Saker som gör en pappa lite glad

Livet går upp och ner och vissa dagar är bra och andra är dåliga.
Men efter jag blev pappa så skrattar jag varenda dag.
Högt och med hela kroppen.
Jag har ett eget lyckopiller.

Tack min son.

Grävskopa

Barbidur sätter sig upp mitt i natten i sin säng och säger klart och tydligt: "GRÄVSKOPA".
Sen somnar han om.

Att pojken gillar just grävskopor är tydligt. Vi bor ju bredvid en byggarbetsplats så han ser dom dagligen, har böcker om grävskopor och två stycken plastleksaker. Men nu drömmer han om dom?! Är det sånt små barn drömmer om? Inte om sina föräldrar, små fåglar eller hundvalpar?

Han sov i alla fall gott den natten.

Dagistakter

Barbidur har plötsligt börjat uppvisa ett beteende som gör gällande att han nog är redo för dagis.

På lekplatsen har jag nu observerat att han har börjat med att slå vakt om SINA (som han ser det) ägodelar. Han samlar leksaker som en hamster, springer med famnen full, och lägger dom i högar. Rycker inte ifrån andra barn deras spadar, hinkar och grävskopor men så fort de släpper dom så är han som en hök. Dessutom har han börjat med att med handen knuffa bort de barn som försöker inkräkta på hans territorium, typ ta hans cykel eller hans plats vid bilratten. Han gör detta med en iskall härskarmin.

Jag har tidigare fördomsfullt när jag sett detta beteende lagt en stor del av ansvaret på dåliga föräldrar och usel uppfostran. Nu ser jag ju att det BEVISLIGEN absolut inte är fallet. Han har snappat upp en hel del trick från de äldre killarna på lekplatserna och på öppnis och det kombinerat med den inneboende ego-mentaliteten hos barn så har du en liten kejsare.

Själv tycker jag det mest är roligt. Fast det är lite jobbigt när de små barnen blir ledsna, tidigare har det ju mest varit tvärtom.

Tre onödiga saker

Dessa tre saker införskaffade jag inför vår sons födelse. Och det var pengar i sjön. I alla fall så här långt.

1. En blöjhink- Sangenic. Tanken är att blöjorna skall inneslutas så att lukten inte ska slippa ut. Saken är bara den att i början luktar inte blöjorna så mycket och de gör inte av med så många så när du väl fyllt en av påsarna så har de äldsta blöjorna blivit rätt gamla. Kanske att man skulle ta fram den nu dock när det luktar rätt illa från pedalhinken på toaletten.
2. En babywatch. Fortfarande har den inte använts. Är väl andvändbar om ditt barn tidigt sover i eget rum eller om du har ett hus där du inte hör ditt barn när du är i köket eller altanen t ex. Så bor dock inte vi. Och nu känns den obsolet. Vaknar han och är ledsen går han upp och kommer knallandes till oss.
3. Jag skall bli pappa-böcker. Förnumstiga historier skrivna till 95% av journalister som drygar ut kassan med att skriva dessa under pappaledigheten (precis samma som mamma-litteraturen). Deras erfarenheter är således helt ointressanta för dig i praktiska termer. Läste förstött dom innan Barbidur kom sen har de stått och skämts i ett dammigt hörn.

Sensmoralen är väl ändå att man gör en del felköp på vägen i all hast av saker man bara MÅSTE skaffa enligt vad man fått höra av andra. Men rätt mycket av det vi skaffade är vi evinnerligt glada över. Men man tänkte sig inte så mycket för då. Man var drabbad av panik för att ens barn skulle bli misskött från start för att det hade usla tanklösa föräldrar.

Buskul

Och så lite reklam.

Vi går nu andra terminen på barnrytmik i Hedvig Eleonoras församlingshem på Östermalm. Jag var först lite osäker vad man skulle få ut av det men faktum är ju att de vanliga sångstunderna som hålls överallt är rätt bleka. 15-20 minuter där barnen sitter stilla i en ring och där enda rörelsemomentet är klappa händerna och möjligen någon annan kroppsdel. Det här är 90 minuter non-stop-action och involverar känsla för rytm, tempo, kroppskännedom, motorik mm. Barbidur älskar det. Numera kan han sångerna och rörelserna bättre än mig.

Rekommenderas varmt till alla småbarns-föräldrar i Stockholm.

