Tre onödiga saker

Dessa tre saker införskaffade jag inför vår sons födelse. Och det var pengar i sjön. I alla fall så här långt.

1. En blöjhink- Sangenic. Tanken är att blöjorna skall inneslutas så att lukten inte ska slippa ut. Saken är bara den att i början luktar inte blöjorna så mycket och de gör inte av med så många så när du väl fyllt en av påsarna så har de äldsta blöjorna blivit rätt gamla. Kanske att man skulle ta fram den nu dock när det luktar rätt illa från pedalhinken på toaletten.
2. En babywatch. Fortfarande har den inte använts. Är väl andvändbar om ditt barn tidigt sover i eget rum eller om du har ett hus där du inte hör ditt barn när du är i köket eller altanen t ex. Så bor dock inte vi. Och nu känns den obsolet. Vaknar han och är ledsen går han upp och kommer knallandes till oss.
3. Jag skall bli pappa-böcker. Förnumstiga historier skrivna till 95% av journalister som drygar ut kassan med att skriva dessa under pappaledigheten (precis samma som mamma-litteraturen). Deras erfarenheter är således helt ointressanta för dig i praktiska termer. Läste förstött dom innan Barbidur kom sen har de stått och skämts i ett dammigt hörn.

Sensmoralen är väl ändå att man gör en del felköp på vägen i all hast av saker man bara MÅSTE skaffa enligt vad man fått höra av andra. Men rätt mycket av det vi skaffade är vi evinnerligt glada över. Men man tänkte sig inte så mycket för då. Man var drabbad av panik för att ens barn skulle bli misskött från start för att det hade usla tanklösa föräldrar.

Badankan som inte kunde simma

När vi var i New York i höstas så inhandlade Barbamamma denna badanka. Hon hade tidigare dissat mina försök till inköp av en vanlig gul dito. När jag såg hennes inköp så gav jag henne rätt i att vanliga ankor står sig slätt gentemot denna coola duckling. Inte nog med att den är stassad som frihetsgudinnan, dessutom så lyser den i kontakt med vatten.

Fast den hade faktiskt en brist upptäckte vi vid första användningen i badkaret i lägenheten i the Village; den var felbalanserad och drattade på sidan när vi försökte ställa den i vattnet. Lite som regalskeppet Vasa. Nu har Barbidur uppskattat den ändå även om den sett rätt märklig ut där den har legat halvdöd och flutit, men en varning utfärdas ändå härmed till andra entusiastiska New York resenärer. Den är inte konstruerad för att kunna simma i ditt badkar!

Saker som gör en pappa lite trött

"Iphone tål inte fukt" så "stanna inne när det regnar" kan man läsa när man desperat googlar efter hjälp när ens telefon låst sig på en och samma skärmbild. Jo tack, det behöver inte vara regnvatten. Barn-saliv gör jobbet lika bra...

Nästa vecka: hur det känns när ditt barn bajsar i badkaret.

Barbamamma buzzar

Barbamamma är en "Buzzador" sen i våras. Det innebär att hon får erbjudanden via mail med viss oregelbundenhet om produkter som skall markandsföras. Som regel nya produktlinjer. Hon får då hem en låda med provförpackningar som hon ska testa, dela med sig om till omgivningen och diskutera. Slutligen skall hon skriva en rapport och skicka in.

Det är ett ganska förmånligt "jobb" sett till arbetsinsatsen vad jag kan notera så här långt. Det hänger ju helt på att produkterna är trevliga för dom får man ju glädje av själv. Hittills har hon (eller jag oftast) buzzat om Läkerol, Nivea for men, Estrella pop delight och just nu Gevalia 1853. Klart bra produkter som även tagits emot tacksamt av omgivningen. Med förbehåll för chipsen som inte var så goda.

Om det är effektiv reklam eller inte vet jag inget om men det har varit ett rejält buzz kring Buzzador i alla fall på bloggar och forum sen nåt år tillbaka. Kombinationen gratis varuprover och att vara early adoptor (om man nu kan vara det genom att tugga jätte-läkerolpastiller en månad innan omgivningen?) gör sitt till. Företaget får inte de mest pushiga ryktesspridarna men å andra sidan är ju lönen bara lite varuprover så kostnaden är låg.

