Blått och Rosa

Blått och Rosa.
Det är de färger som man kan välja på om man ska köpa kläder till en nyfödd baby. Men det stannar inte där. De här färgerna följer det mesta inom genren. När Barbamamma gick på sin första träff med föräldragruppen nyligen så delades det ut pärmar i blått respektive rosa. Barnmorskan var bekymrad över att det var nästan slut på de blåa då det bara fötts pojkar i vår del av Vasastan under sommaren.

Man kan tycka illa om detta av flera olika orsaker. Dels så är det ju ur ett genusperspektiv katastrofalt att man förknippar ett kön med en specifik färg. Detta är dessutom grymt orättvist då ljusblått är jättefint men rosa är skitfult (enligt alla utom småflickor och finansvalpar). Dels är det obegripligt att man ska vara hänvisad till dessa två färger. Lite äldre barn kan välja på massor men inte de minsta. Det är ju förstås så att det viktiga är att klassa in de små liven tidigt. För det är tydligen livsviktigt i samhället att man ska kunna avgöra könet på ett spädbarn.

Jag tänker på en ankdot som en närstående berättade som kom gående med sin lille son i barnvagnen. Sonen är iklädd en söt rosa dräkt. En äldre kvinna tittar beundrande på den lille och säger "Åh vilken söt liten flicka". "Men det är en pojke" replikerar pojkens mamma. "Men han är ju klädd i rosa!" ropar kvinnan. "Jo jag vet" svarar mamman iskallt. "Han är bög".

Tokiga män i tokiga byxor

I morse på tunnelbanan satt jag mittemot en vithårig gentleman. Han var i 70-årsåldern, hade vit skjorta, svart blazer, svarta skor samt ett par påsk-gula byxor. Varifrån kommer denna vurm att sticka ut med fult plagg på detta sätt? Det påminner mig osökt om Ian Wachtmeister och hans så tröttsamt tokroliga hattar. Robert Broberg är en annan man som delar denna vurm. Han verkar bo i mina kvarter för jag brukar stöta på honom stup i kvarten. Och han är väldigt ofta iklädd ett par röda udda byxor.

Är det här ett trick för att slippa anstränga sig när man klär sig på morgonen kanske snarare än excentritet? För inte fasiken lägger man märke till något annat än de fula brallorna.

Visuellt toffel-buller

Jag har bestämt att jag måste ta bladet från munnen innan sommaren är till ända och säga min mening i ett viktigt ämne: Vuxna människor som har på sig Crocs, sk "Foppatofflor" är de första som borde ställas mot väggen när revolutionen kommer (för att travestera Douglas Adams).

Första gången jag såg de här svinfula sandalerna var på en semester i Thailand i mars. Först såg jag dem bara på barn och tyckte det verkade vara en praktisk men ful sko för dom att ha på sig på stranden och när de badade. Sen noterade jag horderna av pensionärer från Skövde som tågade längs strandbrynet på Ko Lanta upp och ned i dessa styggelser. Jag anade oråd men trodde i min naivitet att detta var pinsamheter som hölls inom charterturismens linda. Jag menar inte ser man väl många människor i Sverige knalla omkring med saronger? Jag hade j-igt fel. Jag missbedömde svenska folkets pissiga smak. Det passar dom att göra sig lustiga över 80-talets mode med blommiga träskor, turkosa t-shirts, axelvadds-kavajer och glansiga skjortor men så fort de får chansen så skaffar de sig ett par rosa plastdojor att knalla omkring i. Inne i stan?!

Att den fd hockey-hjälten sålt sin själ för att för en säck pengar lansera crocs och därmed för all framtid ge dom sitt namn kom som en liten överraskning. Han tjänar pengar, som ju han så väl behöver ( eller hur?), men att svärta ner sitt rykte på detta sätt?! Men det är klart att han är ju från Ö-vik - en stad som klippt och skuren för att omfamna detta fenomen. Liksom Skövde.