Saker som gör en pappa lite glad

Livet går upp och ner och vissa dagar är bra och andra är dåliga.
Men efter jag blev pappa så skrattar jag varenda dag.
Högt och med hela kroppen.
Jag har ett eget lyckopiller.

Tack min son.

Om minnen

Bör man ägna tid åt att minnas tillbaka eller är det dumt? Jag har läst flera personer som hävdat att de upprätthållit sin livsglädje genom att alltid jobba mycket, grubbla lite och alltid se framåt -aldrig bakåt. Men jag misstänker att de kanske också har varit med om svåra saker i livet och att de inte har något bra att hämta i imperfektum.

Själv jag ser själv framför mig massor med jättefina minnen. En del är stillbilder, andra små filmer, några i färg och vissa har tom ett ljudband som går. Några har alternativa tagningar. Det känns så oerhört sorgligt att inte ägna dom en tanke längre. Men när ska man göra det och hur mycket för att det inte ska hindra en för att leva och skapa nya minnen?

Jag har funderat på om det går för mig att rekapitulera mitt liv genom dessa minnen, precis som sker innan man dör i "lättare litteratur". I så fall vore det ju klokt att försöka göra detta på ålderdomshemmet. Att spara detta som en godispåse att öppna. Men hur bra kommer min hjärna fungera då? Och hänger resten av kroppen med tillräckligt länge så jag kan göra försöket? Mina experiment hittills har misslyckats hursomhelst. Jag kan inte koncentrera mig på att sortera minnena sekventiellt utan hoppar okontrollerat och klarar inte av att tidsbestämma. I Science fiction-litteraturen finns det utrustning som underlättar detta men vad hjälper det mig nu?

Nu funderar jag på att ibland ta fram en Madeleine-kaka i form av gamla foton. Sådana man tagit tusentals av för att titta på hastigt en gång och sedan stuva undan.

Musik jag glömt bort hur mycket jag älskar, 6

Paddy McAloon har varit en av mina husgudar ända sen Kjell Alinge pumpade denna låt i Eldorado vecka efter vecka 1987. En av de smartaste låtskrivarna och textförfattarna som kommit ut från norra England.

Vänner jag glömt

Jag kan bli rätt avundsjuk på 80-talistgenerationen när jag tänker på de tekniska möjligheter som inte finns idag för att hålla kontakter med vänner man träffar. Jag tänker då främst på sånt som e-post och nätverkssajter.

Det är väl så för det flesta är att det är under tonåren och under 20-nånting-åren som man är som mest social och knyter nya kontakter. Under tiden innan 1995 hade inte många privata e-postadresser och Internet användes mest av Universiteten. På den tiden var kontaktytan den tillfälliga dressen och telefonnumret. Hade det varit idag så hade jag haft en aning om vad i alla fall några kompisar från tågluffar, utbytesterminen i Tyskland, lumpen och studentkompisar höll på med.

Jo, jag vet. Dom riktigt nära vännerna håller man kontakt med ändå. Men tusan vad många det är som man träffat och umgåtts mycket med en tid för att aldrig se igen. Det slog mig när jag lyssnade igen på Pluras text till denna låt från förra Eldkvarn-skivan.

Ännu en tjuvlyssning

Vi befann oss inne i Dalarnas pärla Hedemora för någon vecka sen. På ett konditori överhörde vi en konversation mellan ett par ungdomar som handlade om arbetslöshet, pengabrist och ovilja att ta massa "skitjobb".

En tjej i gänget sade att hon skulle tänka sig att jobba som eskort-flicka.
"Vad gör man egentligen då?" frågade en av killarna. "Man följer med rika män som sällskap på fester och sånt" svarade den välinsatta tjejen. "Men sånt kan man väl inte göra här hemma!" svarade då killen. "Nej, då får man väl flytta till Los Angeles förstås" replikerade tjejen med födgeni.

Samma dag läser vi i tidningen att nån bondfångare lurat av Swedbank-kunder pengar genom att ringa hem till dom och få dom att uppge sitt kontonummer via telefon föregivandes att de arbetade på banken. Någon i Borås hade blivit av med 100 000 spänn.
"Föga överraskande" säger jag till Barbamamma. "Eskort-tjejen från kondiset visar ju på att bondfångarna har en gyllene marknad även i framtiden".
"Nä", svarar Barbamamma, "såna som hon kommer aldrig att ha så mycket pengar att bli av med.

Musik jag glömt bort hur mycket jag älskar, 5

Det fanns en tid i slutet av 80-talet, då det kom fram en räcka band från Skottland, Australien, Irland och ibland även England med musik som gjord för de större arenorna. Ofta folkmusikinspirerad, storslagna arrangemang och omtyckta av kritikerna på Schlager och senare Slitz (innan Mats Drougge gjorde om den till en skitblaska).
Exempel jag kommer på är The Triffids, U2, Big Country, Simple Minds och Waterboys.

Själv var jag inte intresserad. Jag lyssnade då mest på Prince och på art-school pop som Lloyd Cole, Prefab Sprout, Housemartins och Smiths.
Deacon Blue upptäckte jag via en recension som beskrev dom som ett "Prefab Sprout med gitarrer". Deras första skiva tycker jag känns daterad i sin produktion idag men de två efterföljande skivorna låter fortfarande helt fantastiska. Strålande låtar och så har sångaren Ricky Ross en väldigt speciell röst. Jag har inte sett dom live men låtarna är som gjorda för att spelas live och alla Glasgow-bor verkar unisont hylla dom som live-akt. Jag känner att de är lite grann en brygga mellan den musik jag beskrev i första stycket och den musik jag brukade lyssna på. Deacon Blue var jättestora i Storbrittanien men lyckades aldrig slå utomlands (läs USA). De gjorde ett expreimentellt alternativrock-album som inte gjorde nån skillnad och sen lade dom ner. Tydligen har de sen dess hunnit med återföreningsspelningar och nya album men ingen utanför Glasgow bryr sig längre.

Men 1988 skrålade jag med framför MTV till denna (jag hade tänkt lägga in "Fergus sings the blues" som ett mer talande exempel men denna sång och video gör mig tårögd:

Laddning inför Danmarkskampen

Papa tycker om - Kristineberg

Alla som man ser här har någonting i handen: ett hundkoppel, en käpp, en systemkasse. Oftast kombinationer av just dessa tre.

Papa tycker om - Vasastan

Den klassiska Vasastans-hälsningen är att hålla upp fingrarna som ett V-tecken.
Säger inte det allt?

Papa tycker om - Fredhäll

Sätt dig på ett av de fik eller restauranger som finns här och lyssna på vad de pratar om. Det tar aldrig aldrig mer än max fem minuter innan en slätkammad 20-nånting säger det för denna stadsdel så magiska ordet "FUNKIS".

Papa tycker om - Kungsholmen

Tidigare benämnt Käppholmen men numera borde det gå under benämningen barnvagnsholmen efter invasionen av nyblivna föräldrar sista decenniet.


