Saker som gör en pappa lite trött, 119

Nej!
För hundraelfte gången.
Det heter INTE "tappat" när man har kastat iväg något med full kraft.

Pappa-twittrande

På öppnis stod en av papporna och skroderade för en grupp andra föräldrar om mikrobloggen Twitter och hur fantastisk den var. Han berättade hur han skickade otaliga sms dagligen för att uppdatera Twitter och låta omgivningen veta vad han gjorde och var han var.

Jag fick lägga band på mig själv rejält för att inte gå fram till den förvirrade mannen, dra honom upp i hans välstrukna skjortkragar och vråla honom rätt i ansiktet:

" Du är pappaledig! Din status är att du är på Öppnis, i lekparken eller hemma. Det enda du gör om dagaran är att leka med, mata, byta på eller vyssja ditt barn. Thats it! Varenda dag! Denna information är lika spännande för din omgivning som att vänta i konsum-kassan. "

Saker som gör en pappa lite trött, 118

Dra pulkan hela vägen upp för backen.
Springa med den hela vägen ner.
Osv.
Många många gånger.

Men nästa vinter blir det en pulka där vi bägge får plats.

Varför det är bättre att ladda hem TV-serier

Titta på TV-TV kan vara bra om man vill ta del av de senaste nyheterna, se en fotbollsmatch eller ett annat live-sänt evenemang som en valvaka eller en gala. Men det är inte det bästa sättet att följa en TV-serie på. Och detta är TV-kanalernas eget fel. De respekterar nämligen inte sina tittare. Dålig information om tider, runtflyttande i tablån och rena misstag tär på nerverna på de tittare som är beroende av nästa del av sin favoritserie som koffeinmissbrukare är av morgon-espresson. Jag ska här ge tre konkreta fall som fick min bägare ett rinna över.

1. Fallet "Black Donellys". Denna serie gick på femman under förra året. Näst sista delen slutade abrupt och rätt våldsamt. Därför satt många bänkade inför det som femman skrev skulle vara den sista delen nästkommande vecka. Nu var det dock så att femman blandat ihop delarna. De hade missat att visa del tre och körde nu denna som sista del. Det utannonserade näst sista avsnittet var egentligen finalen på denna serie som lades ner rätt hastigt i USA. En rejäl antiklimax.
2. Fallet "Reaper". Femman igen. Efter att ha visat sju avsnitt förra året så slutar de plötsligt visa den. Sen startar de hastigt och lustigt visa första säsongen igen i Januari i år, för att sju avsnitt senare utan vidare information sluta igen. Med sex avsnitt kvar på säsongen.
3. Fallet "Jekyll". När sista delen skulle visas av denna miniserie så fick Jekyll stå tillbaka för någon gala eller liknande. Tittarna förväntade sig då givetvis att sista delen skulle visas samma tid (söndag kväll) nästa vecka. Icke sa nicke, de kastar in den följande tisdag istället. SVT skall dock ha en eloge för att i alla fall visa repriser, något ingen annan kanal gör.
4. Fallet "TV3". Alla serier som hamnar på TV3 är dömda. Särskilt då sitcoms. Kanalen har nämligen inte vett att ha fasta tider för sina serier. Dom ser sina serier som en smågodispåse och visar därför nya delar och gamla repriser efter varandra lite huller om buller . Att följa serier som "2 1/2 män", "My name is Earl", "Simpsons", "Scrubs", "How I met your mother" blir därför rätt omöjligt. Att tittare faktiskt vill se dessa i ordning och helst skulle vilja se nya avsnitt på en fast tid i veckan skiter dom i.

Buskul

Och så lite reklam.

Vi går nu andra terminen på barnrytmik i Hedvig Eleonoras församlingshem på Östermalm. Jag var först lite osäker vad man skulle få ut av det men faktum är ju att de vanliga sångstunderna som hålls överallt är rätt bleka. 15-20 minuter där barnen sitter stilla i en ring och där enda rörelsemomentet är klappa händerna och möjligen någon annan kroppsdel. Det här är 90 minuter non-stop-action och involverar känsla för rytm, tempo, kroppskännedom, motorik mm. Barbidur älskar det. Numera kan han sångerna och rörelserna bättre än mig.

Rekommenderas varmt till alla småbarns-föräldrar i Stockholm.

Pappa är lite sur

De två värsta ordspråken som jag minns att man blev plågad med som liten var:

• Det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder
• Man har inte roligare än man gör sig

Nu är jag vuxen själv så jag kan numera glatt säga till de trista typer som hasplar ur sig dessa usla klyschor: -Skit ner er lögnhalsar!

Min son ska aldrig behöva höra sånt trams från mig.

För övrigt anser jag att snö är en styggelse.

