Jag kan göra mina egna människor- redux

"All fathers are intimidating. They're intimidating because they are fathers. Once a man has children, for the rest of his life, his attitude is, "To hell with the world, I can make my own people. I'll eat whenever I want, I'll wear whatever I want, and I'll create whoever I want. "

Jerry Seinfeld



Precis! Ni kan alla dra åt fanders! Nu är jag gud.

Botten är ur

När man börjar upprepa sig så är man på nedåtgående, de känner man igen från alla kulturyttringar och måste stämma även på en själv. Därför kör jag ett av mina mest klarsynta blogginlägg i repris här ovan.

Saker som gör en pappa lite trött, 6

Snövallar
Snöglopp
Snöstorm
Snöslaskiskorna
Snöhageliögonen
Snöhalka
Snömos
Snöhelvete

Dansa med mig själv

Jag borde kanske skriva den här bloggen mer i dagboksstil med tanke på att väl knappt någon läser den mer än jag själv längre. Kanske likt Bergman-parodin i Killing-filmen "På sista versen" där den egocentriske regissören håller på och analyserar sin avföring.

Saker som gör en pappa lite trött, 5

Tre små ord:

Nalle i toaletten.

Papa gillar- Café En halv trappa ner

På Barnhusgatan, femton meter från Drottninggatan ligger det här stället som turisterna inte har hittat till. Det är lite bökigt att ta sig ner för trappan med barnvagn men där nere är det rymligt. Personalen är tillmötesgående och de har riktigt god mat. Har ätit deras omeletter de gånger jag har varit där. Mycket goda!

Hata November

Efter flera dagar med rejäl förkylning för både mig och Barbidur kände vi oss idag i alla fall pigga nog för att ta en liten promenad. En nypa frisk luft borde ju vara bra kan man tycka.

Me nog tusan var det samma väder som det har varit nu sen den här j-a månaden inleddes- grå himmel, kompakt regn och så den perfekt höststormen som driver vattenkaskaderna in i ansiktet och genom alla håligheter i kläderna. Trevligt. Men det kunde väl ha varit värre. Hade man levt i framtiden som den porträtteras i apokalyptiska filmer som t ex Bladerunner så är det ju sånt här väder varenda dag. Eller om man skulle bo i Bryssel för den delen.

Saker som gör en pappa lite trött, 4

Barbidur ställer sig väldigt ofta och dunkar på badrumsdörren med full kraft och ger inte med sig förrän man öppnar dörren. Då vill han leka med vatten. Antingen klättra upp på en pall och stå och plaska i handfatet (en lek som kan pågå i timmar förmodligen men jag ger upp långt innan dess till vilda protester), öppna på toalettlocket, eller menande peka på badkaret i vilket alla lösa föremål kastas ned.

Papa gillar inte- Möbelcafet

Möbelcaféet heter ett ställe som verkar ha tagit idén från Grill att låta inredningen från en gammal möbelaffär finnas kvar. I alla fall i en del av stället.

Sällan har jag sett så mycket föreskrifter om hur man ska uppföra sig riktad till studenter och barnfamiljer vilka tydligen inte är önskat klientel här.

Men varför skulle vi vilja gå hit när de serverar de äckligaste bryggkaffet man kan tänka sig, oätliga bullar och chokladbollar och personalen är nonchalant och ointresserad? Håller er undan! Kvarteren vimlar av bättre ställen. Detta är ett av Vasastans absolut sämsta endast i konkurrens av några grymma bottennapp på Drottninggatan och Sveavägen.

Papa tycker till om- tidningen FOOD

Det har kommit en ny tidning i handeln som riktar sig till matintresserade män. Tidningen har fått rätt elak kritik av olika (kvinnliga) skribenter. Jag var ändå alltför nyfiken för att kunna motstå då jag kände att jag borde höra till målgruppen för en dylik tidning.

Tidningen träffar definitivt rätt såtillvida att den skiljer sig från de traditionella tidningarna som listar olika recept och bilder på mat för 4-6 personer och med tillhörande information om tid och kostnad. Vad jag dock inte har helt klart för mig är vad de har för syfte med tidningen. Det känns som att de vill omfamna både personer som gillar matlagning som krogbesökare men artiklarna skjuter åt väldigt olika håll. Vad är det som gör tidningen mer riktad till män? Att de bara intervjuar manliga kockar? I brist på egen program förklaring låter de Carl Jan Grankvist skriva en krönika där han liknar kvinnors sköte med kastruller och grillspett med... Ingen bra början på en seriös tidskrift. Han menar dock att kvinnor (och då menar han väl de vanliga mattidningarna) bryr sig mest om ekonomi medan män vill att maten ska vara spännade och inte tänker så mycket på kostnader.

Den kritik om riktats mot tidningen är att den skulle vara rätt grabbig. Och de har till viss del rätt. De har stoppat in massor med larviga faktarutor och småartiklar som känns riktade till 20-åringar som tidigar läst Slitz, och de kan aldrig vara rätt målgrupp. Intervjun med Leif GW Persson om dejttips känns helt malplacerad och larvig t ex.

Jag tror att tidningen skulle mått bättre om de rensat ut allt det juvenila och satsat på seriösa reportage om mat inkluderande råvaror, tillagning, köket och matupplevelsen. Om dom plockade in lite skribenter som t ex. Jan Gradvall, Claes Britton och Clara Block och så att man fick se artiklar på teman av typen:

• Mattias Dahlgren visar hur man trancherar en stek
• Vitlök i maten
• Hur är funkar hierarkin i restaurangköken?
• Min dag som smörgåsnisse- inifrånreportage från ett restaurangkök
• Bogey föredrog Gimlet- en drinkhistorik från 1900-talet
• Bästa biffen kommer från Pampas
• Odla egna tomater på balkongen

Om detta bara skulle intressera män? Nä, knappast va?