Hört på Öppnis

Förälder till sin väninnna om dennes barn:

"Jag vill inte vara taskig...men Max klär verkligen inte i den nappen"

Saker som gör en pappa lite trött, 109

Han klättrar upp på allt. Oförtrutet.
Suckande och stönande häver han sig upp på soffbordet, toalettstolen, fotpallen, ja allt som verkar värt besväret. Väl där ställer han sig rakt upp i triumf som om han bestigit ett berg. Negativa kommentarer från hans far i stil med "Nej så får du inte göra" eller "akta dig nu, sätt dig ner snälla" bemöts med att flatskratt.

Han kungen är över alla här.

Futtiga lekplatser

Två små lekplatser har anlagts i anslutning till vårt nya hus. Den ena ser rätt OK ut. Det är en klätterställning i formen av en utsträckt båt, vilken väl kan vara kul för lite större ungar. Har utkikstorn också så att de garanterat kommer ramla och slå sig duktigt.


Men den andra lekplatsen för de mindre är rätt märklig. Den består som synes nedan av 8 gungor, en gungbräda, tre små gungdjur och så den minsta sandlåda jag har sett ( varför???). Sen finns ett jättestort tomt utrymme. Och man slår förmodligen något rekord i sittplatser för vuxna runtomkring. Nog finns det bänkplatser för 30-40 föräldrar. Dagiset ska rymma 60 ungar enligt uppgift. Det vill nog till att inte alla leker samtidigt för sandlådan rymmer max 7-8 ungar om de sitter tätt och någon rutchkana har de inte brytt sig om. Men elegant är den. Men knappast designad av någon som har barn. Men när ungarna väntar på sin tur har de i alla fall sittplats.

Saker som gör en pappa lite trött, 4

Barbidur ställer sig väldigt ofta och dunkar på badrumsdörren med full kraft och ger inte med sig förrän man öppnar dörren. Då vill han leka med vatten. Antingen klättra upp på en pall och stå och plaska i handfatet (en lek som kan pågå i timmar förmodligen men jag ger upp långt innan dess till vilda protester), öppna på toalettlocket, eller menande peka på badkaret i vilket alla lösa föremål kastas ned.

Förgrymmade ungar?

Missade ni dokumtären Förgrymmade ungar så går den i repris flera gånger. Se denna!

Den skildrar hur opinionen har svängt till att de vuxna numera skall uppfostra genom utnyttja sin makt över barnen och forma dom till harmlösa får som står och bräkar bä bä bä. Våra barn skall bli viljelösa mähän annars skall dom få en sittopp tydligen för det är ett moraliskt förfall utan like. Att ställa treåringar i skamvrån och ge okoncentrerade tioåringar skolförbud är den nya fina pedagogiken.

Och det mest oroande är att inte bara opinionsbildare som DNs förre chefredaktör men även en politiker som Björklund får stå oemotsagd i sin strävan att vrida klockan tillbaka till 1955. Har vi skolagan tillbaka inom ett par år? Fy fan!

På SVTs forum är debatten om programmet het. Inte oväntat rasar många mot att programmet skulle vara så vinklat. Och visst var det så. De som gnäller verkar dock vara antingen Stig Järrel-gubbar som är övertygade att skolan regeras av skrikande slynglar eller mammor som känner sig träffade för att deras egna Föräldrakraft-pedagogik i hemmet med guldstjärnor och timeout-rum ifrågasätts. Säkerligen skulle debatten gynnas av om programmet varit mer balanserat (Barbamamma var rätt sur över det) men jag bryr mig inte faktiskt. Opinionen har varit så ensidig under så lång tid så det var på tiden att någon kastade in en brandfackla och ifrågasatte om det viktigaste verkligen är vuxnas MAKT över barnen och på vilket sätt ORDNING och REDA ska öka inlärningen i skolan. Jag är så innerligt trött på den malande och slentrianmässiga gammelfarbror-retoriken att all pedagogik som kom på 70-talet skulle vara flummig.

Generation Y - del 2

Det är väl lika bra att börja förbereda Barbidur för pojkskolan då. den här verkar lovande.

Generation Y

Min son tillhör generation Y.
Y som i Y-kromosom.

Det verkar nämligen som att det bara föds pojkar i år. Flera bekanta har fått barn i sommar. Alla pojkar. På föräldragruppen är det bara pojkar. På babysimmet är det EN flicka. . Hittade en italiensk studie som pekade på att det föds fler pojkar just under sommaren. Detta skulle vara naturens sätt att hjälpa till då manliga foster tydligen är känsligare. Så omvänt kan man se det som att om man vill ha en pojke så ska man föda på sommaren.