Fans jävla snöhelvete

"Samerna sägs ha över hundra ord för snö. Vad är det för dalt när det finns några rejäla som duger."
Jan Berglin

Och till er puritaner som motsätter er att en förälder och fadersgestalt använder svordomar så hänvisar jag till detta mycket välformulerade inlägg. Risken är nämligen att man hamnar i samma situation som den här.

jag vred upp

Denna platta syns på marken på Nordenflychtsgatan, precis utanför Il Piatto:
"jag vred upp".
Jag önskar nu ledning från någon som kan förklara vad meddelaren vill säga med detta.
Vad vreds upp? Varför behövde det vridas upp? Vem är jag? Det känns dessutom som att det är ryckt ur i sitt sammanhang då orden är i gemener. Ett urbant mysterium? Ett practical joke?

Badankan som inte kunde simma

När vi var i New York i höstas så inhandlade Barbamamma denna badanka. Hon hade tidigare dissat mina försök till inköp av en vanlig gul dito. När jag såg hennes inköp så gav jag henne rätt i att vanliga ankor står sig slätt gentemot denna coola duckling. Inte nog med att den är stassad som frihetsgudinnan, dessutom så lyser den i kontakt med vatten.

Fast den hade faktiskt en brist upptäckte vi vid första användningen i badkaret i lägenheten i the Village; den var felbalanserad och drattade på sidan när vi försökte ställa den i vattnet. Lite som regalskeppet Vasa. Nu har Barbidur uppskattat den ändå även om den sett rätt märklig ut där den har legat halvdöd och flutit, men en varning utfärdas ändå härmed till andra entusiastiska New York resenärer. Den är inte konstruerad för att kunna simma i ditt badkar!

Hört på dagis

Vi gjorde ett besök på en förskola där vi tänkt skola in Barbidur till sommaren. Fick prata med en förskollärare i 25-årsåldern. Hon hade enligt egen utsago ingen utbildning men hade jobbat flera år så det behövdes nog inte. Barbamamma frågade om deras inställning till genus-frågor på förskolan.

"Det behöver du inte oroa dig för. Sånt har vi inte här!"

Don´t be afraid. Be very afraid.

Tintin på film

Tintin har alltid varit min favoritseriefigur. Därför är det med oro man följer det filmprojekt som nu är igång för att filmatisera några av böckerna. Att det är Steven Spielberg som har skaffat sig rättigheterna och ska regissera den första filmen känns visserligen logiskt, och det tyckte tydligen Herge själv också. Men hur ska detta fungera i ett land där Tintin är helt okänd, och kommer eftergifter ändå att göras för amerikanarna?

Något som irriterar mig är att den fantastiske Steven Moffat som anlitades för att skriva manusen hoppade av efter att ha skrivit det första för att istället vara executive producer för Doctor Who. Hur i h-e kan han välja den skiten framför Tintin?

Av vad man kan läsa på flera ställen ( se länkarna här från Wikipedia respektive IMDB) så ska följande böcker filmatiseras:

• Rackham den rödes skatt / Enhörningens hemlighet


• De sju kristallkulorna /Solens tempel


• Blå lotus / Tintin i Tibet

De två första är självklara då dessa dubbelalbum är det absolut bästa som Herge gjorde. Blå lotus är förmodligen det vackraste albumet och ett av det bättre medan Tibet-albumet är lite överskattat och gillas av viktigpettrar som tycker det är bäst för att det är mest "personligt" snarare än bra i sig. Hur de ska få ihop den historien till en film känns också svårt rent dramaturgiskt då det ska skilja några år mellan dem och historierna inte har någon koppling annars. Faraos cigarrer är det album som föregår Blå lotus och mer logiskt vore att väva ihop dessa historier.

Nåväl första filmen ska ha premiär först om två år så det finns mycket tid kvar att fundera över skåderspelarval och annat.

Musik för sådana som inte bryr sig om musik

Varför har de egentligen uppehåll i melodifestivalen överhuvudtaget?
Det känns redan nu som att skiten håller på året runt ändå. Förr så var det en kväll om året och kvällstidningarna skrev om det samma dag. Nu tröskar det hela våren. Med tanke på att ingen bryr sig lika mycket om eurovisionsfinalen då Sverige ju är chanslösa där så kunde dom väl lika gärna fortsätta och köra deltävlingar hela tiden. Vecka efter vecka. Varje liten håla får en deltävling med sina dansband eller Idol-deltagare bräkandes en menlös pisselåt. Pengarna från alla som ringer och röstar borde ju i så fall göra TV-licensen obsolet.

Vad vi andra ska göra? Läsa en bra bok kanske. Spela spel? Ha en konversation?

