Barbidur älskar fotboll

Jag har vid flera tillfällen skrutit på olika ställen med min prakt-unges faibless för den vackra sporten. Barbidur är nu tre månader och jag har börjat indoktrineringen genom att titta på match med honom i knät. Jag har hävdat att jag ska pressa killen att bli den spelare som hans far var för lat och talanglös att bli och att jag ska tvinga honom att heja på BP av flera olika anledningar.

På förekommen anledning vill jag göra en liten rättelse. Vissa av er har tydligen inte alls förstått vad jag vill och andra har helt missförstått. Nej, jag ska inte hjärntvätta min son och ska inte bli en soccer-dad som står bredvid planen och är otrevlig och hetsar. Men som nybliven pappa är bara tanken rolig att man skulle kunna. Om ni inte tycker det är kul att skoja med stereotyperna så kan jag inte hjälpa er. Och nej, han sket fullständigt i senaste fotbolls-landskampen. Jag skulle kunna skylla på att det var en usel match och på att han var trött men sanningen är att han under den vakna tiden ägnade sig åt att äta och kolla på sin mobil med flygplan som hänger över soffan.

Jag har en lång bit att gå. Och Barbamamma retas med mig om att jag ska vara redo att hämta och lämna grabben på baletten istället. Men hon kan väl aldrig mena allvar? Fast det kunde ju varit värre. Konståkning. Stå och frysa i en j-a ishall och kolla på småungar i trikåer som ramlar på isen och grinar.