Genom avsaknaden av ett större torg saknas en naturlig samlingsplats här. Man träffar oftast folk längs gångstråken ute vid vattnet . Dessa är helt klart Kungsholmens största uppsida.


Hur trendigt det är här demonstraras av superheta gallerian Västermalmsgallerian med alla sina "exklusiva" butiker såsom MQ samt att Mauro Scocco gav upp och flyttade tillbaka till Östermalm. INGEN hipp människa bor här. Här finns ingen bio och inga heta uteställen. Här sitter man inne om kvällarna. Det är säkrast så.

Papa tycker om - Södermalm

Berra det är knas, vi drar till knivsöder!

Efter några år i stan boendes i olika delar i innerstan tar jag nu bladet från munnen.

Det som är rörande med stadsdelen är hur snabbt folk som flyttar hit indoktrineras i "sekten". Efter några veckors boende efter flytten från Gnarpshult så förkunnar de stolt hur unikt allt och alla är här. En tydlig illustration över Söders status är att kärleksgurun Tomas di Leva tydligen brukar ta sin SUV hit regelbundet från Vasastan för att fika.

Myten om att stadsdelen bebos enbart av arbetare och konstnärsbohemer lever kvar trots att stadsdelen övertogs av nyrika i medie- och IT-branschen innan millenieskiftet. Man ser en väldigt stor andel 20-åringar på Söder, alltid uppklädda till tänderna från någon av de otaliga hippa klädaffärerna. Numera är Söder trendkänsligast och mest konsumtionistiskt av alla stadsdelar. Besökare i Levis-jeans och t-shirt ses på som något hunden släpat in.

Ön i sig är rätt fin med undantag av Hammarbyhamnen och Södra stations-området. Någon riktigt stor och fin park kan de väl inte skryta med men ett rejält torg och grymma utsikter.

Ja och så har då Stockholms stad lagt all missbrukarvård och alla härbärgen här. Lägg till frigångarna från psyket och du inser snart att de människor som går runt och pratar för sig själva vid Mariatorget INTE har en öronsnäcka eller handsfree.

Imorgon nästa stadsdel till rakning.

Grävskopa

Barbidur sätter sig upp mitt i natten i sin säng och säger klart och tydligt: "GRÄVSKOPA".
Sen somnar han om.

Att pojken gillar just grävskopor är tydligt. Vi bor ju bredvid en byggarbetsplats så han ser dom dagligen, har böcker om grävskopor och två stycken plastleksaker. Men nu drömmer han om dom?! Är det sånt små barn drömmer om? Inte om sina föräldrar, små fåglar eller hundvalpar?

Han sov i alla fall gott den natten.

Dagistakter

Barbidur har plötsligt börjat uppvisa ett beteende som gör gällande att han nog är redo för dagis.

På lekplatsen har jag nu observerat att han har börjat med att slå vakt om SINA (som han ser det) ägodelar. Han samlar leksaker som en hamster, springer med famnen full, och lägger dom i högar. Rycker inte ifrån andra barn deras spadar, hinkar och grävskopor men så fort de släpper dom så är han som en hök. Dessutom har han börjat med att med handen knuffa bort de barn som försöker inkräkta på hans territorium, typ ta hans cykel eller hans plats vid bilratten. Han gör detta med en iskall härskarmin.

Jag har tidigare fördomsfullt när jag sett detta beteende lagt en stor del av ansvaret på dåliga föräldrar och usel uppfostran. Nu ser jag ju att det BEVISLIGEN absolut inte är fallet. Han har snappat upp en hel del trick från de äldre killarna på lekplatserna och på öppnis och det kombinerat med den inneboende ego-mentaliteten hos barn så har du en liten kejsare.

Själv tycker jag det mest är roligt. Fast det är lite jobbigt när de små barnen blir ledsna, tidigare har det ju mest varit tvärtom.

Papas favoritparker

• Vasaparken - Stor och kul lekplats med parklek. Bra grönområden med mycket folk i rörelse. Fotbollsplanen som samlingsplats har lyft parken rejält. Dessutom ett par bra uteserveringar med mycket barnstolar. Den i östra hörnet har dessutom bra eftermiddagssol samt utskänkningstillstånd.


• Humlegården - En riktig stadspark. Den enda parken jag kan komma på som verkligen känns som en äkta park i Stockholm med grusade gångar och alléer av träd samt ett litet lusthus. Trevligt med träd som erbjuder skugga om man vill och bra gräsytor. Lekparken är uppdelad vilket känns smart. Då kan de äldre barnen leka sina vildare lekar avskiljda från de mindre. Uteserveringen på nordostsidan har tydligen tagits över av Debaser men de kan ju fetglömma att de får spela musik eller ens servera öl sent på kvällen för de boende runt parken.


• Observatorielunden - Baktalad park ända sen Sjöwall-Wahlöö använde den som bakgrund för hemska dåd. Sen blir ju inte ryktet bättre av de alkisar och ungomar på glid som hänger mellan Handels och McDonalds. Men faktum är att lekplatsen som ligger bakom Handels är riktigt rolig med sina klätterställningar och sandlådor respektive gungor i avskiljda hörn. Och uppe på toppen har man en strålande utsikt samt café Himlavalvet som är en riktig sommarfavorit med sina sallader och våfflor.

Mina favoriter ligger som synes i Vasastan och på Östermalm. Kom gärna med andra tips. Men jag förväntar mig då en motivering varför man ska sätta sig på bussen/promenera genom stan till just den parken.

Och Djurgården och Hagaparken har jag lämnat utanför. Dels för att dessa helt saknar lekplatser vilket är en förutsättning i denna ranking. Sen är de väl inte mycket till parker egentligen (jo jag vet att de är Nationalstadspark), snarare obebygd mark lämpad för picknickar och promenader med sovande spädbarn. På Djurgården går man ju gärna längs med vattnet men måste då hela tiden med liv och lem hindra sitt barn för att dratta i kanalen.

Stockholm syndrome

Jag har äntligen sett de underbara inslagen från the Daily show från förra veckan när de besöker Sverige. Otroligt kul! I del ett från 21/4 träffar reportern Robyn, knallar på Götgatspuckeln och åker till Scania-fabriken.

The Daily Show With Jon Stewart	M - Th 11p / 10c
The Stockholm Syndrome
thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Economic Crisis First 100 Days

I del 2 från 22/4 så träffar Wyatt Cenac Paggan och Björn Ulvaeus.

The Daily Show With Jon Stewart	M - Th 11p / 10c
The Stockholm Syndrome Pt. 2
thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Economic Crisis First 100 Days

Min B & J-topp

Detta är den aktuella topplistan för Ben & Jerry-glass enligt Papa.

