Saker som gör en pappa lite glad

Livet går upp och ner och vissa dagar är bra och andra är dåliga.
Men efter jag blev pappa så skrattar jag varenda dag.
Högt och med hela kroppen.
Jag har ett eget lyckopiller.

Tack min son.

Om minnen

Bör man ägna tid åt att minnas tillbaka eller är det dumt? Jag har läst flera personer som hävdat att de upprätthållit sin livsglädje genom att alltid jobba mycket, grubbla lite och alltid se framåt -aldrig bakåt. Men jag misstänker att de kanske också har varit med om svåra saker i livet och att de inte har något bra att hämta i imperfektum.

Själv jag ser själv framför mig massor med jättefina minnen. En del är stillbilder, andra små filmer, några i färg och vissa har tom ett ljudband som går. Några har alternativa tagningar. Det känns så oerhört sorgligt att inte ägna dom en tanke längre. Men när ska man göra det och hur mycket för att det inte ska hindra en för att leva och skapa nya minnen?

Jag har funderat på om det går för mig att rekapitulera mitt liv genom dessa minnen, precis som sker innan man dör i "lättare litteratur". I så fall vore det ju klokt att försöka göra detta på ålderdomshemmet. Att spara detta som en godispåse att öppna. Men hur bra kommer min hjärna fungera då? Och hänger resten av kroppen med tillräckligt länge så jag kan göra försöket? Mina experiment hittills har misslyckats hursomhelst. Jag kan inte koncentrera mig på att sortera minnena sekventiellt utan hoppar okontrollerat och klarar inte av att tidsbestämma. I Science fiction-litteraturen finns det utrustning som underlättar detta men vad hjälper det mig nu?

Nu funderar jag på att ibland ta fram en Madeleine-kaka i form av gamla foton. Sådana man tagit tusentals av för att titta på hastigt en gång och sedan stuva undan.

Musik jag glömt bort hur mycket jag älskar, 6

Paddy McAloon har varit en av mina husgudar ända sen Kjell Alinge pumpade denna låt i Eldorado vecka efter vecka 1987. En av de smartaste låtskrivarna och textförfattarna som kommit ut från norra England.

Vänner jag glömt

Jag kan bli rätt avundsjuk på 80-talistgenerationen när jag tänker på de tekniska möjligheter som inte finns idag för att hålla kontakter med vänner man träffar. Jag tänker då främst på sånt som e-post och nätverkssajter.

Det är väl så för det flesta är att det är under tonåren och under 20-nånting-åren som man är som mest social och knyter nya kontakter. Under tiden innan 1995 hade inte många privata e-postadresser och Internet användes mest av Universiteten. På den tiden var kontaktytan den tillfälliga dressen och telefonnumret. Hade det varit idag så hade jag haft en aning om vad i alla fall några kompisar från tågluffar, utbytesterminen i Tyskland, lumpen och studentkompisar höll på med.

Jo, jag vet. Dom riktigt nära vännerna håller man kontakt med ändå. Men tusan vad många det är som man träffat och umgåtts mycket med en tid för att aldrig se igen. Det slog mig när jag lyssnade igen på Pluras text till denna låt från förra Eldkvarn-skivan.

Ännu en tjuvlyssning

Vi befann oss inne i Dalarnas pärla Hedemora för någon vecka sen. På ett konditori överhörde vi en konversation mellan ett par ungdomar som handlade om arbetslöshet, pengabrist och ovilja att ta massa "skitjobb".

En tjej i gänget sade att hon skulle tänka sig att jobba som eskort-flicka.
"Vad gör man egentligen då?" frågade en av killarna. "Man följer med rika män som sällskap på fester och sånt" svarade den välinsatta tjejen. "Men sånt kan man väl inte göra här hemma!" svarade då killen. "Nej, då får man väl flytta till Los Angeles förstås" replikerade tjejen med födgeni.