Papa gillar- Café caesar

Tänkte skriva en rad då och då om ställen jag gillar och som jag varnar för ur ett pappa-perspektiv. Det blir huvudsakligen lunchställen och kaféer inne i Stockholm.

Café Caesar ligger hörnet Ynglingagatan/Norrtullsgatan långt uppe i de norra delarna. Det ligger perfekt för avstamp eller landning i samband med ett besök i Hagaparken. Stället är knappast särskilt inne eller unikt egentligen. Menyn är precis såsom de flesta kör idag med sallader (Caesar t ex), hälsotallrikar och varma mackor. Men de gör det bra. Det som jag gillar är att det är ganska rymligt att få in vagnen, många barnstolar och att toaletten har skötbord. Personalen är rätt trevliga också.

Förgrymmade ungar?

Missade ni dokumtären Förgrymmade ungar så går den i repris flera gånger. Se denna!

Den skildrar hur opinionen har svängt till att de vuxna numera skall uppfostra genom utnyttja sin makt över barnen och forma dom till harmlösa får som står och bräkar bä bä bä. Våra barn skall bli viljelösa mähän annars skall dom få en sittopp tydligen för det är ett moraliskt förfall utan like. Att ställa treåringar i skamvrån och ge okoncentrerade tioåringar skolförbud är den nya fina pedagogiken.

Och det mest oroande är att inte bara opinionsbildare som DNs förre chefredaktör men även en politiker som Björklund får stå oemotsagd i sin strävan att vrida klockan tillbaka till 1955. Har vi skolagan tillbaka inom ett par år? Fy fan!

På SVTs forum är debatten om programmet het. Inte oväntat rasar många mot att programmet skulle vara så vinklat. Och visst var det så. De som gnäller verkar dock vara antingen Stig Järrel-gubbar som är övertygade att skolan regeras av skrikande slynglar eller mammor som känner sig träffade för att deras egna Föräldrakraft-pedagogik i hemmet med guldstjärnor och timeout-rum ifrågasätts. Säkerligen skulle debatten gynnas av om programmet varit mer balanserat (Barbamamma var rätt sur över det) men jag bryr mig inte faktiskt. Opinionen har varit så ensidig under så lång tid så det var på tiden att någon kastade in en brandfackla och ifrågasatte om det viktigaste verkligen är vuxnas MAKT över barnen och på vilket sätt ORDNING och REDA ska öka inlärningen i skolan. Jag är så innerligt trött på den malande och slentrianmässiga gammelfarbror-retoriken att all pedagogik som kom på 70-talet skulle vara flummig.

Vi flyttar inte ba!

Så Norrlänningarna försöker locka upp sörlänningarna till mygghelvete och ständigt mörker med massa jobb som bete? Hur skulle det se ut? Ska vi avfolka de södra förorterna nu? Vad händer då med alla de tunga underleverantörerna (pizzerior, spelbutiker och solarier)?

Stå på er! Vi flyttar ente sörru. Hela Stockholm ska leva.

Saker som gör en pappa lite trött, 3

Varför är det så lockande med vatten för ett litet barn. Och det gör ingen skillnad om vattnet finns i en fontän, i bakaret, i vattenkranen eller i toaletten.

Picture this-
En pappa är riktigt riktigt nödig efter en dag med barnpassning och kaffe av varierande kvalitet. Så efter att ha bytt blöja vid skötbordet så vill pappan gärna göra sina behov inne på toaletten han med. Han son är för stor för att placeras i babysitter (och ni som tänkt föreslå att placera honom i barnstol kan glömma det för det funkar bara när han är fastspänd, annars kliver han ur). Pojken får stå bredvid och titta på medan hans far förevisar hur det hela går till. Tror ni han står stum av beundran och stirrar på denna händelse, eller kanske ointresserad kollar in lampan i taket? Icke sa nicke. Han pekar först glatt förtjust, skriker sedan "titta" och rusar fram mot toalettstolen. Pappan får försöka fösa bort honom mot kroppen för att hindra honom från att sträcka ner sina händer i strålen. Och när det har spolats så får man slita bort den unge mannen som nu har ett fast grepp om toasistsen som han lyfter och stänger. Sen återstår bara att tvätta händerna gemensamt vilket ju leder till ett ramaskri när sedan den roliga plask-leken upphör. Det är bara att knipa framgent. Nog ska njurarna vara gjorda att tåla en hel del?

Under belägring

Det är banne mig helt omöjligt att försöka ta sig ifrån vårt nya hus utan att mötas av ett gäng byggarbetare som är fullt sysselsatta med en maskin som för h-iskt mycket oljud. Det byggs förvisso nya hus nermot vattnet men gatorna runt om oss har de inte gjort klart än heller.

På andra sidan vägen åt andra hållet byggs en ny galleria.

Försöker man smyga sig västerut i ett ögonblick då det råkar vara lugnt i närområdet så möts man av anläggningsarbete av en ny park.

Knallar man över bron vid Karlberg mot Huvudsta till möts man vid strandpromenaden av ett vägarbete som tvingar en ut på gatan.

Och går man österut längs Karlbergs strand så har ett energibolag hållt på i månader med att försöka för så mycket oljud de kan i sin lilla grotta.

Tur att vi har treglasfönster hemma. Känns som läge att gå i ide och komma ut först framåt våren 2009.