Dagistakter

Barbidur har plötsligt börjat uppvisa ett beteende som gör gällande att han nog är redo för dagis.

På lekplatsen har jag nu observerat att han har börjat med att slå vakt om SINA (som han ser det) ägodelar. Han samlar leksaker som en hamster, springer med famnen full, och lägger dom i högar. Rycker inte ifrån andra barn deras spadar, hinkar och grävskopor men så fort de släpper dom så är han som en hök. Dessutom har han börjat med att med handen knuffa bort de barn som försöker inkräkta på hans territorium, typ ta hans cykel eller hans plats vid bilratten. Han gör detta med en iskall härskarmin.

Jag har tidigare fördomsfullt när jag sett detta beteende lagt en stor del av ansvaret på dåliga föräldrar och usel uppfostran. Nu ser jag ju att det BEVISLIGEN absolut inte är fallet. Han har snappat upp en hel del trick från de äldre killarna på lekplatserna och på öppnis och det kombinerat med den inneboende ego-mentaliteten hos barn så har du en liten kejsare.

Själv tycker jag det mest är roligt. Fast det är lite jobbigt när de små barnen blir ledsna, tidigare har det ju mest varit tvärtom.

Buskul

Och så lite reklam.

Vi går nu andra terminen på barnrytmik i Hedvig Eleonoras församlingshem på Östermalm. Jag var först lite osäker vad man skulle få ut av det men faktum är ju att de vanliga sångstunderna som hålls överallt är rätt bleka. 15-20 minuter där barnen sitter stilla i en ring och där enda rörelsemomentet är klappa händerna och möjligen någon annan kroppsdel. Det här är 90 minuter non-stop-action och involverar känsla för rytm, tempo, kroppskännedom, motorik mm. Barbidur älskar det. Numera kan han sångerna och rörelserna bättre än mig.

Rekommenderas varmt till alla småbarns-föräldrar i Stockholm.