Jag hoppas nu att det dimper ner mail med nya kampanjer från säg Fazer, Spendrups, OLW och Svenska spel.

Pruttmaskin

Jag kan ge er ett tips på hur ni kan spara 199 kronor! Skaffa barn så kan ni tillfredsställa er humor med "the real thing" och behöver då inte längre denna produkt.

"Meningen med livet" har dom som slogan. Jag orkar inte ens av att göra en putslustig kommentar angående 2000-talets livsåskådning.

Ett samtal betyder så lite

Det ringde en kille. Han sa han var från "Com hem".

"Jag ser att du inte har digital-tv. Du kör på ett gammalt analogt paket via oss fortfarande. Vi har just nu ett förmånligt erbjudande."
"Varför skulle jag vilja ha det?"
"Men det måste man ha nu. Det finns massor med fördelar."
"Och dom är?"
"Ja, eh, det är mycket bättre bild. Kan inte jämföras faktiskt. Och massor med extra kanaler"
"Du menar såna där kanaler som visar gammal skåpmat och repriser på det som går i andra kanaler?"
"Eh, ja om man vill uttrycka det så. Men vi har ju Canal plus också!"'
"Det är frestande, men det är ert enda argument som biter - fotbollen på Canal plus. Jag har dock en lösning som är tekniskt revolutionerande förstår du."
"Hur menar du?"
"Jag har en TV i vardagsrummet. Jag kan ha en TV i sovrummet också utan att behöva göra något extra."
"Oj!"
"Och så kan jag t ex ikväll kolla på "Mord i sinnet" men spela in "Sopranos" som går samtidigt!"
"Åh fan!"
" Sen har jag en smidig liten fjärrkontroll till TVn, det tar en halvsekund att byta kanal bara."
"Jisses vad kvickt!"
"Ja, jag tycker det är bra. Kan ditt erbjudande matcha dessa tekniska specifikationer?"
"Tja vi har en stor box som eh, jag menar nä, det vill säga det kan vi tyvärr inte."
"Tack för samtalet då."
"Förlåt att jag störde. Trevlig kväll."

You go Frida!

På förekommen anledning;
Nej nej! Barbafamiljen tycker inte alls illa om hundar. Om man till exempel vill ha sina tofflor uppätna så är det jättetrevligt med en söt liten valp hemma som kan ta hand om biffen, förlåt tofflan. Och de är bra underhållning för barnen. Men så var det det där med munhygienen och håravfallet...

Men gulliga, visst visst. Särskilt Frida förstås. Hoppas Barbamamma är nöjd med dennna ursäkt å familjens vägnar.

Vad man får plats med i trunken på en BMW

En Teutonia Spirit. Med viss möda.

I väntan på

Fin säng med ensam liten mjuk kanin.

Den som är satt i skuld är icke fri

Alla dessa saker som man behöver skaffa till sin avkomma. Det finns listor i alla dessa "Vänta barn"-böcker. Man gör egna varianter att ta med sig till där de olika kedjorna som alla heter någonting med "Baby" och som alla har ungefär samma utbud och där priserna är precis lika höga. Man står och håller ett bomullstyg i handen. Om det inte hade stått "bärsjal" på etiketten så hade du kunnat dra till med att det var en duk eller en gardin eller nåt annat obestämt tygstycke. Men just detta tygstycket är en "bärsjal". Det är därför de tar 600 spänn för det. Och då ingår det en instruktion med bilder som visar att om man knyter tygstycket på ett specifikt sätt så kan man förvara ett litet barn i den. Verkligen genial modern design för det facila priset.

