Den som är satt i skuld är icke fri

Alla dessa saker som man behöver skaffa till sin avkomma. Det finns listor i alla dessa "Vänta barn"-böcker. Man gör egna varianter att ta med sig till där de olika kedjorna som alla heter någonting med "Baby" och som alla har ungefär samma utbud och där priserna är precis lika höga. Man står och håller ett bomullstyg i handen. Om det inte hade stått "bärsjal" på etiketten så hade du kunnat dra till med att det var en duk eller en gardin eller nåt annat obestämt tygstycke. Men just detta tygstycket är en "bärsjal". Det är därför de tar 600 spänn för det. Och då ingår det en instruktion med bilder som visar att om man knyter tygstycket på ett specifikt sätt så kan man förvara ett litet barn i den. Verkligen genial modern design för det facila priset.

Och detta är förstås bara ett exempel. De som tillverkar saker ämnade för små barn vet vad de gör. Snarlika saker som vänder sig till vuxna kan givetvis inte ha en så absurd prisnivå. Men de vet att vi är osäkra och rädda. Vi läser tester och vi hör råd från andra om att "det går så bra med avlagda begagnade grejor". Men vi hör egentligen inte på det. Vi hör bara rösten som säger att du måste köpa det bästa och säkraste som finns för din juvel. Vill du inte det bästa för barbabäbisen? Och så står du där i kassan med en blöjhink för en femhundring och den där dyrare resesängen för den verkade stabilare. Och visst vill man gärna lägga alla sina pengar på den lille, men måste alla pengarna gå till det där baby-oligopolet?