1. Vanilla toffee crunch
2. Fossil fuel
3. New York super fudge chunk

Bubblare: Cookie dough och Phish food

Musik jag glömt bort hur mycket jag älskar, 4

Emire of the sun: Walking on a dream
Förra året släpptes den här singeln. En australisk combo bestående av två fula killar som tagit sig ett kasst bandnamn och gör synth-pop som ekar 80-tal. Men lyssna på låtan och kolla på videon. Alla cynismer rinner av en. Jag spelade den här låten på repeat i timmar i höstas. Jag som trodde att klassisk pop inte gjordes längre. Nu ska hela albumet spelas på full repeat.

Bajshumor

Barbamamma har klagat på mig för att hon tycker mina SMS innehåller redundant och meningslös information. Jag har därför försökt se till att vara kort och koncis i mina meddelanden.

Härförlden begav hon sig till en telebutik för att få hjälp med hur hon skulle föra över gammal data, i första hand SMS, från sin gamla telefon till sin nya. Expediten började prata om olika tänkbara möjligheter som fanns, Han frågade henne därefter vilken modell hon hade. Hon räckte därför fram sin Sony Ericsson mot honom. Just då blinkar skärmen till med ett meddelande från mig: "BAJS!" (Jo, denna information är kanske ovidkommande men det var ett koncist meddelande och det var kul och jag skrattar fortfarande åt Hassans Kulle-ringning).

-Jaha, svarade expediten. Jag förstår att du vill spara gamla SMS.

Musik jag glömt bort hur mycket jag älskar - 3

A tribe called quest: Check the rhime
Jag brukade hoppa upp och ner och vråla "Tribe called BÄST" när jag var som mest uppvarvad. "Can I kick it" eller "Bonita applebum" hade kanske kunnat vara med också som alternativ. Så bra att man går ner på knä.
You on point Phife?
All the time Tip.

Musik jag glömt bort hur mycket jag älskar - 2

Lloyd Cole & the commotions: Brand new friend
Jag kunde ha valt en hel räcka med favoriter ( Four flights up, Rattlesnakes, Grace, Heartbroken, Jennifer she said) men denna tidiga låt är essensen av det jag älskar med honom och det är en bra live-inspelning från TOTP. Hans första soloskivor är också fantastiska även om de är mindre popiga och mer Lou Reed-iga. Kolla in denna video och även bilder på honom från den här tiden- fan vad han är cool! Och bandnamnet är för övrigt högt upp på min topplista över tuffaste bandnamn. Kommer just nu bara på "Booker T and the MGs" som möjlig konkurrent.

Saker som gör en pappa lite trött, 143

Denna kan användas som hammare och bankas in i väggar och dörrkarmar. Den är hård.

Musik jag glömt bort hur mycket jag älskar - 1

Pulp: Babies
De blev aldrig bättre än så här, men så är det ändå en otrolig poplåt.

Saker som gör en pappa lite trött, 126

Inte behöver man väl ha gummistövlar på sig när man hoppar i en vattenpuss?
I alla fall inte om man är kvickare i vändningarna än sin far.
Hopp hopp hopp!
Hysteriskt kul.
Två dagar i solen och så blev skorna torra till slut.

Saker som gör en pappa lite trött, 125

"Pappa bära" säger den lille parveln och sträcker upp armarna mot mig. Självklart! Först hoppa i en vattenpöl, därefter rulla runt i den våta delen av sandlådan och sedan använda händerna istället för spaden för att gräva upp sand som sedan kastas vildsint omkring. SEN ska pappa bära.
Nu gäller det att vara rätt klädd:
Sånt där skiten syns minst iögonfallande.

Papa ser på TV- Revenge of the nördar

Två av mina favorit-serier inom feelgoodgenren har en gemensam nämnare. Huvudpersonerna är ett par losers som arbetar för minimum wage på ett byggvaruhus respektive en hemelektronikkedja.

• Reaper handlar om Sam vars föräldrar sålt hans själ till djävulen. Han tvingas därför som fritidssysselsättning utanför sitt kassa jobb på "Work bench" (Office depot/Bauhaus typ) tillfångata själar som rymt från helvetet och ställer till ofog på jorden. Seriens charm ligger mycket i castingen med Ray Wise- från Twin peaks - som djävulen och Sams kompis "Sock".
• Chuck har ett i grunden långsökt uplägg till hur huvudpersonen som jobbar på "Buy more" (Elgiganten typ) plötsligt blir en nyckelperson för FBI och får börja vänja sig vid spionlivet. Det går inte att värja sig så alla invändningar faller rätt snabbt. Mycket charmigt och även här en väldigt bra cast.

Papa ser på TV- Mysdeckarna revisited

Saknar du känslan från dom softa coola deckarna från 80-talet som Magnum, Remington Steele och Par i hjärter? Det görs faktiskt även idag några serier i den genren.

• Psych är inne på sin tredje säsong nu. I Sverige visades första säsongen häromåret men ingen fortsättning har kommit. Givetvis parafraserar dom stilen i originalen med en blinkning. Samtidigt innehåller den en charm som saknas annars. Det är ganska barnvänligt med barnslig screwball-humor och who dunnit-historier med avslutade historier. Jag älskar den. Och är inte ensam. Se här och här.
• Monk har visats i ett antal år. I Sverige har den gått på Canal plus. Ska man likna den med en klassisk serie så är det i detta fallet snarast Columbo. Efter de första säsongena börjar historierna bli lite svagare och konceptet bli lite uttjatat. Men de tidiga avsnitten är riktigt bra gammaldags deckargåtor.

Tre onödiga saker

Dessa tre saker införskaffade jag inför vår sons födelse. Och det var pengar i sjön. I alla fall så här långt.

1. En blöjhink- Sangenic. Tanken är att blöjorna skall inneslutas så att lukten inte ska slippa ut. Saken är bara den att i början luktar inte blöjorna så mycket och de gör inte av med så många så när du väl fyllt en av påsarna så har de äldsta blöjorna blivit rätt gamla. Kanske att man skulle ta fram den nu dock när det luktar rätt illa från pedalhinken på toaletten.
2. En babywatch. Fortfarande har den inte använts. Är väl andvändbar om ditt barn tidigt sover i eget rum eller om du har ett hus där du inte hör ditt barn när du är i köket eller altanen t ex. Så bor dock inte vi. Och nu känns den obsolet. Vaknar han och är ledsen går han upp och kommer knallandes till oss.
3. Jag skall bli pappa-böcker. Förnumstiga historier skrivna till 95% av journalister som drygar ut kassan med att skriva dessa under pappaledigheten (precis samma som mamma-litteraturen). Deras erfarenheter är således helt ointressanta för dig i praktiska termer. Läste förstött dom innan Barbidur kom sen har de stått och skämts i ett dammigt hörn.

Sensmoralen är väl ändå att man gör en del felköp på vägen i all hast av saker man bara MÅSTE skaffa enligt vad man fått höra av andra. Men rätt mycket av det vi skaffade är vi evinnerligt glada över. Men man tänkte sig inte så mycket för då. Man var drabbad av panik för att ens barn skulle bli misskött från start för att det hade usla tanklösa föräldrar.