Och detta är förstås bara ett exempel. De som tillverkar saker ämnade för små barn vet vad de gör. Snarlika saker som vänder sig till vuxna kan givetvis inte ha en så absurd prisnivå. Men de vet att vi är osäkra och rädda. Vi läser tester och vi hör råd från andra om att "det går så bra med avlagda begagnade grejor". Men vi hör egentligen inte på det. Vi hör bara rösten som säger att du måste köpa det bästa och säkraste som finns för din juvel. Vill du inte det bästa för barbabäbisen? Och så står du där i kassan med en blöjhink för en femhundring och den där dyrare resesängen för den verkade stabilare. Och visst vill man gärna lägga alla sina pengar på den lille, men måste alla pengarna gå till det där baby-oligopolet?

Pappaledighet är som att göra lumpen

Min vän Fotbollsfakiren publicerade en kommentar så bra att jag väljer att publicera den som ett inlägg för att ingen ska gå miste om godbiten. Det var som svar på min slutsats om pappaledigas vurm för kamouflagefärgade skötväskor.

Pappalediga ser ofta detta som att göra lumpen. Följande indicier pekar i denna riktning:

• Blöjbyte utomhus är lika bekvämt som att skita i en grop i skogen.
• Man måste vara ute i ur och skur och leka i sandlådan.
• Man bestämmer inte själv vad man ska göra (i lumpen bestämmer befälet, under pappaledigheten bestämmer barnet).
• Staten betalar dagpenningen (dock lite bättre betalt än under lumpen).
• Eldpost/vaktpost och nattvak är ungefär det samma.
• Man får köra stora fordon (Jämför pansarbandvagn med barnvagn från BRIO, Emmaljunga eller Teutonia.
• Man får dra pulka på vintern.
• Alla berättar historier från lumpen och alla berättar historier om sina små telningar.
• Man har alltid skitiga kläder.
  

Detta gör sammanlagt att lumpen = pappaledighet. Och eftersom vi alla kommer ihåg massa roliga saker från lumpen så kan man dra slutsatsen att man kommer att se tillbaka på pappaledigheten som en riktigt kul grej.

Dessa krigsbarn

Det finns just nu ingenting coolare att äga som småbarnspappa än en Diaper dude skötväska. Kamouflagefärgad. Googla märket och du hittar alla hollywood-färäldrarna. Nu är det inget direkt konstigt med det. Många andra märken gör liknande väskor som ser snarlika ut. Men varifrån kommer denna fäbless för kamouflagefärgat?

I Stockholm var medelåldern för förstagångspappor 2006 32,7 år. En respektabel ålder. Man har studierna bakom sig. Fast jobb, bostadsrätt eller villa, bil, fast sällskap. Och sen skaffar man barn.

Nu väntar ett uppehåll i arbetetslivet när man hänger in den svarta kostymen för att (tror man) gå runt i parken med en ölburk eller lattemugg i handen tillsammans med polare i samma sits. Man klär sig lite casual. Springer in på närbelägna butiker för att föryngra sig. Och vips ser man ut som 17-åringarna; t-shirt med dödskalletryck, cheap mondays jeans alt cargo-pants, något obskyrt japansk sneakermärke, plus då en kamouflagefärgad skötväska.

Att man har behov att framstå som en ung hipp pappa är väl en sak. Men vadan vurmandet för kamouflagefärgat på bebisprylar? Går krigsfetischism fint ihop med småbarn? Eller vill papporna känna sig som att de gör lumpen när de är pappalediga? Jag tror att jag kan vara inne på något nu...

Barbapappa boar sig

Barbamamma bukar av någon anledning alltid bli orolig när jag ska göra något praktiskt hemma. det är förstås toltalt obefogat. Hennes försök att rasera min självbild som den perfekta hemmafixaren kommer givetvis inte att raseras i första taget.

Igår kväll satte jag ihop IKEA-byrån MALM. Tamejfan lika enkelt som inkentinken. Men Barbamamma ojade sig innan jag skulle börja och påminde om förra gången jag satte ihop ett sideboard och blodet flödade rätt friskt ur en tumme. Men det är ju sånt man får räkna med ibland som handyman.

Nu står byrån bredvid sängen redo att fyllas med små barnkläder. Näst i tur blir att utverka utrymme i badrummet för skötbordet. Det låter som ett jobb för.....(trumvirvel) - Barbapappa!