Barbidur älskar fotboll

Jag har vid flera tillfällen skrutit på olika ställen med min prakt-unges faibless för den vackra sporten. Barbidur är nu tre månader och jag har börjat indoktrineringen genom att titta på match med honom i knät. Jag har hävdat att jag ska pressa killen att bli den spelare som hans far var för lat och talanglös att bli och att jag ska tvinga honom att heja på BP av flera olika anledningar.

På förekommen anledning vill jag göra en liten rättelse. Vissa av er har tydligen inte alls förstått vad jag vill och andra har helt missförstått. Nej, jag ska inte hjärntvätta min son och ska inte bli en soccer-dad som står bredvid planen och är otrevlig och hetsar. Men som nybliven pappa är bara tanken rolig att man skulle kunna. Om ni inte tycker det är kul att skoja med stereotyperna så kan jag inte hjälpa er. Och nej, han sket fullständigt i senaste fotbolls-landskampen. Jag skulle kunna skylla på att det var en usel match och på att han var trött men sanningen är att han under den vakna tiden ägnade sig åt att äta och kolla på sin mobil med flygplan som hänger över soffan.

Jag har en lång bit att gå. Och Barbamamma retas med mig om att jag ska vara redo att hämta och lämna grabben på baletten istället. Men hon kan väl aldrig mena allvar? Fast det kunde ju varit värre. Konståkning. Stå och frysa i en j-a ishall och kolla på småungar i trikåer som ramlar på isen och grinar.

Min son håller på BP

Jag har fått höra det massvis med gånger.
För det första att jag inte kan pådyvla min son mina egna intressen i allmänhet och kärleken till mitt eget fotbollslag i synnerhet. För det anda att jag aldrig kan få honom att älska ett lag i exil då alla hans kompisar kommer att hålla på lag från Stockholm.

Jag köper det mesta av vad jag hör. Förutom det faktum att han skulle bli ointresserad av fotboll. Det kommer att vara en omöjlighet, då jag kommer att indoktrinera honom. Men vad ska jag då göra?

Just nu lutar jag att hålla grabben borta från de förhatliga 08-lagen genom att börja kolla på matcher ihop med honom på t ex Grimsta. Det finns många fördelar för honom att få ett favoritlag som BP (kan lätt bytas mot Vasalund, Spårvägen eller nåt annat menlöst mittimellangäng):

1. Inga intresse-konflikter då de alltid kommer att ligga serien under.
2. Han kan gå och se fotboll regelbundet.
3. Inga förväntningar på stordåd. Detta är ett av de största problemen bland fans som tillbringar större delen av säsongen i ett lidande tillstånd av ständiga underprestationer, skitspel och falska förhoppningar. Han kommer att bli glatt överraskad av en plötslig seger och behöver bara njuta av liret.
4. Vi kan tillsammans gå på fotboll i tidig ålder och njuta av spelet fjärran från de huliganer och polis-piketer som förstört sporten.
5. Han kommer inte behöva komma i kontakt med den svans hjärndöda huliganer som förpestar de större lagen i Sverige utan kan ansluta sig till de intelligenta analytikerna på familje-läktaren som följer spelet och enbart spelet.

Å andra sidan är himmelsblått den vackraste färgen...

Blått och Rosa

Blått och Rosa.
Det är de färger som man kan välja på om man ska köpa kläder till en nyfödd baby. Men det stannar inte där. De här färgerna följer det mesta inom genren. När Barbamamma gick på sin första träff med föräldragruppen nyligen så delades det ut pärmar i blått respektive rosa. Barnmorskan var bekymrad över att det var nästan slut på de blåa då det bara fötts pojkar i vår del av Vasastan under sommaren.

Man kan tycka illa om detta av flera olika orsaker. Dels så är det ju ur ett genusperspektiv katastrofalt att man förknippar ett kön med en specifik färg. Detta är dessutom grymt orättvist då ljusblått är jättefint men rosa är skitfult (enligt alla utom småflickor och finansvalpar). Dels är det obegripligt att man ska vara hänvisad till dessa två färger. Lite äldre barn kan välja på massor men inte de minsta. Det är ju förstås så att det viktiga är att klassa in de små liven tidigt. För det är tydligen livsviktigt i samhället att man ska kunna avgöra könet på ett spädbarn.

