Du vet att du är medelålders

På fredagkvällarna brukar vi titta på På spåret hemma.
Detta innebär att vi måste vara jättegamla.

Jag fick en chock när det påtalades mig att programmet gått i 20 år. Jag har svaga minnesbilder från att ha sett det under min gymnasietid vilket alltså var i programmets barndom. Uppenbarligen kan jag inte ha varit ute på dåligheter (läs gymnasiediscon) varje fredagkväll. Men sen infinner sig en lucka på sisådär 15 år till för typ två år sedan då vi rutinmässigt slår över till SVT klockan 20.00 på vår TV varje fredag-kväll.

Det är läskigt med På spåret av den anledningen att den ju blir en tidsmarkör för ens liv. Det har funnits där så länge och det är alltså en symbol för ett stadium i livet. Det stilla hemmalivet med sovande barn, tassande på tå, somnande framför TV. Ska man ta det med jämnmod?

Och snart är det dags...