Kanske hinner detta ändra sig under hösten. Men tänk om det inte gör det? Tänk om årgång 2007 verkligen är en pojkgeneration? Konsekvensen av detta är då att grabben kommer att tillbringa sina närmsta år på lekplatser, dagis och grundskola med enbart killar i hans ålder. Hur kommer det att påverka honom? I unga år kanske inte mycket men senare kommer han att gå miste om tjejbaciller, ryska posten, hopprep på gympan, penntroll och "fårjaglov" på skoldansen. Riskerar han inte att bli som de depraverade engelsmännen uppväxta på pojkskolor som inte klarar av normal kommunikation med motsatta könet?

Bira-pappa?

Uttrycket lattemamma är inarbetat och även lattepappa används ibland. Men lattepappa känns lite långsökt faktiskt. Och varför just kaffe? Varför inte en öl?

Nu behöver ni inte bomba mig med invändningar om att fulla pappor inte är direkt lämpliga att ta hand om barn. Jag menar inte att man nödvändigtvis behöver barnvagnsanpassa pubarna på samma sätt som fiken. Det duger faktiskt om man kan kunna köpa en folköl i kiosken bredvid lekplatsen.

Sanningen är ju den att mammorna som regel är lediga under barnets första år då barnet mest ligger i vagnen. Då fungerar det utmärkt att dricka en kaffe på ett fik medan telningen sover gott i vagnen bredvid. När pappan startar sin ledighet har ungen börjat krypa och börjar gå. Då är det bara att glömma att sippa på en kaffe. Man kan inte balansera skållhet dryck med ett aktivt barn i sin närhet. Det är då som en burk iskall öl är den perfekta räddningen. Törstsläckande och gott men inte sötsliskigt.

En kompis har berättat att han genom att ha en folköl i handen när han sitter vid lekplatsen och vakar över sin dotter slipper inledas i diskussioner med omgivande mammor. De rynkar på näsan och låter honom sitta själv i sina funderingar. Han bryter nämligen mot alla heliga koder och är en paria. Vilket passar honom bra. Han slipper gärna dela en termoskaffe och diskutera mjölktänder, barnsjukdomar och potträning.

Barbidur älskar fotboll

Jag har vid flera tillfällen skrutit på olika ställen med min prakt-unges faibless för den vackra sporten. Barbidur är nu tre månader och jag har börjat indoktrineringen genom att titta på match med honom i knät. Jag har hävdat att jag ska pressa killen att bli den spelare som hans far var för lat och talanglös att bli och att jag ska tvinga honom att heja på BP av flera olika anledningar.

På förekommen anledning vill jag göra en liten rättelse. Vissa av er har tydligen inte alls förstått vad jag vill och andra har helt missförstått. Nej, jag ska inte hjärntvätta min son och ska inte bli en soccer-dad som står bredvid planen och är otrevlig och hetsar. Men som nybliven pappa är bara tanken rolig att man skulle kunna. Om ni inte tycker det är kul att skoja med stereotyperna så kan jag inte hjälpa er. Och nej, han sket fullständigt i senaste fotbolls-landskampen. Jag skulle kunna skylla på att det var en usel match och på att han var trött men sanningen är att han under den vakna tiden ägnade sig åt att äta och kolla på sin mobil med flygplan som hänger över soffan.

Jag har en lång bit att gå. Och Barbamamma retas med mig om att jag ska vara redo att hämta och lämna grabben på baletten istället. Men hon kan väl aldrig mena allvar? Fast det kunde ju varit värre. Konståkning. Stå och frysa i en j-a ishall och kolla på småungar i trikåer som ramlar på isen och grinar.

Min son håller på BP

Jag har fått höra det massvis med gånger.
För det första att jag inte kan pådyvla min son mina egna intressen i allmänhet och kärleken till mitt eget fotbollslag i synnerhet. För det anda att jag aldrig kan få honom att älska ett lag i exil då alla hans kompisar kommer att hålla på lag från Stockholm.

Jag köper det mesta av vad jag hör. Förutom det faktum att han skulle bli ointresserad av fotboll. Det kommer att vara en omöjlighet, då jag kommer att indoktrinera honom. Men vad ska jag då göra?