Jag tänker på en ankdot som en närstående berättade som kom gående med sin lille son i barnvagnen. Sonen är iklädd en söt rosa dräkt. En äldre kvinna tittar beundrande på den lille och säger "Åh vilken söt liten flicka". "Men det är en pojke" replikerar pojkens mamma. "Men han är ju klädd i rosa!" ropar kvinnan. "Jo jag vet" svarar mamman iskallt. "Han är bög".

Rusning till apoteket

I söndags så kom jag och Barbamamma på att vår mjölkersättning var på upphällningen. Vi ringde och kollade och det visade sig att apoteket vid Fältöversten var välförsett. De öppnade klockan 12.00. Då vi var på väg med bilen ner till Nyköping på en dagsutflykt så styrde vi först kosan längs Karlavägen ner till de grå delarna av Östermalm. Jag satte mig med Barbidur i baksätet utanför medan Barbamamma sprang in. Jag räknade med att hon skulle vara tillbaka på fem minuter, men det drog ut på tiden.

Det visade sig att det hade varit en kö av pensionärer som hängde på låset. Klockan 12.00 en söndag! När dörren öppnades så slogs dom med käppar och rullatorer på väg in och de som förlorade rusningen från dörren fram till kölapparna vrålade i högan sky. Man kan tycka att Barbamamma borde ha kunnat plocka några placeringar mot gamlingarna men hon innehar en hänsyn mot sina medmänniskor som får oss andra egocentrerade bufflar att skämmas.

Tydligen stämmer alltså den gamla fördomen om detta område som ett starkt russin-fäste. Då vi planerar en flytt till Käppholmen nästa år ser jag fram emot att få reda på om den även den fördomen håller sig. Min egen utgångspunkt är dock att de flesta delarna här har tagits över av de yngre generationerna. Så man borde vara rätt ensam på apoteket en söndag. Vi får se.

In your face Fylking-puckon!

Kan man nu äntligen slippa alla anti-intellektuella fjantars ironiska "äntligen" i år?
Nä, förmodligen inte. För Lessing har väl idag en fan-skara som huvuddelen är kvinnor i övre medelåldern. (Dvs den grupp som bär upp litteraturen i Sverige) Fylking-idioterna som man tvingas lyssna på där de står och bräker om Mankell och Kalle Anka i fikarummet är ju som regel män. Vi kan ju hoppas att Nobelpriset ändrar på den saken, åtminstone såtillvida att en del yngre läsare läser henne. Själv har jag bara läst "Om katter". Dags att ge sig på något mer nu då.

FY FI!

Så här kan man kan handla om man är förtretad. Man skriver en debattartikel där man kritiserar forumet för ilskan. I detta fall Finansinspektionen.
Alternativet hade förstås varit att man som den unge mannen igår häller lite rödfärg på Finansinspektionens fasad.Vilken metod tror ni på?

Jag lämnar därhän om Gabriel Urwitz har rätt i sin kritik. Men det hela är ju oerhört intressant. Allt har ju blivit så uppförstorat och har haft jättestora implikationer. Om detta ställer allting på ända är det häpnadsväckande. Men jag är faktiskt nästan lika nyfiken på den unge mannen i gårdagens artikel. Varför är en 22-åring så irriterad på FI? Hade han anknyning till Carnegie men då han saknade språkets gåva så uppvägde han detta med en burk färg?

Man ska vara rådig

Det måste vara jobbigt att vara hobby-ligist ibland. Här kommer man promenerandes med en färgburk i ena handen och sin laptop i den andra. Framme vid Finansinspektionen startar man sitt dagliga värv. För det finns väl ingen protest-aktion lika stark som att kladda lite på en husvägg? Det ska vara att tårta nån då.

