Marmeladhjärna

På Eldkvarns klassiska "Kungarna från Broadway" finns en Carla-sång som jag tycker inte fått den uppskattning den förtjänar. "Å'hej å'hå" är ett litet mästerverk. Den handlar visserligen om bakfylla men de senaste veckorna har jag känt den mer träffande än någonsin innan (trots att jag alltså inte druckit en droppe på en månad), särskilt strofen "Din marmeladhjärna brer på som förut...". Ety efter ett par veckor med lite sömn så känner jag att min hjärna inte längre är kapabel att hantera mer komplexa scenarier. Jag känner igen det lite från lumpen, där det snarast var bristen på stimulans som gjorde mig korkad. Denna gång är jag bara avtrubbad.

Hur ska det sluta? Kommer jag att sluta som en intellektuell dvärg som nöjer mig med deckare från pockettoppen och lättare komediserier som själslig stimulans? Just nu klarar jag inte av mer helt enkelt. Den lilla tid jag har för att läsa något blir det att jag tittar igenom DN. Hade tänkt ge mig på något nytt intressant bokprojekt under hösten, eventuellt Alexandria-kvartetten, men det känns just nu helt osannolikt.