Samma dag läser vi i tidningen att nån bondfångare lurat av Swedbank-kunder pengar genom att ringa hem till dom och få dom att uppge sitt kontonummer via telefon föregivandes att de arbetade på banken. Någon i Borås hade blivit av med 100 000 spänn.
"Föga överraskande" säger jag till Barbamamma. "Eskort-tjejen från kondiset visar ju på att bondfångarna har en gyllene marknad även i framtiden".
"Nä", svarar Barbamamma, "såna som hon kommer aldrig att ha så mycket pengar att bli av med.

Musik jag glömt bort hur mycket jag älskar, 5

Det fanns en tid i slutet av 80-talet, då det kom fram en räcka band från Skottland, Australien, Irland och ibland även England med musik som gjord för de större arenorna. Ofta folkmusikinspirerad, storslagna arrangemang och omtyckta av kritikerna på Schlager och senare Slitz (innan Mats Drougge gjorde om den till en skitblaska).
Exempel jag kommer på är The Triffids, U2, Big Country, Simple Minds och Waterboys.

Själv var jag inte intresserad. Jag lyssnade då mest på Prince och på art-school pop som Lloyd Cole, Prefab Sprout, Housemartins och Smiths.
Deacon Blue upptäckte jag via en recension som beskrev dom som ett "Prefab Sprout med gitarrer". Deras första skiva tycker jag känns daterad i sin produktion idag men de två efterföljande skivorna låter fortfarande helt fantastiska. Strålande låtar och så har sångaren Ricky Ross en väldigt speciell röst. Jag har inte sett dom live men låtarna är som gjorda för att spelas live och alla Glasgow-bor verkar unisont hylla dom som live-akt. Jag känner att de är lite grann en brygga mellan den musik jag beskrev i första stycket och den musik jag brukade lyssna på. Deacon Blue var jättestora i Storbrittanien men lyckades aldrig slå utomlands (läs USA). De gjorde ett expreimentellt alternativrock-album som inte gjorde nån skillnad och sen lade dom ner. Tydligen har de sen dess hunnit med återföreningsspelningar och nya album men ingen utanför Glasgow bryr sig längre.

Men 1988 skrålade jag med framför MTV till denna (jag hade tänkt lägga in "Fergus sings the blues" som ett mer talande exempel men denna sång och video gör mig tårögd:

Laddning inför Danmarkskampen

Papa tycker om - Kristineberg

Alla som man ser här har någonting i handen: ett hundkoppel, en käpp, en systemkasse. Oftast kombinationer av just dessa tre.

Papa tycker om - Vasastan

Den klassiska Vasastans-hälsningen är att hålla upp fingrarna som ett V-tecken.
Säger inte det allt?

Papa tycker om - Fredhäll

Sätt dig på ett av de fik eller restauranger som finns här och lyssna på vad de pratar om. Det tar aldrig aldrig mer än max fem minuter innan en slätkammad 20-nånting säger det för denna stadsdel så magiska ordet "FUNKIS".

Papa tycker om - Kungsholmen

Tidigare benämnt Käppholmen men numera borde det gå under benämningen barnvagnsholmen efter invasionen av nyblivna föräldrar sista decenniet.


Genom avsaknaden av ett större torg saknas en naturlig samlingsplats här. Man träffar oftast folk längs gångstråken ute vid vattnet . Dessa är helt klart Kungsholmens största uppsida.


Hur trendigt det är här demonstraras av superheta gallerian Västermalmsgallerian med alla sina "exklusiva" butiker såsom MQ samt att Mauro Scocco gav upp och flyttade tillbaka till Östermalm. INGEN hipp människa bor här. Här finns ingen bio och inga heta uteställen. Här sitter man inne om kvällarna. Det är säkrast så.

Papa tycker om - Södermalm

Berra det är knas, vi drar till knivsöder!

Efter några år i stan boendes i olika delar i innerstan tar jag nu bladet från munnen.