Så dyker det så upp en av dessa så irriterande "rådiga" personer och ger en uppsträckning. Oj vad stor han var. Och rådig! Finns inget annat att göra än att lägga benen på ryggen. Bäst att låta passet och laptopen ligga kvar. Det ordnar sig nog.

Synd att man bara läste förordet i "småligisternas handbok". Kanske skulle ha varit smart att läsa åtminstone första kapitlet.

Barbapappa på vift i skåne

Idag lämnade jag Barbamamma och lille Barbidur hemma i Stockholm för en tre dagars affärsresa i Lund. Det var första gången sen grabben föddes som jag satte på väckarklockan för att de facto stiga upp innan han väckte mig. Jag är med andra ord duktigt trött nu.

Jag får höra muntra kommentarer om att "nu får du allt sova ut ett par nätter". Men faktum är att jag inte har några problem att sova alls om nätterna. Då sover pojken så snällt. Det är övrig tid som han är orolig, särskilt om kvällarna. Så jag har mest dåligt samvete för att Barbamamma ska vara en sömngångare tills jag återväder. Nästa vecka kanske hon ska åka bort nåt dygn? Fast hon klarar ju inte att lämna honom många minuter förstås.

50 år on the road

Att det är 50 år sedan Jack Kerouacs "On the road" gavs ut har inte passerat obemärkt. Ni har säkert noterat att det i bokfloden kommer en ny utgåva- "On the Road. The Original Scroll". Dessutom kommer det flera faktaböcker, där John Lelands ”Why Kerouc Matters” antagligen fått mest utrymme i pressen.

Sjäv var jag i 17-årsåldern när jag läste boken. Jag slukade i samma svep "Jack", Dharma bums", "Fantomerna" och "Catcher in the rye". Jag noterar nu att Janne Gradvall (i likhet med säkert många fler) gjorde precis samma sak. Som vanligt, måste jag säga, håller jag med Janne i det mesta han skriver. Bilden av Kerouac har blandats ihop med de figurer han skriver om och då i första hand Neal Cassady (Dean Moriarty). Och även den romantiska idén att den färdiga boken blev klar på ett par veckor, när det tog år att redigera den i verkligheten. Men världen behövde väl ha den där bilden av en cool beat-författare som luffade runt världen, skrev romaner på ett par veckor sittandes i en godsvagn och aldrig såg annorlunda ut än de där 50-talsbilderna, i vit t-shirt, tillbakalutad mot en vägg.

Hur mycket jag än uppskattade boken då så tvekar jag inför att läsa om den. Det är en bok för ungdomen. Den är rakt inget litterärt mästerverk egentligen men den har ett sätt att gripa tag i en i den åldern. Och det har egentligen inget om något luffar-tema att göra utan det flödande språket- "spontaneous bop prosody" som den kallades.

Janne Gradvalls slutmeningar är så på pricken att jag måste citera dom rätt av:

"Vad som ändå förblir så gripande med Keroucs ”På drift” är att den precis som Hemingways ”Och solen har sin gång”, och väldigt få andra böcker, fångar känslan av att världen fortfarande är ung.”På drift” handlar inte om femtiotalet eller ens om att leva luffarliv. Vad den handlar om är tron på att det är möjligt att leva livet i presens."

Barbapappa laddar för kick off

På torsdag ska jag iväg på höstens kick off med jobbet. Vi ska i sedvanlig ordning åka iväg till nån herrgård eller likande ute på landet för en dos av den vanliga blandningen "året har varit bra- lite bubbel innan maten kanske?- som ni ser på sliden ligger vi i övra högre fyrkanten- är bastun varm ännu?-spännade kundevent- och nu skall vi leka en rolig lek!-jaha, och var jobbade du innan du började här?- en stor stark till!- ligga i sista kvartalet för att nå budgetmålet- är baren redan stängd?"

Många småbarnsföräldrar välkomnar dessa tillställningar mest för att få fly hemmet för en kväll för överdriven alkoholkonsumtion och chansen till lite lagom infantila samtalsämnen (lumpen, fotboll och så dessa tillspetsade anekdoter alla ska bräcka varandra med).

