Vänner jag glömt

Jag kan bli rätt avundsjuk på 80-talistgenerationen när jag tänker på de tekniska möjligheter som inte finns idag för att hålla kontakter med vänner man träffar. Jag tänker då främst på sånt som e-post och nätverkssajter.

Det är väl så för det flesta är att det är under tonåren och under 20-nånting-åren som man är som mest social och knyter nya kontakter. Under tiden innan 1995 hade inte många privata e-postadresser och Internet användes mest av Universiteten. På den tiden var kontaktytan den tillfälliga dressen och telefonnumret. Hade det varit idag så hade jag haft en aning om vad i alla fall några kompisar från tågluffar, utbytesterminen i Tyskland, lumpen och studentkompisar höll på med.

Jo, jag vet. Dom riktigt nära vännerna håller man kontakt med ändå. Men tusan vad många det är som man träffat och umgåtts mycket med en tid för att aldrig se igen. Det slog mig när jag lyssnade igen på Pluras text till denna låt från förra Eldkvarn-skivan.

Pappa-twittrande

På öppnis stod en av papporna och skroderade för en grupp andra föräldrar om mikrobloggen Twitter och hur fantastisk den var. Han berättade hur han skickade otaliga sms dagligen för att uppdatera Twitter och låta omgivningen veta vad han gjorde och var han var.

Jag fick lägga band på mig själv rejält för att inte gå fram till den förvirrade mannen, dra honom upp i hans välstrukna skjortkragar och vråla honom rätt i ansiktet:

" Du är pappaledig! Din status är att du är på Öppnis, i lekparken eller hemma. Det enda du gör om dagaran är att leka med, mata, byta på eller vyssja ditt barn. Thats it! Varenda dag! Denna information är lika spännande för din omgivning som att vänta i konsum-kassan. "

Barbamamma buzzar

Barbamamma är en "Buzzador" sen i våras. Det innebär att hon får erbjudanden via mail med viss oregelbundenhet om produkter som skall markandsföras. Som regel nya produktlinjer. Hon får då hem en låda med provförpackningar som hon ska testa, dela med sig om till omgivningen och diskutera. Slutligen skall hon skriva en rapport och skicka in.

Det är ett ganska förmånligt "jobb" sett till arbetsinsatsen vad jag kan notera så här långt. Det hänger ju helt på att produkterna är trevliga för dom får man ju glädje av själv. Hittills har hon (eller jag oftast) buzzat om Läkerol, Nivea for men, Estrella pop delight och just nu Gevalia 1853. Klart bra produkter som även tagits emot tacksamt av omgivningen. Med förbehåll för chipsen som inte var så goda.

Om det är effektiv reklam eller inte vet jag inget om men det har varit ett rejält buzz kring Buzzador i alla fall på bloggar och forum sen nåt år tillbaka. Kombinationen gratis varuprover och att vara early adoptor (om man nu kan vara det genom att tugga jätte-läkerolpastiller en månad innan omgivningen?) gör sitt till. Företaget får inte de mest pushiga ryktesspridarna men å andra sidan är ju lönen bara lite varuprover så kostnaden är låg.

Jag hoppas nu att det dimper ner mail med nya kampanjer från säg Fazer, Spendrups, OLW och Svenska spel.

Ansiktsboken

Börjar också ni trötta på haussen kring Facebook? Visst är idén genial med att kombinera nätverkssidor som annars mest fungerat som en CV (som Linked in) med blogg, fotoalbum, forum mm. Världens marknadsförare måste gnugga händerna blodiga över de möjligheter som nu breder ut sig. Folk lämnar gladeligen ut kontaktinformation och uppgifter till kreti och pleti i sin jakt på att få en stor bekantskapskrets på nätet. Målet verkar vara att samla kontakter som andra samlar frimärken eller hockeybilder genom att "poka" så många man kan för att skapa illusionen av att ha massor med vänner.

Folk i gemen verkar dock ganska oförstående över att det finns någon fara för integriteten. Är det så här vi inträder det storebrorssamhälle som Orwell talade om? Vi lämnar själva över hela vårt liv via Internet?

Men hur hinner folk med? Jag köper att studenter kan hålla på med det men 30-plussare med karriär och barn? Det är en sak att hålla koll på avlägsna vänner och gudarna skall veta att man inte skaffar många nya vänner efter man har fyllt 30 men är det här inte bara en ny leksak för de kids som chattade på Lunarstorm i tonåren? Vissa tror att det kan ändras och fungera som nätverk för äldre men jag tvivlar på att min generation orkar bry sig. Kanske om 15 år.