Espresso house är djävulen

Ett Espresso house har just slagit upp portarna i hörnet Sveavägen/Rådmansgatan. Två portar från mitt stam-kaffeställe Sosta. Med tanke på Sostas prisnivå och mängd stammisar så trodde jag EH skulle vara tomt och att de snarast skulle lägga beslag på lattemorsor och andra som vill sitta ner på eftermiddagen. Men det var allt en liten kö som gärna betalade 19 spänn för en macchiato istället för Sostas 12.

Varför har jag agg just mot Espresso house egentligen? Det är ju inte så att jag gör massa utfall mot allehanda ärkekapitalistiska snabbmatskedjor. En anledning är väl att de är som en cancersvulst i Malmö och har övertagit Röda krans lokaler på lilla torg och Miss Browns på Davidhallstorg. Alternativen är nån av de andra Starbuckskopie-kedjorna. Tråkigt är bara förnamnet.

Det är massor med protester nu angående planerna att etablera en galleria på Odenplan. Men det spelar ju ingen roll vad folk klagar på. Det är oundvikligt att Odeplansgallerian kommer med spännade affärer som Kappahl, Gallerix, Intersport, Guldfynd och så ett fik i mitten. Många människor gillar faktiskt gallerior, föredrar detta framför småbutiker annars skulle detta inte ske. Vi får vad vi förtjänar. Folk föredrar också Doobidoo och Bonde söker fru på TV. Det är så den svenska massan fungerar. Vi andra som inte gillar sånt är ju per definition inte en motvikt då våra intressen är helt olika varandra. Och folk gillar att köpa sin caffe latte i en miljö som ser ut som de är vana vid, tillredd av en finnig 18-årig tjej. Det känns tryggast så.

In your face Fylking-puckon!

Kan man nu äntligen slippa alla anti-intellektuella fjantars ironiska "äntligen" i år?
Nä, förmodligen inte. För Lessing har väl idag en fan-skara som huvuddelen är kvinnor i övre medelåldern. (Dvs den grupp som bär upp litteraturen i Sverige) Fylking-idioterna som man tvingas lyssna på där de står och bräker om Mankell och Kalle Anka i fikarummet är ju som regel män. Vi kan ju hoppas att Nobelpriset ändrar på den saken, åtminstone såtillvida att en del yngre läsare läser henne. Själv har jag bara läst "Om katter". Dags att ge sig på något mer nu då.

Tack för tipset men nej tack

I dagens Stockholm City så presenterar de stolt överst på sin första-sida denna värdelösa information:
"3 bra ställen inför Oktoberfest - Svejk, Tudor arms och The Doors"
Två engelska pubar och en tjeckisk krog? På vilket sätt skulle dessa ha något med Oktoberfest att göra? Vad har dessa ställen med ölhallar, maß och umpa-umpa-musik att göra?
Jag kan föreslå tre andra alternativ istället:

• Kondtoriet Vetekatten på Kungsgatan
• Restaurang Mattias Dahlgren Grand Hotel
• Elna korvgrill på Sveavägen

Dessa har lika mycket med Oktoberfest att göra som ovanstående alternativ.
Och vad menar de med "inför"? Den började ju för över en vecka sedan. I helgen är det slut.

Audi-förarna är dom värsta

Om du blir omkörd till höger av en kille som sedan sneddar över två filer utan att blinka så vet du precis vad det är för en snubbe. Det är samma kille som vägar att släppa in dig när du hamnat i fel fil och som tutar på dig om du inte gasar i samma sekund som det slår om till grönt. Det är samma kille som väjer för bilköerna genom att köra ut på avfarten och svänga på påfarten 100 meter längre fram. Det är killen som brukar blåsa om dig i 180 knyck på E4:an och som gärna gör en U-sväng på Sveavägen.