Jag ser mest fram emot en hel natts oavbruten sömn. Tänkte smyga upp på rummet vid 8-tiden, dra ner gardinen och sen hoppas att ingen väcker mig före 7. Får dåligt samvete när jag tänker på Barbamamma hemma dock. Fast hon får ju i gengäld spendera den vakna tiden med sötnosen Barbidur.

Tack för tipset men nej tack

I dagens Stockholm City så presenterar de stolt överst på sin första-sida denna värdelösa information:
"3 bra ställen inför Oktoberfest - Svejk, Tudor arms och The Doors"
Två engelska pubar och en tjeckisk krog? På vilket sätt skulle dessa ha något med Oktoberfest att göra? Vad har dessa ställen med ölhallar, maß och umpa-umpa-musik att göra?
Jag kan föreslå tre andra alternativ istället:

• Kondtoriet Vetekatten på Kungsgatan
• Restaurang Mattias Dahlgren Grand Hotel
• Elna korvgrill på Sveavägen

Dessa har lika mycket med Oktoberfest att göra som ovanstående alternativ.
Och vad menar de med "inför"? Den började ju för över en vecka sedan. I helgen är det slut.

No shit Sherlock

Nästa spik i SSU-kistan. En eller flera av nationens framtida ledare är en bajs-korv. Förlåt, lade en bajs-korv ska det vara. Där blev det fel.

Rocky är en bebis

Jag trodde att fler skulle känna sig träffade av mina påhopp på folk som gillar att bälga i sig litervis med varm mjölk efter middagen. Men inte då. Folk skäms nog av denna svaghet. Nu har jag dock hittat de reaktioner jag väntade mig.

I dagens DN så blir Rocky hånad av sin kompis för att han beställer en cappuccino på maten. Rocky svarar då i tirader där han hånar alla italienare. Och han avslutar med att hota att ha ketchup på sin carbonara. Precis så anal som jag förväntat mig av honom. Rocky har för övrigt spottat upp sig en smula efter en tung down-period med lågvattenmärket en vecka när han under epitetet "Rocky drömmer" gjorde små historier om Rocky som nerknarkad vovve. Helt klart inspirerad av Christoffer Nielsen. Helt klart jättetrist.

Män och byggnadsställningar

Det är nånting tragiskt med de där människorna som ivrar för varenda nybygge i en stad med en entusiasm som en kissnödig femåring hög på socker. De påminner om de där kufarna som man brukar se stå och stirra utanför byggen dag ut och dag in. De har liksom inget mer spännande för sig.

De bemöter argumenten med att Stockholm är en storstad och bor man här ska man gilla höga hus och betong och inga trista gula huslängor eller gröna parker. Antagligen gjorde de sin första resa till en riktig storstad som New York eller Tokyo i 20-årsåldern och har sen dess förbannat sin oföretagsamhet att lämna den håla som Stockholm är. Sen ägnar de restan av sitt bittra liv till att drömma om skyskrapor och applådera varje höghus som är på väg att byggas som en seger för skönheten.

Det är dessa personer som visar sig i debatterna på forum och i tidningar när nya byggen som t ex det sk. "bad-hotellet" presenteras. Alla förändringar är till de bättre enligt dom. Det som inte går in i deras huvud är att det i just detta fall är som att smälla upp ett bostadsområde mitt i Central park. När man demolerade centrum i städer som Västerås och Borlänge så argumenterade man precis likadant. Och invånarna där inser givetvis att de bor i städer med stadskärnor som är fula som stryk.

För övrigt anser jag att Slussen är ett skämt- riv och bygg nytt.

Ont i magen

Sonen är inne i en gnällig period. Det är allt från ynk och gnöl på dagarna till regelrätt skrikande i samband med måltiderna. På kvällen så lugnar han sig inte med annat än att jag bär runt på honom i "kolik-greppet".
Läser nu i tidningen att akupunktur ska vara en effektiv metod. Synd bara att jag är så spruträdd. Barbamamma får ta hand om det i så fall. Men vad tycker lillkillen då om att bli spetsad med nålar? Ger det inte psykiska ärr för livet? Barnmorskan i artikeln finns i Lerum, känns som en lite lång bilresa.