Semester-paketet

Vi är inte några vana charter-resenärer det medges. Innan vi begav oss iväg på vår en-veckas resa till Fuerteventura så erhöll vi en broschyr från flybolaget Novair på tax free som kunde förbeställas såväl på hemresa som på ditresa. Det som stod ut bland det som vi kände igen var en rad "paket" som hade satts ihop för de törstiga turisterna. Vi undrar hur de tänkte när de satte ihop "Semester-paketet"
Detta består av:

• I flaska gin
• 1 flaska whiskey
• Några burkar tonic
• Några påsar snacks
• 1 Yatzy

Ni ser? Det börjar som en normal svensk charterfylla men avslutningen blir rätt komisk. Kanske är det bara familjen Kluft som spelar Yatzy nyktra i det här landet? Finns det inte risk för familjebråk om man spelar sällskapsspel på fyllan? Vi såg det i alla fall rätt osannolikt att vi skulle orka slå tärning efter att på ursvenskt maner tagit oss en drängfylla. Vi köpte deras dyraste bag-in-box-vin istället. Som för övrigt visade sig vara rätt äckligt. Och lite dajm. nån Yatzy blev det inte av med heller.

Familjen goes söderut

Nu pallar vi inte ännu ett bakslag.
Vintern verkar inte ge sig utan kommer hela tiden tillbaka.
Ha det så kul i snålblåsten!
Barbafamiljen drar på en charterresa till varmare väder. Vi ses i vår!

Så du är pappaledig?

När man berättar att man är pappaledig så får man lite olika kommentarer. De roligaste är från de som är äldre och yngre än en själv.

De yngre barnlösa tycker att det är ju "skönt att vara ledig". De har hört att små barn sover i princip hela dygnet så de ser framför sig föräldralediga som personer som tillbringar halva dagarna på fik och andra halvan i soffan med ett playstation eller en DVD-box. Påsarna vi har under ögonen har vi bara för att vi är sååååå himla gamla.

De äldre säger att, "jaha, så du sköter markservicen". På deras tid var det inte så mycket pjåsk med ungarna. Man stängde in dom i en liten hage där de fick stå och gråta bäst de ville medans mamma sprang ner i tvättstugan, putsade fönster eller lade in gurka. Sen var huset redo för inspektion när fadern kom hem till middagen på kvällen.

Är det så konstigt att det är svårt att kommunicera om föräldraskap mellan generationerna? Är det så konstigt att föräldralediga söker sig till varandra för att prata av sig?

Riktigt dåliga barnböcker

Jag hatar böckerna om Max. Dom stinker.

Jag finner det samtidigt obegripligt att det är kvinnan som skrev mästerverket Loranga Mazarin och Dartanjang som bjuder barnen på dessa ohumoristiska och platta meningslösheter:
"Max vill inte sitta pottan
DUMMA POTTAN!
Vovven kan inte sitta pottan
Vovven lessen
Max tar vovven
Nu kan vovven sitta pottan!
Vovven glad
VOV VOV"
Jodå, detta är hela texten till boken ifråga.

Riktigt bra barnbok

Anna-Clara Tidholms böcker är riktigt bra. I synnerhet den serie på pekböcker som hon skrev i början av 90-talet: "Knacka på", "Hitta på", "Varför då", "Ut och gå". Roligt uppbyggda och med en humor som känns ovanlig i djungeln av medelmåttiga svenska barnböcker.

"Knacka på" är en av Barbidurs absoluta favoriter.

Millenium-hysterin

Mer än en gång har jag hört någon utropa att de måste se filmen "Män som hatar kvinnor" för boken "var ju så bra"!!
Men boken är ju enligt mallen för en whodunnit så om du läst boken nyligen finns ju inte det spänningsmomentet kvar. Det är ju inte ett litterärt mästerverk vi talar om där det finns massor med saker att upptäcka och återupptäcka och parallell-handlingar och intressanta porträtt. Det är en standard-deckare helt enkelt. Jag förstår det om boken skrivits för 15 år sen så att folk inte hade den i färskt minne men nu måste det mest bli larvigt att se den på biografen bland andra som också sitter och muttrar i förväg om vad som kommer att hända.

Tyvärr så finns det ju inga som skriver bra manus för film i Sverige. Det är väl ingen trygg inkomstkälla för en författare att slava med ett manus i månader och sen kanske få betalt jämfört med att skriva en bok eller något beställningsjobb. Det är väl därför som vi ser så många filmatiseringar av svenska bestsellers som Ett öga rött, Solstorm, Snabba cash m fl. Svensk film är rätt trist.

En twitter-dag

Inspirerad av Twitter/Bloggy förmedlar jag härmed dagen i en sammanfattning som jag skrivit den om jag använt nämnda mikrobloggar.

• 6.00 Barbidur vaknar men jag lyckas få honom att somna om och ge oss lite mer sömn.
• 6.30 Ingen vila mer. Upp och ut i vardagsrummet. Morgonmys i soffan.
• 7.00 Blöjbyte. Kiss och bajs. Av med pyjamasen och på med kläder.
• 7.30 Morgongröt till Barbidur och filmjölk till mig.
• 8.50 Utgång med vagnen mot busshållplatsen.
• 9.04 Hoppar på buss 56 mot Stureplan.
• 9.40 Ankomst till Öppna förskolan.
• 10.05 Dagens sångstund drar igång lite försenat. Ny repertoar denna vecka.
• 11.15 Lunchdags för Barbidur. Dåligt humör och ingen aptit.
• 11.40 Barbidur somnar i vagnen direkt jag lägger ner honom. Ovanligt tidigt.
• 12.30 Handlar med mig lunch på Nathalies café- dumplings från himlen.
• 13.15 Kommer hem. Barbidur vaknar när vi kör in i porten.
• 14.30 Barbidur har varit jättetrött och är varm. 40 graders feber visar det sig.
• 15.00 Ingen utelek istället alvedon och soffmys med böcker och Barnkanalen.
• 16.00 Dagens andra bajsblöja.
• 18.00 Äntligen middag. Barbidur är jätteledsen och har ingen aptit.
• 19.00 Barbidur sover en timme tidigare än normalt i bara blöjan.

Hoppas ni uppskattade att läsa denna häpnadsväckande statusrapport från denna spännande dag. 17 små rapporter ihopslagna till en rejäl rapport

Grillad kyckling

Undrar hur Henrik Schyffert mår efter att ha sett "Grillad" på SVT? Han kan knappast ha varit orolig för att SVTs variant av ett roasting-program skulle överträffa de som "Brommamamman" gör på Berns och som ska visas i kanal 5. För det kan de aldrig vara. Snarare borde han vara orolig för att begreppet "roast" nu ska få färgas av den otroligt trista och tama smörja som bjöds på av SVT i fredags. Avsaknaden av duktiga komiker och av vassa skämt var enorm. Claes Malmberg var väl den som i alla fall försökte. En sån som Lennie Norman borde vara rutinerad men verkar inte ha föreberett ett j-a dugg. Alla tuggade samma tjatiga trad om hur macho Per Moberg är. Ett stort misstag är att Järvheden är roastmaster, han borde istället roasta gästerna. I eftertexterna såg man en lång lista på manusförfattare som alltså satt skämten i händerna på de medverkande. Inte konstigt att det hela kändes rätt styltigt. Hur tamt och grått det var blev ännu mer tydligt när man så fort programmet var slut kunde knäppa över till Comedy central där de visade en roast av Pamela Anderson. Plötsligt kändes det som att SVT var den ryska statstelevisionen anno 1980.

