Grinig halvgammal snubbe

Är det meningen att man ska vänja sig vid den sömnbrist som det innebär att vara småbarnsförälder? Är det något kroppen fixar automatiskt? Och den där stressen det innebär att hela kvällarna gå runt med ett barn som är ledset,oroligt och hungrigt?

Jag älskar min son, det är inte det, men hans sällskap påverkar min relation med omgivningen.

Jag antar att man kan hantera det genom att kanalisera sin trött-grinighet genom att vara stoiskt lugn och skratta bort det hela. Eller så kan man äntligen se till att låta humöret styra och be alla idioter i världen fara och flyga. Och dom är många. Vad skönt det kommer att kännas!