Barbapappa på kurs

Vanliga människor går på kurs för att att förkovra sig.
Småbarnsföräldrar välkomnar det som ett sätt att i lugn och ro slumra längst bak i ett klassrum en hel dag innan man återvänder till sin trötta fru och skrikiga son.

I helgen gick vi omkring i en rejäl trötthets-koma båda två. Jag har vid mer än ett tillfälle använt uttycket"sova ikapp" i konversation med andra föräldrar med längre erfarenhet. De har skrattat. Rått.

Stockholmsderby igen

Så drar det ihop sig till ännu ett Stockholms-derby. Kan vi gissa att bredvid matchrapportern ikväll så finns det dessutom en artikel med nyckelord som "huliganer", "grusgrop", "polispiket" och "uppgörelse" i? Man kan ju hoppas att buset väljer Bålsta och att ett signalfel gör att pendeln slutar gå lagom till matchstart.

Lustigheterna började redan igår. Polisens kommentar är ganska humoristisk. "En katt och råtta-lek" säger hon att det är. Hon håller helt klart på Djurgårds-katterna. Får se om det blir samma lek ikväll. Som om jag brydde mig om det. Det bästa vore ju om båda fick tokspö.

Låt Ulvsundasjön vara era luspudlar!

Den här artikeln var trevlig att läsa tills dess jag kom till näst sista stycket. Så f-n heller att jag vill ha den där fula j-a jätteringen i Ulvsundasjön. Ta den till Göteborg istället! Med deras lillebrors-komplex så lär ni kunna smälla upp den på nolltid där.

Som konstaterades i ledaren idag så var det mycket fult politiskt spel där kappan vändes med vinden och där tydligen politikerna först var helt redo att privatisera Riddarfjärden. Sossarna knep käft till dess de såg var opinionen låg men innan dess gick de inte in i nån debatt.

Mjölk-missbrukare del 3

I mitt sista inlägg i frågan om mjölk vill jag nämna det här med mjölk och sprit. Jag har en kompis som har berättat för mig om den lokala alkisen när han växte upp som brukade knalla runt på stan med en mjölktetra i handen som han hade spetsat med hemkört. Något äckligare har jag svårt att tänka mig. Som ni vet så ingår mjölk i den äckligaste drinken som har skapats. Vill ni se mer bevis för detta så se gärna med fördel The Dude gå ner sig på denna dryck i denna klassiker.

Mjölk är för barn.
Öl är för vuxna.

Mjölk-missbrukare del 2

Som jag skrev i slutet av mitt förra inlägg så har mjölk-maffian använt caffe latte-trenden till sin fördel och har lyckats få svenskarna att dricka kaffe med mjölk. Litervis med mjölk. Caffe latte är helt enkelt en varm dryck avpassad för människor som inte gillar kaffe. Det är inget fel med det egentligen. Som dryck till fikat passar det alldeles utmärkt om man tycker att det är gott att dricka varm grädde till sina gräddbullar.

Kaffe med mjölk i olika tappningar är alldeles utmärkt till frukosten. Det är lent och mjukt att starta dagen med. Men varför dricker svenskar det dygnet runt? En italienare får kväljningar när han ser en svensk efter en utsökt tre-rätters måltid dricka en dryck bestående av 3 dl varm mjölk och 3 cl kaffe. Tycke och smak säger vissa. Men de har fel. Och italienarna har rätt. För det är äckligt. Mjölk lägger sig som en tjock klump i munnen och i halsen. Att avsluta en måltid med att hälla ner det i sturpen är en förolämpning mot maten.

Jämför med ifall du tar ett årgångsvin och dricker det samtidigt som du trycker i dig en gigantisk chokladboll. Eller tar en rökig maltwhiskey som du blandar med coca-cola. Eller klämmer ketchupflaskan över din portion Spaghetti carbonara? Skulle du göra så?