Det är en Audi-förare. Min högst ovetenskapliga studie visar att dessa är de jobbigaste privat-bilisterna (här räknas alltså inte taxi-förare in som ju är grannar med hin håle) man kan stöta på i trafiken. I alla fall i Stockholm. Varför är det då så? Tja, Audi är en oerhört populär tjänstebil, billigare än BMW och är poppis i den kategorin 50-åringar vars enda hobby är att busköra sin bil från kontoret i Kista hem till radhuset i Huddinge. Att de förare jag talar om inte äger bilen själv är givet och det krävs många års erfarenhet innan man skaffar sig den arrogans som dessa förare har. Ni som spelade på att de jag refererade till i första stycket var 25-åringar i BMW förlorar alltså.

Ett samtal betyder så lite

Det ringde en kille. Han sa han var från "Com hem".

"Jag ser att du inte har digital-tv. Du kör på ett gammalt analogt paket via oss fortfarande. Vi har just nu ett förmånligt erbjudande."
"Varför skulle jag vilja ha det?"
"Men det måste man ha nu. Det finns massor med fördelar."
"Och dom är?"
"Ja, eh, det är mycket bättre bild. Kan inte jämföras faktiskt. Och massor med extra kanaler"
"Du menar såna där kanaler som visar gammal skåpmat och repriser på det som går i andra kanaler?"
"Eh, ja om man vill uttrycka det så. Men vi har ju Canal plus också!"'
"Det är frestande, men det är ert enda argument som biter - fotbollen på Canal plus. Jag har dock en lösning som är tekniskt revolutionerande förstår du."
"Hur menar du?"
"Jag har en TV i vardagsrummet. Jag kan ha en TV i sovrummet också utan att behöva göra något extra."
"Oj!"
"Och så kan jag t ex ikväll kolla på "Mord i sinnet" men spela in "Sopranos" som går samtidigt!"
"Åh fan!"
" Sen har jag en smidig liten fjärrkontroll till TVn, det tar en halvsekund att byta kanal bara."
"Jisses vad kvickt!"
"Ja, jag tycker det är bra. Kan ditt erbjudande matcha dessa tekniska specifikationer?"
"Tja vi har en stor box som eh, jag menar nä, det vill säga det kan vi tyvärr inte."
"Tack för samtalet då."
"Förlåt att jag störde. Trevlig kväll."

Hopplösa TV kanaler

Jag tillhör förmodligen en utrotningshotande skara som fortfarande tycker att det är kul att följa TV-serier via TVn istället för att ladda hem dom i förväg. Det finns flera anledningar till det. Dels för att det i de flesta fall är lagom att följa en serie i lagom portioner veckovis, dels för att man då får det textat på ett bra sätt, och dels för att det är trevligt att se fram emot något.

Men varför ska SVT vara så usla på att marknadsföra sina serier? Ibland så väljer de att köra trailers månader innan, oftast när det handlar om den obligatoriska egenproducerade mellandags-serien. Men hur många gånger har man inte flippat på TVn för att upptäcka att det går en lysande serie som man just missat de första 5 avsnitten av (Epitafios senast). Det enda man har att gå på är ju DNs TV-sida och om man inte lusläser den just den dagen premiären är så missar man den. SVT har det senaste året visat ett antal strålande serier som inte alls fått de tittarsiffror som de förtjänar: Entourage, Sleeper cell, Veronica Mars och Life on mars. Frågar jag min omgivning så är dessa okända för de flesta vilket är så synd. Dessa personer har istället kollat på de mediokra serier som reklamkanalerna skrutit om på sina reklamaffischer.

Men TV3 är trots allt den onda TV kanalen. En serie som hamnar här är för all framtid fördömd. De kan konsten att förstöra en serie. De gör detta bl a genom att:

1. Köra parallellt nya avsnitt med gamla avsnitt, gärna samma kväll (Scrubs)
2. Ändra om i tablåerna så att tittaren till slut tappar bort sig (Earl, Scrubs)
3. Enbart köra gamla avsnitt som de visar huller om buller (Simpsons).
4. Sätta en serie på en hopplös tid och sen strunta i att visa sista avsnitten för säsongen (How I met your mother).