Saker som gör en pappa lite trött, 119

Nej!
För hundraelfte gången.
Det heter INTE "tappat" när man har kastat iväg något med full kraft.

Pappa-twittrande

På öppnis stod en av papporna och skroderade för en grupp andra föräldrar om mikrobloggen Twitter och hur fantastisk den var. Han berättade hur han skickade otaliga sms dagligen för att uppdatera Twitter och låta omgivningen veta vad han gjorde och var han var.

Jag fick lägga band på mig själv rejält för att inte gå fram till den förvirrade mannen, dra honom upp i hans välstrukna skjortkragar och vråla honom rätt i ansiktet:

" Du är pappaledig! Din status är att du är på Öppnis, i lekparken eller hemma. Det enda du gör om dagaran är att leka med, mata, byta på eller vyssja ditt barn. Thats it! Varenda dag! Denna information är lika spännande för din omgivning som att vänta i konsum-kassan. "

Saker som gör en pappa lite trött, 118

Dra pulkan hela vägen upp för backen.
Springa med den hela vägen ner.
Osv.
Många många gånger.

Men nästa vinter blir det en pulka där vi bägge får plats.

Varför det är bättre att ladda hem TV-serier

Titta på TV-TV kan vara bra om man vill ta del av de senaste nyheterna, se en fotbollsmatch eller ett annat live-sänt evenemang som en valvaka eller en gala. Men det är inte det bästa sättet att följa en TV-serie på. Och detta är TV-kanalernas eget fel. De respekterar nämligen inte sina tittare. Dålig information om tider, runtflyttande i tablån och rena misstag tär på nerverna på de tittare som är beroende av nästa del av sin favoritserie som koffeinmissbrukare är av morgon-espresson. Jag ska här ge tre konkreta fall som fick min bägare ett rinna över.

1. Fallet "Black Donellys". Denna serie gick på femman under förra året. Näst sista delen slutade abrupt och rätt våldsamt. Därför satt många bänkade inför det som femman skrev skulle vara den sista delen nästkommande vecka. Nu var det dock så att femman blandat ihop delarna. De hade missat att visa del tre och körde nu denna som sista del. Det utannonserade näst sista avsnittet var egentligen finalen på denna serie som lades ner rätt hastigt i USA. En rejäl antiklimax.
2. Fallet "Reaper". Femman igen. Efter att ha visat sju avsnitt förra året så slutar de plötsligt visa den. Sen startar de hastigt och lustigt visa första säsongen igen i Januari i år, för att sju avsnitt senare utan vidare information sluta igen. Med sex avsnitt kvar på säsongen.
3. Fallet "Jekyll". När sista delen skulle visas av denna miniserie så fick Jekyll stå tillbaka för någon gala eller liknande. Tittarna förväntade sig då givetvis att sista delen skulle visas samma tid (söndag kväll) nästa vecka. Icke sa nicke, de kastar in den följande tisdag istället. SVT skall dock ha en eloge för att i alla fall visa repriser, något ingen annan kanal gör.
4. Fallet "TV3". Alla serier som hamnar på TV3 är dömda. Särskilt då sitcoms. Kanalen har nämligen inte vett att ha fasta tider för sina serier. Dom ser sina serier som en smågodispåse och visar därför nya delar och gamla repriser efter varandra lite huller om buller . Att följa serier som "2 1/2 män", "My name is Earl", "Simpsons", "Scrubs", "How I met your mother" blir därför rätt omöjligt. Att tittare faktiskt vill se dessa i ordning och helst skulle vilja se nya avsnitt på en fast tid i veckan skiter dom i.

Buskul

Och så lite reklam.

Vi går nu andra terminen på barnrytmik i Hedvig Eleonoras församlingshem på Östermalm. Jag var först lite osäker vad man skulle få ut av det men faktum är ju att de vanliga sångstunderna som hålls överallt är rätt bleka. 15-20 minuter där barnen sitter stilla i en ring och där enda rörelsemomentet är klappa händerna och möjligen någon annan kroppsdel. Det här är 90 minuter non-stop-action och involverar känsla för rytm, tempo, kroppskännedom, motorik mm. Barbidur älskar det. Numera kan han sångerna och rörelserna bättre än mig.

Rekommenderas varmt till alla småbarns-föräldrar i Stockholm.

Pappa är lite sur

De två värsta ordspråken som jag minns att man blev plågad med som liten var:

• Det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder
• Man har inte roligare än man gör sig

Nu är jag vuxen själv så jag kan numera glatt säga till de trista typer som hasplar ur sig dessa usla klyschor: -Skit ner er lögnhalsar!

Min son ska aldrig behöva höra sånt trams från mig.

För övrigt anser jag att snö är en styggelse.

Fans jävla snöhelvete

"Samerna sägs ha över hundra ord för snö. Vad är det för dalt när det finns några rejäla som duger."
Jan Berglin

Och till er puritaner som motsätter er att en förälder och fadersgestalt använder svordomar så hänvisar jag till detta mycket välformulerade inlägg. Risken är nämligen att man hamnar i samma situation som den här.

jag vred upp

Denna platta syns på marken på Nordenflychtsgatan, precis utanför Il Piatto:
"jag vred upp".
Jag önskar nu ledning från någon som kan förklara vad meddelaren vill säga med detta.
Vad vreds upp? Varför behövde det vridas upp? Vem är jag? Det känns dessutom som att det är ryckt ur i sitt sammanhang då orden är i gemener. Ett urbant mysterium? Ett practical joke?

Badankan som inte kunde simma

När vi var i New York i höstas så inhandlade Barbamamma denna badanka. Hon hade tidigare dissat mina försök till inköp av en vanlig gul dito. När jag såg hennes inköp så gav jag henne rätt i att vanliga ankor står sig slätt gentemot denna coola duckling. Inte nog med att den är stassad som frihetsgudinnan, dessutom så lyser den i kontakt med vatten.

Fast den hade faktiskt en brist upptäckte vi vid första användningen i badkaret i lägenheten i the Village; den var felbalanserad och drattade på sidan när vi försökte ställa den i vattnet. Lite som regalskeppet Vasa. Nu har Barbidur uppskattat den ändå även om den sett rätt märklig ut där den har legat halvdöd och flutit, men en varning utfärdas ändå härmed till andra entusiastiska New York resenärer. Den är inte konstruerad för att kunna simma i ditt badkar!

