård eller likande ute på landet för en dos av den vanliga blandningen "året har varit bra- lite bubbel innan maten kanske?- som ni ser på sliden ligger vi i övra högre fyrkanten- är bastun varm ännu?-spännade kundevent- och nu skall vi leka en rolig lek!-jaha, och var jobbade du innan du började här?- en stor stark till!- ligga i sista kvartalet för att nå budgetmålet- är baren redan stängd?"

Många småbarnsföräldrar välkomnar dessa tillställningar mest för att få fly hemmet för en kväll för överdriven alkoholkonsumtion och chansen till lite lagom infantila samtalsämnen (lumpen, fotboll och så dessa tillspetsade anekdoter alla ska bräcka varandra med).

Jag ser mest fram emot en hel natts oavbruten sömn. Tänkte smyga upp på rummet vid 8-tiden, dra ner gardinen och sen hoppas att ingen väcker mig före 7. Får dåligt samvete när jag tänker på Barbamamma hemma dock. Fast hon får ju i gengäld spendera den vakna tiden med sötnosen Barbidur.

Tack för tipset men nej tack

I dagens Stockholm City så presenterar de stolt överst på sin första-sida denna värdelösa information:
"3 bra ställen inför Oktoberfest - Svejk, Tudor arms och The Doors"
Två engelska pubar och en tjeckisk krog? På vilket sätt skulle dessa ha något med Oktoberfest att göra? Vad har dessa ställen med ölhallar, maß och umpa-umpa-musik att göra?
Jag kan föreslå tre andra alternativ istället:

• Kondtoriet Vetekatten på Kungsgatan
• Restaurang Mattias Dahlgren Grand Hotel
• Elna korvgrill på Sveavägen

Dessa har lika mycket med Oktoberfest att göra som ovanstående alternativ.
Och vad menar de med "inför"? Den började ju för över en vecka sedan. I helgen är det slut.

No shit Sherlock

Nästa spik i SSU-kistan. En eller flera av nationens framtida ledare är en bajs-korv. Förlåt, lade en bajs-korv ska det vara. Där blev det fel.

Rocky är en bebis

Jag trodde att fler skulle känna sig träffade av mina påhopp på folk som gillar att bälga i sig litervis med varm mjölk efter middagen. Men inte då. Folk skäms nog av denna svaghet. Nu har jag dock hittat de reaktioner jag väntade mig.

I dagens DN så blir Rocky hånad av sin kompis för att han beställer en cappuccino på maten. Rocky svarar då i tirader där han hånar alla italienare. Och han avslutar med att hota att ha ketchup på sin carbonara. Precis så anal som jag förväntat mig av honom. Rocky har för övrigt spottat upp sig en smula efter en tung down-period med lågvattenmärket en vecka när han under epitetet "Rocky drömmer" gjorde små historier om Rocky som nerknarkad vovve. Helt klart inspirerad av Christoffer Nielsen. Helt klart jättetrist.