Det som är rörande med stadsdelen är hur snabbt folk som flyttar hit indoktrineras i "sekten". Efter några veckors boende efter flytten från Gnarpshult så förkunnar de stolt hur unikt allt och alla är här. En tydlig illustration över Söders status är att kärleksgurun Tomas di Leva tydligen brukar ta sin SUV hit regelbundet från Vasastan för att fika.

Myten om att stadsdelen bebos enbart av arbetare och konstnärsbohemer lever kvar trots att stadsdelen övertogs av nyrika i medie- och IT-branschen innan millenieskiftet. Man ser en väldigt stor andel 20-åringar på Söder, alltid uppklädda till tänderna från någon av de otaliga hippa klädaffärerna. Numera är Söder trendkänsligast och mest konsumtionistiskt av alla stadsdelar. Besökare i Levis-jeans och t-shirt ses på som något hunden släpat in.

Ön i sig är rätt fin med undantag av Hammarbyhamnen och Södra stations-området. Någon riktigt stor och fin park kan de väl inte skryta med men ett rejält torg och grymma utsikter.

Ja och så har då Stockholms stad lagt all missbrukarvård och alla härbärgen här. Lägg till frigångarna från psyket och du inser snart att de människor som går runt och pratar för sig själva vid Mariatorget INTE har en öronsnäcka eller handsfree.

Imorgon nästa stadsdel till rakning.

Grävskopa

Barbidur sätter sig upp mitt i natten i sin säng och säger klart och tydligt: "GRÄVSKOPA".
Sen somnar han om.

Att pojken gillar just grävskopor är tydligt. Vi bor ju bredvid en byggarbetsplats så han ser dom dagligen, har böcker om grävskopor och två stycken plastleksaker. Men nu drömmer han om dom?! Är det sånt små barn drömmer om? Inte om sina föräldrar, små fåglar eller hundvalpar?

Han sov i alla fall gott den natten.

Dagistakter

Barbidur har plötsligt börjat uppvisa ett beteende som gör gällande att han nog är redo för dagis.

På lekplatsen har jag nu observerat att han har börjat med att slå vakt om SINA (som han ser det) ägodelar. Han samlar leksaker som en hamster, springer med famnen full, och lägger dom i högar. Rycker inte ifrån andra barn deras spadar, hinkar och grävskopor men så fort de släpper dom så är han som en hök. Dessutom har han börjat med att med handen knuffa bort de barn som försöker inkräkta på hans territorium, typ ta hans cykel eller hans plats vid bilratten. Han gör detta med en iskall härskarmin.

Jag har tidigare fördomsfullt när jag sett detta beteende lagt en stor del av ansvaret på dåliga föräldrar och usel uppfostran. Nu ser jag ju att det BEVISLIGEN absolut inte är fallet. Han har snappat upp en hel del trick från de äldre killarna på lekplatserna och på öppnis och det kombinerat med den inneboende ego-mentaliteten hos barn så har du en liten kejsare.

Själv tycker jag det mest är roligt. Fast det är lite jobbigt när de små barnen blir ledsna, tidigare har det ju mest varit tvärtom.

Papas favoritparker

• Vasaparken - Stor och kul lekplats med parklek. Bra grönområden med mycket folk i rörelse. Fotbollsplanen som samlingsplats har lyft parken rejält. Dessutom ett par bra uteserveringar med mycket barnstolar. Den i östra hörnet har dessutom bra eftermiddagssol samt utskänkningstillstånd.


• Humlegården - En riktig stadspark. Den enda parken jag kan komma på som verkligen känns som en äkta park i Stockholm med grusade gångar och alléer av träd samt ett litet lusthus. Trevligt med träd som erbjuder skugga om man vill och bra gräsytor. Lekparken är uppdelad vilket känns smart. Då kan de äldre barnen leka sina vildare lekar avskiljda från de mindre. Uteserveringen på nordostsidan har tydligen tagits över av Debaser men de kan ju fetglömma att de får spela musik eller ens servera öl sent på kvällen för de boende runt parken.