Hört på dagis

Vi gjorde ett besök på en förskola där vi tänkt skola in Barbidur till sommaren. Fick prata med en förskollärare i 25-årsåldern. Hon hade enligt egen utsago ingen utbildning men hade jobbat flera år så det behövdes nog inte. Barbamamma frågade om deras inställning till genus-frågor på förskolan.

"Det behöver du inte oroa dig för. Sånt har vi inte här!"

Don´t be afraid. Be very afraid.

Tintin på film

Tintin har alltid varit min favoritseriefigur. Därför är det med oro man följer det filmprojekt som nu är igång för att filmatisera några av böckerna. Att det är Steven Spielberg som har skaffat sig rättigheterna och ska regissera den första filmen känns visserligen logiskt, och det tyckte tydligen Herge själv också. Men hur ska detta fungera i ett land där Tintin är helt okänd, och kommer eftergifter ändå att göras för amerikanarna?

Något som irriterar mig är att den fantastiske Steven Moffat som anlitades för att skriva manusen hoppade av efter att ha skrivit det första för att istället vara executive producer för Doctor Who. Hur i h-e kan han välja den skiten framför Tintin?

Av vad man kan läsa på flera ställen ( se länkarna här från Wikipedia respektive IMDB) så ska följande böcker filmatiseras:

• Rackham den rödes skatt / Enhörningens hemlighet


• De sju kristallkulorna /Solens tempel


• Blå lotus / Tintin i Tibet

De två första är självklara då dessa dubbelalbum är det absolut bästa som Herge gjorde. Blå lotus är förmodligen det vackraste albumet och ett av det bättre medan Tibet-albumet är lite överskattat och gillas av viktigpettrar som tycker det är bäst för att det är mest "personligt" snarare än bra i sig. Hur de ska få ihop den historien till en film känns också svårt rent dramaturgiskt då det ska skilja några år mellan dem och historierna inte har någon koppling annars. Faraos cigarrer är det album som föregår Blå lotus och mer logiskt vore att väva ihop dessa historier.

Nåväl första filmen ska ha premiär först om två år så det finns mycket tid kvar att fundera över skåderspelarval och annat.

Musik för sådana som inte bryr sig om musik

Varför har de egentligen uppehåll i melodifestivalen överhuvudtaget?
Det känns redan nu som att skiten håller på året runt ändå. Förr så var det en kväll om året och kvällstidningarna skrev om det samma dag. Nu tröskar det hela våren. Med tanke på att ingen bryr sig lika mycket om eurovisionsfinalen då Sverige ju är chanslösa där så kunde dom väl lika gärna fortsätta och köra deltävlingar hela tiden. Vecka efter vecka. Varje liten håla får en deltävling med sina dansband eller Idol-deltagare bräkandes en menlös pisselåt. Pengarna från alla som ringer och röstar borde ju i så fall göra TV-licensen obsolet.

Vad vi andra ska göra? Läsa en bra bok kanske. Spela spel? Ha en konversation?

Hört på Öppnis

Förälder till sin väninnna om dennes barn:

"Jag vill inte vara taskig...men Max klär verkligen inte i den nappen"

En vanlig dag på BRIS i Storbrittanien

I filmer som utspelar sig i framtiden så brukar ett sätt att visa hur depraveradd mänskligheten har blivit vara att visa upp den underhållning som är populär. Gladiator-liknande tävlingar på liv och död brukar då vara den mest populäraa underhållningen som trollbinder massorna. Mer depraverat än att leka om folks liv kan man inte tänka sig.

Men med dagens dokusåpor så känns det som att dikten knappt kan slå verkligheten. Människor riskerar inte liv och lem men nog offrar dom i alla fall sina själar. Fast, kan man då invända, de är faktiskt vuxna människor och då får man ta ansvar för sitt eget liv. Nu har engelska Channel 4 kommit på ett sätt att bemöta denna invändninig.

- Vi använder oss av barn! Oslagbart! Ingen kan göra något mer cyniskt.

Grattis! Ni har så rätt.

Heter ungen Dexter?

Inom loppet av en vecka har jag nu sprungit på två små killar som av sina föräldrar förärats tilltalsnamnet Dexter.

Hur tänkte föräldrarna? Jag associerar namnet bara till seriemördaren i TV-serien som bär hans namn. Antingen så har dessa föräldrar inspirerats från något helt annat (vad?) eller så har de sett seriens namn i tidningen eller på en affisch utan att känna till mer om den. Eller så har de sett serien och gillat den och tänkt att Dexter är ju ett perfekt namn! Jag, min familj och halva min omgivning kommer då att titta på mitt ljuvliga barn och tänka på en kille som mördar människor och sedan styckar kropparna och lägger dom i plastpåsar.

Papa gillar - Natalies café

På Kungsholms strand ligger det här stället inrymt i vad som en gång var en gammal speceributik (vilken en flagnande tidningsartikel från lokaltidningen uppsatt på toaletten förtäljer var i gång så sent som tidigt 90-tal).

Av namnet att döma så kunde man tro att detta var ett café. Under mina vistelser har jag sett flera stycken sällskap som vänt i dörren när de insett att detta inte alls är ett kondis att värma sig på med en kopp varm choklad och en bulle utan en enkel kinesisk restaurang. Tja, de kör inte det kinesiska köket fullt ut, för de ser till att försöka nå olika intressenter genom att förutom den korta menyn inklusive dagens lunch även servera sallader, smörgåsar och diverse delicato-bitar.

Inredningen är också lite speciell. På det trånga utrymmet trängs två bord med röda soffor med plats för 8 var om man tränger ihop sig. Inget för de mindre sällskapen.

Man får således delade känslor inför detta vankelmodiga inkonsekventa upplägg. Men det spelar i sammanhanget ingen roll. För de serverar nämligen ljuvliga dumplings (ångkokta fyllda pastaknyten). Banne mig de godaste jag smakat utanför Kina! De är värda att återvända för många gånger. Jag brukar ta de med spenat, ägg och griskött. Gå hit.

Saker som gör en pappa lite trött, 109

Han klättrar upp på allt. Oförtrutet.
Suckande och stönande häver han sig upp på soffbordet, toalettstolen, fotpallen, ja allt som verkar värt besväret. Väl där ställer han sig rakt upp i triumf som om han bestigit ett berg. Negativa kommentarer från hans far i stil med "Nej så får du inte göra" eller "akta dig nu, sätt dig ner snälla" bemöts med att flatskratt.

Han kungen är över alla här.

DN goes skvallerpress

Dagens nyheter upphör inte att förvåna.
Dagens tidning pryds på framsidan av en stor bild på Daniel Westling under förevändningen av ett konsument-reportage om gym i Stockholm. Helt meningslös artikel och en helt meningslös intervju med sagde Westling. Var tanken att vigga lösnummerköpare på blivande prinsens nuna?

Numera så smygs det dessutom in olika notiser som tidigare aldrig fått plats, såsom Graafs hjärnblödning som hindrade hennes medverkan i Lets dance (för det är ju just det som bekymrar dig och dina närstående när du fått hjänblödning att du inte kan vara med i flams-tv?!).

