Imorgon blir bättre

Jag och Barabamamma har tidvis följt Piratens levnadsdevis som syns här ovan från hans gravsten i Ravlunda. Det är ett stressfritt sätt att leva att inte ha massor av måsten i nuet. Men anses väldigt fult. Men att skjuta upp saker till morgondagen ter sig just nu rätt knepigt. Bejbisen kommer en tidpunkt som den själv bestämmer och vi behöver se till att ha allting färdigt hemma då. Nu är nästan allt köpt och ordnat men minsta lilla småsak hakar vi upp oss på och diskuterar fram och tillbaka till absurditetens gräns. Vi måste faktiskt planera in dagar då vi tar ledigt för att njuta av tillvaron.

Mindre än tre veckor kvar nu. Håll ut nu lilla barnet! Ingen anledning att skynda dig!

Lagt gravidkort ligger!

Barbamamma är dålig på att spela ut gravidkortet. Jag får själv tjata på henne att se till att utnyttja det. Hon påstår själv att det har hänt nån enstaka gång att hon spelat ut det för att få sittplats på tunnelbanan men inte mer än så.

Jag har gnällt om mitt boande här på bloggen i åtskilliga inlägg på ett sånt sätt att ni kanske tror att Barabamamma konstant ligger på divanen och äter praliner medan jag slavar. Det är inte riktigt så förstås. Fast jag borde göra mer än jag gör. Å andra sidan tråkas hon ihjäl hemma medan jag är på jobbet.

Tre veckor kvar nu.

Barbapappa boar sig vidare

Vi bor i en väldigt liten lägenhet i östra Vasastan i Stockholm. Ungefär en månad innan vi fick reda på att Barbidur/Barbotine var på väg bokade vi oss på en nybyggd lägenhet på Kungsholmen. Som dock inte är färdig att flytta in i förrän sommaren 2008. Så det första året får vi klara oss i vår lilla tvåa. Bejbisen tar ingen plats, säger alla. Visst, men vi har problem nog med att få plats med våra saker som det är och tycker allt är en röra. Så medan Barbamamma vilar sig i soffan springer Barbapappa runt och omorganiserar.

Jag har nu installerat ett nytt sideboard för pärmar, nya byråar för barnkläder, lakan mm samt gjort plats för barnsängen. Våra saker har stuvats om till källarförrådet, återvinningscentralen eller vårt eget Shurgard - svärföräldrarnas källare.

Barbamamma har beordrats vila av läkaren och skådar aktiviteterna från soffan. Hon vilar visserligen men meddelar att rent mentalt blir det föga vilsamt att beskåda och lyssna på mitt eviga hystande och kånkande. Hon ser fram emot den där tiden när vi bara kan njuta. Jag tröstar henne med vad skönt hon får det när jag är på jobbet och hon slipper mig och mitt oljud hela dagen lång.

Den som är satt i skuld är icke fri

Alla dessa saker som man behöver skaffa till sin avkomma. Det finns listor i alla dessa "Vänta barn"-böcker. Man gör egna varianter att ta med sig till där de olika kedjorna som alla heter någonting med "Baby" och som alla har ungefär samma utbud och där priserna är precis lika höga. Man står och håller ett bomullstyg i handen. Om det inte hade stått "bärsjal" på etiketten så hade du kunnat dra till med att det var en duk eller en gardin eller nåt annat obestämt tygstycke. Men just detta tygstycket är en "bärsjal". Det är därför de tar 600 spänn för det. Och då ingår det en instruktion med bilder som visar att om man knyter tygstycket på ett specifikt sätt så kan man förvara ett litet barn i den. Verkligen genial modern design för det facila priset.

Och detta är förstås bara ett exempel. De som tillverkar saker ämnade för små barn vet vad de gör. Snarlika saker som vänder sig till vuxna kan givetvis inte ha en så absurd prisnivå. Men de vet att vi är osäkra och rädda. Vi läser tester och vi hör råd från andra om att "det går så bra med avlagda begagnade grejor". Men vi hör egentligen inte på det. Vi hör bara rösten som säger att du måste köpa det bästa och säkraste som finns för din juvel. Vill du inte det bästa för barbabäbisen? Och så står du där i kassan med en blöjhink för en femhundring och den där dyrare resesängen för den verkade stabilare. Och visst vill man gärna lägga alla sina pengar på den lille, men måste alla pengarna gå till det där baby-oligopolet?

Barbapappa boar sig

Barbamamma bukar av någon anledning alltid bli orolig när jag ska göra något praktiskt hemma. det är förstås toltalt obefogat. Hennes försök att rasera min självbild som den perfekta hemmafixaren kommer givetvis inte att raseras i första taget.

Igår kväll satte jag ihop IKEA-byrån MALM. Tamejfan lika enkelt som inkentinken. Men Barbamamma ojade sig innan jag skulle börja och påminde om förra gången jag satte ihop ett sideboard och blodet flödade rätt friskt ur en tumme. Men det är ju sånt man får räkna med ibland som handyman.

Nu står byrån bredvid sängen redo att fyllas med små barnkläder. Näst i tur blir att utverka utrymme i badrummet för skötbordet. Det låter som ett jobb för.....(trumvirvel) - Barbapappa!