50 år on the road

Att det är 50 år sedan Jack Kerouacs "On the road" gavs ut har inte passerat obemärkt. Ni har säkert noterat att det i bokfloden kommer en ny utgåva- "On the Road. The Original Scroll". Dessutom kommer det flera faktaböcker, där John Lelands ”Why Kerouc Matters” antagligen fått mest utrymme i pressen.

Sjäv var jag i 17-årsåldern när jag läste boken. Jag slukade i samma svep "Jack", Dharma bums", "Fantomerna" och "Catcher in the rye". Jag noterar nu att Janne Gradvall (i likhet med säkert många fler) gjorde precis samma sak. Som vanligt, måste jag säga, håller jag med Janne i det mesta han skriver. Bilden av Kerouac har blandats ihop med de figurer han skriver om och då i första hand Neal Cassady (Dean Moriarty). Och även den romantiska idén att den färdiga boken blev klar på ett par veckor, när det tog år att redigera den i verkligheten. Men världen behövde väl ha den där bilden av en cool beat-författare som luffade runt världen, skrev romaner på ett par veckor sittandes i en godsvagn och aldrig såg annorlunda ut än de där 50-talsbilderna, i vit t-shirt, tillbakalutad mot en vägg.

Hur mycket jag än uppskattade boken då så tvekar jag inför att läsa om den. Det är en bok för ungdomen. Den är rakt inget litterärt mästerverk egentligen men den har ett sätt att gripa tag i en i den åldern. Och det har egentligen inget om något luffar-tema att göra utan det flödande språket- "spontaneous bop prosody" som den kallades.

Janne Gradvalls slutmeningar är så på pricken att jag måste citera dom rätt av:

"Vad som ändå förblir så gripande med Keroucs ”På drift” är att den precis som Hemingways ”Och solen har sin gång”, och väldigt få andra böcker, fångar känslan av att världen fortfarande är ung.”På drift” handlar inte om femtiotalet eller ens om att leva luffarliv. Vad den handlar om är tron på att det är möjligt att leva livet i presens."