Efter att DN ändrade format till kvällstidningsstorlek så börjar man nu så sakteliga även anpassa innehållet. Synd att SvD har en usel sport-del.

Accidenture strikes again

Ingen nyhet då det har varit känt länge att det inte har gått så bra med installationen av SAP på Försäkringskassan. Intressant vinkel på det hela i DN dock.

"Enligt flera källor är SAP ett affärssystem som lämpar sig dåligt för offentlig verksamhet, både i fråga om lämplighet och kostnadseffektivitet." ( journalisterna hänvisar till några säkert väldigt vederhäftiga källor utan egenintresse)

"Man har infört ett IT-system som andra har lämnat och gått ifrån. Systemet är dyrt och svårt." (Socialförsäkringsministern)

Jo det är ju säkert systemets fel i huvudsak. Om jag stavar fel i detta inläggg så kan jag ju skylla på BLOGGER. För det kan väl inte vara så att hjulet snurrar men hamstern är död?

Du vet att du är medelålders

På fredagkvällarna brukar vi titta på På spåret hemma.
Detta innebär att vi måste vara jättegamla.

Jag fick en chock när det påtalades mig att programmet gått i 20 år. Jag har svaga minnesbilder från att ha sett det under min gymnasietid vilket alltså var i programmets barndom. Uppenbarligen kan jag inte ha varit ute på dåligheter (läs gymnasiediscon) varje fredagkväll. Men sen infinner sig en lucka på sisådär 15 år till för typ två år sedan då vi rutinmässigt slår över till SVT klockan 20.00 på vår TV varje fredag-kväll.

Det är läskigt med På spåret av den anledningen att den ju blir en tidsmarkör för ens liv. Det har funnits där så länge och det är alltså en symbol för ett stadium i livet. Det stilla hemmalivet med sovande barn, tassande på tå, somnande framför TV. Ska man ta det med jämnmod?

Och snart är det dags...

Kan Lukas P och Lukas H sitta stilla?

Så har SCB publicerat topplistorna på barnnamn från 2008. Ni vet hur det brukar bli. Tidningarna fylls med tre typer av artiklar, vilka sedan kommenteras på forum och bloggar:

• Vilka ligger i topp i år och varför är just de så populära nu?
  
• Heter ditt barn samma sak som en kändis unge?
• Hur kan man döpa sitt barn till något så konstigt som....?

Och sen kan man ju göra sig lustig över föräldrar som väljer vissa typer av namn. Enklast är det ju att skämta med barn som ges namn som klingar engelskt eller franskt och som rimmar lite dåligt med deras ursvenska efternamn. Fast sånt orkar jag inte göra just nu.

Jag har en annan fundering. Känns det inte konstigt att inga barn döps efter de namn som din egen generation bär? I min klass i grundskolan hette barnen Fredrik, Jesper, Mattias, Patrik, Annette, Maria, Lotta. Barn som hade hetat Elias eller Alva skulle man ha betraktat storögt. Dom skulle banne mig aldrig behöva tituleras med en extra bokstav för efternamnet. Tänk er uppropet i skolan 2013: William J, William N, William S, Maja G, Maja A, Maja L- närvarande!

Öppnis - tack för det!

Jag och Barbidur går på Öppnis nästan varje dag i veckan. Eller Öppen förskola som det ju heter egentligen på vuxenspråk (föräldrar tenderar ju att gå i barndom och använda barnidiom i övermått). Det är nödvändigt för oss bägge att komma ut och aktivera oss varje dag. Barbidur för att se andra barn, komma till ny miljö och leka av sig. Och mig för att kunna sitta ner en liten stund utan att han rycker mig i benen, dricka lite billigt kaffe (7 spänn är standard!!) och samtala med en annan vuxen.

Jag har frågat andra om det där med Öppna förskolan men har mötts av levande fågelholkar. Skolverket skriver om riktlinjer för verksamheten och den bedrivs väl i regel av kommunen eller stadsdelen. Men hur länge har detta funnits? När jag var liten fanns det då inte. Och hur spritt i landet är det utanför storstäderna?

Vi pendlar mellan öppnis på Arbetargatan på Kungsholmen och så ett annat ställe, öppna förskolornas nirvana, som är för bra för att jag ska vilja sprida det till någon annan. Det får andra ställen att framstå som knarkarkvartar och är lite överbelamrat redan. Senaste budet är att Öppnis på Kungsholmen ska slå igen och förvandlas till en byggbarack/värmestuga i Rålis på samma sätt som det i Vasaparken. Snacka om nedköp i så fall!

Sen kan man ju leka ute säger ni? På tok för kallt för en frusen far. Men visst, det gör vi också ibland. Men inte länge. Jag hatar vintern.

Tur man inte bor i Malmö

Malmö kommun verkar inte vara så strålande på att ordna dagisplatser.
Barn och ungdomschefens kommentar i den anslutande artikeln är rätt rolig. Hennes förslag på hur föräldrarna ska lösa situationen är att ta ut semester, lämpa barnen till far och morföräldrar eller ta tjänstledigt.

Stadsdelens lösning är att satsa på dagmammor och leasa en buss. En buss. Dom skojar inte. En buss. Min son ska f-n aldrig behöva tillbringa sina tidiga år på en gammal buss.

Jag skrinlägger nog mina funderingar på att övertala familjen att flytta dit ett par år. Det får räcka med ett par besök under sommarhalvåret.

aker om gör en pappa lite trött, 101

När din on ryckt bort bok taven " " från tangentbordet.

Saker som gör en pappa lite trött, 87

Jag kommer på mig själv med att nynna, eller sjunga barnvisor. Nog för att det som regel är sångstund nästan varje dag på någon av de musiklekar eller öppna förskolor vi går på förutom barnmusik-listan på Spotify som står på hemma men ändå! Jag borde väl vara trött nog på "Krokodil i en bil" att jag inte nynnar den eller "Sockerbagaren" i duschen eller på väg ner i soprummet när jag är själv? Är jag så innne i bubblan nu att jag inte tar några andra intryck? Det kan ta mig tusan vara så! Ingen radiolyssning, ingen musik hemma och sällan i Ipoden heller. Kanske dags att Barbidur får lyssna på lite annat än "Sjörövar-fabbe" och "Lilla snigel" hemma.

Var börjar jag? Motown-soul? Lite 90-talsindie? G-funk? För gud förjude att vi vågar oss på något från 2009.

å den enda som sjunger det är jag

Måste lägga in ett inlägg till om det här med texter och musik. Jag och min brorsa brukar ibland skråla refrängen till den här fantastiska låten med Traste lindens kvintett. Bara refrängen, för sen kan vi inget mer och fyller då i med raj-raj. Traste Lindén brukar och brukade ofta buntas ihop med massa andra grupper (Sigge Hills, Svenne Rubins) som kom från och sjöng om landsbygden i början av 90-talet. "Tokroliga" brukade vara ett epitet som användes. Lyssnar man på deras texter så ser man dock inte något tokroligt alls utan de är istället otoligt melankoliska. På sånger som "Ensam igen" och "Tåget går" så kan man inte missa det men i just "Svenska flaggans dag" är musiken så stompig att man kan missa att sången egentligen är rätt tragisk.