• Observatorielunden - Baktalad park ända sen Sjöwall-Wahlöö använde den som bakgrund för hemska dåd. Sen blir ju inte ryktet bättre av de alkisar och ungomar på glid som hänger mellan Handels och McDonalds. Men faktum är att lekplatsen som ligger bakom Handels är riktigt rolig med sina klätterställningar och sandlådor respektive gungor i avskiljda hörn. Och uppe på toppen har man en strålande utsikt samt café Himlavalvet som är en riktig sommarfavorit med sina sallader och våfflor.

Mina favoriter ligger som synes i Vasastan och på Östermalm. Kom gärna med andra tips. Men jag förväntar mig då en motivering varför man ska sätta sig på bussen/promenera genom stan till just den parken.

Och Djurgården och Hagaparken har jag lämnat utanför. Dels för att dessa helt saknar lekplatser vilket är en förutsättning i denna ranking. Sen är de väl inte mycket till parker egentligen (jo jag vet att de är Nationalstadspark), snarare obebygd mark lämpad för picknickar och promenader med sovande spädbarn. På Djurgården går man ju gärna längs med vattnet men måste då hela tiden med liv och lem hindra sitt barn för att dratta i kanalen.

Stockholm syndrome

Jag har äntligen sett de underbara inslagen från the Daily show från förra veckan när de besöker Sverige. Otroligt kul! I del ett från 21/4 träffar reportern Robyn, knallar på Götgatspuckeln och åker till Scania-fabriken.

The Daily Show With Jon Stewart	M - Th 11p / 10c
The Stockholm Syndrome
thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Economic Crisis First 100 Days

I del 2 från 22/4 så träffar Wyatt Cenac Paggan och Björn Ulvaeus.

The Daily Show With Jon Stewart	M - Th 11p / 10c
The Stockholm Syndrome Pt. 2
thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Economic Crisis First 100 Days

Min B & J-topp

Detta är den aktuella topplistan för Ben & Jerry-glass enligt Papa.

1. Vanilla toffee crunch
2. Fossil fuel
3. New York super fudge chunk

Bubblare: Cookie dough och Phish food

Musik jag glömt bort hur mycket jag älskar, 4

Emire of the sun: Walking on a dream
Förra året släpptes den här singeln. En australisk combo bestående av två fula killar som tagit sig ett kasst bandnamn och gör synth-pop som ekar 80-tal. Men lyssna på låtan och kolla på videon. Alla cynismer rinner av en. Jag spelade den här låten på repeat i timmar i höstas. Jag som trodde att klassisk pop inte gjordes längre. Nu ska hela albumet spelas på full repeat.

Bajshumor

Barbamamma har klagat på mig för att hon tycker mina SMS innehåller redundant och meningslös information. Jag har därför försökt se till att vara kort och koncis i mina meddelanden.

Härförlden begav hon sig till en telebutik för att få hjälp med hur hon skulle föra över gammal data, i första hand SMS, från sin gamla telefon till sin nya. Expediten började prata om olika tänkbara möjligheter som fanns, Han frågade henne därefter vilken modell hon hade. Hon räckte därför fram sin Sony Ericsson mot honom. Just då blinkar skärmen till med ett meddelande från mig: "BAJS!" (Jo, denna information är kanske ovidkommande men det var ett koncist meddelande och det var kul och jag skrattar fortfarande åt Hassans Kulle-ringning).

-Jaha, svarade expediten. Jag förstår att du vill spara gamla SMS.

Musik jag glömt bort hur mycket jag älskar - 3

A tribe called quest: Check the rhime
Jag brukade hoppa upp och ner och vråla "Tribe called BÄST" när jag var som mest uppvarvad. "Can I kick it" eller "Bonita applebum" hade kanske kunnat vara med också som alternativ. Så bra att man går ner på knä.
You on point Phife?
All the time Tip.