Just nu lutar jag att hålla grabben borta från de förhatliga 08-lagen genom att börja kolla på matcher ihop med honom på t ex Grimsta. Det finns många fördelar för honom att få ett favoritlag som BP (kan lätt bytas mot Vasalund, Spårvägen eller nåt annat menlöst mittimellangäng):

1. Inga intresse-konflikter då de alltid kommer att ligga serien under.
2. Han kan gå och se fotboll regelbundet.
3. Inga förväntningar på stordåd. Detta är ett av de största problemen bland fans som tillbringar större delen av säsongen i ett lidande tillstånd av ständiga underprestationer, skitspel och falska förhoppningar. Han kommer att bli glatt överraskad av en plötslig seger och behöver bara njuta av liret.
4. Vi kan tillsammans gå på fotboll i tidig ålder och njuta av spelet fjärran från de huliganer och polis-piketer som förstört sporten.
5. Han kommer inte behöva komma i kontakt med den svans hjärndöda huliganer som förpestar de större lagen i Sverige utan kan ansluta sig till de intelligenta analytikerna på familje-läktaren som följer spelet och enbart spelet.

Å andra sidan är himmelsblått den vackraste färgen...

Blått och Rosa

Blått och Rosa.
Det är de färger som man kan välja på om man ska köpa kläder till en nyfödd baby. Men det stannar inte där. De här färgerna följer det mesta inom genren. När Barbamamma gick på sin första träff med föräldragruppen nyligen så delades det ut pärmar i blått respektive rosa. Barnmorskan var bekymrad över att det var nästan slut på de blåa då det bara fötts pojkar i vår del av Vasastan under sommaren.

Man kan tycka illa om detta av flera olika orsaker. Dels så är det ju ur ett genusperspektiv katastrofalt att man förknippar ett kön med en specifik färg. Detta är dessutom grymt orättvist då ljusblått är jättefint men rosa är skitfult (enligt alla utom småflickor och finansvalpar). Dels är det obegripligt att man ska vara hänvisad till dessa två färger. Lite äldre barn kan välja på massor men inte de minsta. Det är ju förstås så att det viktiga är att klassa in de små liven tidigt. För det är tydligen livsviktigt i samhället att man ska kunna avgöra könet på ett spädbarn.

Jag tänker på en ankdot som en närstående berättade som kom gående med sin lille son i barnvagnen. Sonen är iklädd en söt rosa dräkt. En äldre kvinna tittar beundrande på den lille och säger "Åh vilken söt liten flicka". "Men det är en pojke" replikerar pojkens mamma. "Men han är ju klädd i rosa!" ropar kvinnan. "Jo jag vet" svarar mamman iskallt. "Han är bög".

Barbapappa på vift i skåne

Idag lämnade jag Barbamamma och lille Barbidur hemma i Stockholm för en tre dagars affärsresa i Lund. Det var första gången sen grabben föddes som jag satte på väckarklockan för att de facto stiga upp innan han väckte mig. Jag är med andra ord duktigt trött nu.

Jag får höra muntra kommentarer om att "nu får du allt sova ut ett par nätter". Men faktum är att jag inte har några problem att sova alls om nätterna. Då sover pojken så snällt. Det är övrig tid som han är orolig, särskilt om kvällarna. Så jag har mest dåligt samvete för att Barbamamma ska vara en sömngångare tills jag återväder. Nästa vecka kanske hon ska åka bort nåt dygn? Fast hon klarar ju inte att lämna honom många minuter förstås.

Ont i magen

Sonen är inne i en gnällig period. Det är allt från ynk och gnöl på dagarna till regelrätt skrikande i samband med måltiderna. På kvällen så lugnar han sig inte med annat än att jag bär runt på honom i "kolik-greppet".
Läser nu i tidningen att akupunktur ska vara en effektiv metod. Synd bara att jag är så spruträdd. Barbamamma får ta hand om det i så fall. Men vad tycker lillkillen då om att bli spetsad med nålar? Ger det inte psykiska ärr för livet? Barnmorskan i artikeln finns i Lerum, känns som en lite lång bilresa.

Pruttmaskin

Jag kan ge er ett tips på hur ni kan spara 199 kronor! Skaffa barn så kan ni tillfredsställa er humor med "the real thing" och behöver då inte längre denna produkt.

"Meningen med livet" har dom som slogan. Jag orkar inte ens av att göra en putslustig kommentar angående 2000-talets livsåskådning.

Bajsmannen

Nu förstår jag äntligen barnfamiljers hang up på bajs.
Lillkillen har en stökig mage och skriker i timmar varje dag med benen i vädret. På skötbordet efter en rejäl tömning ser han dock ut som en ko på grönbete.
Och man hör sig själv säga: "Oj vilken laddning! Vad duktig du är!"