"Jag tar bussen in till stan nya byxor, nya skor Lite full. luktar gott går förbi där du bor Jag fick en hundring utav mamma för jag inte skulle stanna Hon har en vän på besök hennes sista försök Det är svenska flaggans dag å den enda som sjunger det är jag Vi skulle mötas vid station sådär en kvart över tre Nu har jag väntat i en timma du får inte var med Så jag tar en promenad i nya byxor, nya skor lite full, luktar gott går förbi där du bor Det är svenska flaggans dag."

Ett ord betyder så lite, i en sång

Minns en intervju som Janne Gradvall gjorde med Jocke Berg inför Kents senaste skiva. De menar att texterna är sekundära och rösten bara ett insterument bland andra. De ser heller ingen anledning att sjunga på engelska heller för att nå andra lyssnare. Jocke Berg är övertygad om att folk egentligen inte lyssnar på texter.

"Jag har länge varit övertygad om att folk egentligen inte lyssnar på texter. Visst, enstaka ord och fraser sätter sig, men folk lyssnar inte på vad som sägs. Jag läste en intervju med Bono där han berättade att någon kommit fram till honom, tackat för ”One”, och sagt att de spelat den på hans bröllop. Bono blev helt chockad: ”Hur kunde ni spela den? Texten är ju helt sjuk, otroligt bitter och sorglig”. "



Visst tusan har han rätt! . Många texter kan jag själv bara refrängen, någon fras här och där och sen är det raj-raj-raj. Lustigast blir det väl dock som i exemplet ovan när en sång tolkas precis tvärtemot den stämning den vill återge. Ett band som jag ofta medvetet undvikit att lyssna på texterna är The Beautiful south. Paul Heatons cyniska texter rimmar ju inte för fem öre med de sammetslena melodierna.

En annan klassiker i sammanhanget som jag minns nu är "Feels like heaven" med gruppen Factory fiction. Det enda man minns är refrängen som får en att tro att det är ännu en klistrig New romantics-låt. Men när man läser texten 20 år senare inser man att det är ironi. Lyssna.

"Heaven is closer now today. The sound is in my ears. I can't believe the things you say. They echo what I fear. Twisting the bones until they snap. I scream but no one knows. You say I'm familiar cold to touch. And then you turn and go. Feels like heaven..."

Futtiga lekplatser

Två små lekplatser har anlagts i anslutning till vårt nya hus. Den ena ser rätt OK ut. Det är en klätterställning i formen av en utsträckt båt, vilken väl kan vara kul för lite större ungar. Har utkikstorn också så att de garanterat kommer ramla och slå sig duktigt.


Men den andra lekplatsen för de mindre är rätt märklig. Den består som synes nedan av 8 gungor, en gungbräda, tre små gungdjur och så den minsta sandlåda jag har sett ( varför???). Sen finns ett jättestort tomt utrymme. Och man slår förmodligen något rekord i sittplatser för vuxna runtomkring. Nog finns det bänkplatser för 30-40 föräldrar. Dagiset ska rymma 60 ungar enligt uppgift. Det vill nog till att inte alla leker samtidigt för sandlådan rymmer max 7-8 ungar om de sitter tätt och någon rutchkana har de inte brytt sig om. Men elegant är den. Men knappast designad av någon som har barn. Men när ungarna väntar på sin tur har de i alla fall sittplats.

Utsikt över en byggarbetsplats

Uppe i Nelly Sachs park vid Hornsbergs strand har de konstruerat två stycken runda utsiktsplatser i betong med bänkar. Idag kan man se ut över Ulvsundasjön mot Solna. Men framför breder byggarbetsplatserna ut sig. Det kommer att slås upp två omgångar med huskroppar framför den nya strandlinjen. Så vad ska man titta på sen har de tänkt sig? Sätta upp en juste kikare så att man kan kolla in fotbollen på nån av grannarnas storbilds-TV?

Skithelger

Vi har varit sjuka i omgångar hela familjen från dan innan julafton tills... ja fortfarande. Minns inte när julfirandet var så trist senast. Nu kan året enbart bli bättre.

Å andra sidan hävdar ju Littorin att 2009 ska bli ett "skitår" så man ska nog inte ha för stora förhoppningar. Även en blind höna...

Hattrick forever?

Jag började spela Hattrick 2001. Det fanns andra fotbollsmanagerspel som gjorde reklam för sig på olika ställen men de hade alla (managerzone, true manager mm) det gemensamt att de var urusla. Hattrick sålde sig genom word-to-mouth och man lyckades hålla matchmotorn så simpel att man faktiskt kunde analysera hur saker man gjorde påverkade. Den som visste mest genom att analysera reglerna och studera matcher och statistik kunde bli en vinnare.

Jag kommer inte nu ihåg hur jag började men jag skickade snart flera vänner i fördärvet som än idag sitter fast med sina drömmar om den perfekta säsongen. En av kompisarna visade sig dock ha näsa för spelet och har avancerat till division 2. Själv har jag återvänt till division 5 som dock var lägsta serie när jag startade och då klarade man sig fint med ett gäng hyfsade dussinlirare.

Nu är dock inte spelet som det var förr. Matchmotorn är mer komplex, designen upphottad, valmöjligheterna fler och tyvärr har även en del imperfektioner rättats till. Numer loggar jag bara på sporadiskt och lär väl falla genom seriesystemet om jag ens fortsätter. Men kul har det varit.

Solens mat i Basilicata

Imorgon kväll så besöker nestor Bo Hagström den lilla bergsbyn Accettura i regionen Basilicata på sin Italien-resa i serien Solens mat. Vi brukar se den lite oregelbundet men det är alltid underhållande att se honom språka med de buttra men charmiga byoriginal han letar upp.

Just imorgon tittar vi med extra intresse då vi varit just i Accettura för fyra år sedan på en Italien-tripp. Vi lämnade Basilicatas mest kända stad Matera för en färd västerut mot kusten och kom att hamna här. Minns inte varför, om det var slump eller om vår guidebok sade något. Det var i alla fall en slingrig väg upp i bergen till denna oansenliga by med ett ensamt hotell vid bytorget där det också låg tre barer. Den kyliga luften full av rök från vedeldade ugnar. Barbamama säger sig minnas starkt skyltarna längs med vägen med texten "Dont´t molest the animal" (det var ett naturskyddsområde). Själv minns jag alla timmerbilarna som kom flygande som raketer i kurvorna. Och så minns jag alla dessa gamla gubbar på torget. Det var inte många ungdomar där precis. Ska bli spännande att se vad Signore Hagström får att äta där.