Visuellt toffel-buller

Jag har bestämt att jag måste ta bladet från munnen innan sommaren är till ända och säga min mening i ett viktigt ämne: Vuxna människor som har på sig Crocs, sk "Foppatofflor" är de första som borde ställas mot väggen när revolutionen kommer (för att travestera Douglas Adams).

Första gången jag såg de här svinfula sandalerna var på en semester i Thailand i mars. Först såg jag dem bara på barn och tyckte det verkade vara en praktisk men ful sko för dom att ha på sig på stranden och när de badade. Sen noterade jag horderna av pensionärer från Skövde som tågade längs strandbrynet på Ko Lanta upp och ned i dessa styggelser. Jag anade oråd men trodde i min naivitet att detta var pinsamheter som hölls inom charterturismens linda. Jag menar inte ser man väl många människor i Sverige knalla omkring med saronger? Jag hade j-igt fel. Jag missbedömde svenska folkets pissiga smak. Det passar dom att göra sig lustiga över 80-talets mode med blommiga träskor, turkosa t-shirts, axelvadds-kavajer och glansiga skjortor men så fort de får chansen så skaffar de sig ett par rosa plastdojor att knalla omkring i. Inne i stan?!

Att den fd hockey-hjälten sålt sin själ för att för en säck pengar lansera crocs och därmed för all framtid ge dom sitt namn kom som en liten överraskning. Han tjänar pengar, som ju han så väl behöver ( eller hur?), men att svärta ner sitt rykte på detta sätt?! Men det är klart att han är ju från Ö-vik - en stad som klippt och skuren för att omfamna detta fenomen. Liksom Skövde.

Lås in och kasta nyckeln i Nyköpingsån

I Stieg Larssons senaste (sista) bok är den svenska psykiatrivården en av bovarna och man ska känna att människor spärras in på lösa grundvalar i många fall.

I det här fallet råder det dock få tvivel om att samhället skulle vara bättre och säkrare om denne man får psykisk vård avskiljd från övriga medborgare. Fy tusan för att möta denne man i en gränd en mörk kväll. En man som känner sig förföljd och i sitt försvar lämnar uppgifter att han:
1. Som medel mot de onda myndigheterna använde skrivelser, ej vapen
2. Hade vapen hemma för att han var självmordsbenägen
3. Sina suicidala tendenser till trots planerat ett sprit-party
4. Hade så dålig syn att han inte såg vilka han sköt på
5. Smällde iväg nio skott för att han var chockad, vilket är typiskt i en sån situation
6. Hade samtidigt ingen aaaaning om att polisen kunde hämta honom

Hans advokat Peter Althin hänvisar till nödvärnsrätten. Jo, tjena! När de stygga poliserna började peppra honom så fick han springa och hämta sin pistol för att freda sig. Det känns som ett stabilt scenario. Verkligen. Idiot!

Marmeladhjärna

På Eldkvarns klassiska "Kungarna från Broadway" finns en Carla-sång som jag tycker inte fått den uppskattning den förtjänar. "Å'hej å'hå" är ett litet mästerverk. Den handlar visserligen om bakfylla men de senaste veckorna har jag känt den mer träffande än någonsin innan (trots att jag alltså inte druckit en droppe på en månad), särskilt strofen "Din marmeladhjärna brer på som förut...". Ety efter ett par veckor med lite sömn så känner jag att min hjärna inte längre är kapabel att hantera mer komplexa scenarier. Jag känner igen det lite från lumpen, där det snarast var bristen på stimulans som gjorde mig korkad. Denna gång är jag bara avtrubbad.

Hur ska det sluta? Kommer jag att sluta som en intellektuell dvärg som nöjer mig med deckare från pockettoppen och lättare komediserier som själslig stimulans? Just nu klarar jag inte av mer helt enkelt. Den lilla tid jag har för att läsa något blir det att jag tittar igenom DN. Hade tänkt ge mig på något nytt intressant bokprojekt under hösten, eventuellt Alexandria-kvartetten, men det känns just nu helt osannolikt.