Hört på Öppnis

Förälder till sin väninnna om dennes barn:

"Jag vill inte vara taskig...men Max klär verkligen inte i den nappen"

En vanlig dag på BRIS i Storbrittanien

I filmer som utspelar sig i framtiden så brukar ett sätt att visa hur depraveradd mänskligheten har blivit vara att visa upp den underhållning som är populär. Gladiator-liknande tävlingar på liv och död brukar då vara den mest populäraa underhållningen som trollbinder massorna. Mer depraverat än att leka om folks liv kan man inte tänka sig.

Men med dagens dokusåpor så känns det som att dikten knappt kan slå verkligheten. Människor riskerar inte liv och lem men nog offrar dom i alla fall sina själar. Fast, kan man då invända, de är faktiskt vuxna människor och då får man ta ansvar för sitt eget liv. Nu har engelska Channel 4 kommit på ett sätt att bemöta denna invändninig.

- Vi använder oss av barn! Oslagbart! Ingen kan göra något mer cyniskt.

Grattis! Ni har så rätt.

Heter ungen Dexter?

Inom loppet av en vecka har jag nu sprungit på två små killar som av sina föräldrar förärats tilltalsnamnet Dexter.

Hur tänkte föräldrarna? Jag associerar namnet bara till seriemördaren i TV-serien som bär hans namn. Antingen så har dessa föräldrar inspirerats från något helt annat (vad?) eller så har de sett seriens namn i tidningen eller på en affisch utan att känna till mer om den. Eller så har de sett serien och gillat den och tänkt att Dexter är ju ett perfekt namn! Jag, min familj och halva min omgivning kommer då att titta på mitt ljuvliga barn och tänka på en kille som mördar människor och sedan styckar kropparna och lägger dom i plastpåsar.

Papa gillar - Natalies café

På Kungsholms strand ligger det här stället inrymt i vad som en gång var en gammal speceributik (vilken en flagnande tidningsartikel från lokaltidningen uppsatt på toaletten förtäljer var i gång så sent som tidigt 90-tal).

Av namnet att döma så kunde man tro att detta var ett café. Under mina vistelser har jag sett flera stycken sällskap som vänt i dörren när de insett att detta inte alls är ett kondis att värma sig på med en kopp varm choklad och en bulle utan en enkel kinesisk restaurang. Tja, de kör inte det kinesiska köket fullt ut, för de ser till att försöka nå olika intressenter genom att förutom den korta menyn inklusive dagens lunch även servera sallader, smörgåsar och diverse delicato-bitar.

Inredningen är också lite speciell. På det trånga utrymmet trängs två bord med röda soffor med plats för 8 var om man tränger ihop sig. Inget för de mindre sällskapen.

Man får således delade känslor inför detta vankelmodiga inkonsekventa upplägg. Men det spelar i sammanhanget ingen roll. För de serverar nämligen ljuvliga dumplings (ångkokta fyllda pastaknyten). Banne mig de godaste jag smakat utanför Kina! De är värda att återvända för många gånger. Jag brukar ta de med spenat, ägg och griskött. Gå hit.

Saker som gör en pappa lite trött, 109

Han klättrar upp på allt. Oförtrutet.
Suckande och stönande häver han sig upp på soffbordet, toalettstolen, fotpallen, ja allt som verkar värt besväret. Väl där ställer han sig rakt upp i triumf som om han bestigit ett berg. Negativa kommentarer från hans far i stil med "Nej så får du inte göra" eller "akta dig nu, sätt dig ner snälla" bemöts med att flatskratt.

Han kungen är över alla här.

DN goes skvallerpress

Dagens nyheter upphör inte att förvåna.
Dagens tidning pryds på framsidan av en stor bild på Daniel Westling under förevändningen av ett konsument-reportage om gym i Stockholm. Helt meningslös artikel och en helt meningslös intervju med sagde Westling. Var tanken att vigga lösnummerköpare på blivande prinsens nuna?

Numera så smygs det dessutom in olika notiser som tidigare aldrig fått plats, såsom Graafs hjärnblödning som hindrade hennes medverkan i Lets dance (för det är ju just det som bekymrar dig och dina närstående när du fått hjänblödning att du inte kan vara med i flams-tv?!).

Efter att DN ändrade format till kvällstidningsstorlek så börjar man nu så sakteliga även anpassa innehållet. Synd att SvD har en usel sport-del.

Accidenture strikes again

Ingen nyhet då det har varit känt länge att det inte har gått så bra med installationen av SAP på Försäkringskassan. Intressant vinkel på det hela i DN dock.

"Enligt flera källor är SAP ett affärssystem som lämpar sig dåligt för offentlig verksamhet, både i fråga om lämplighet och kostnadseffektivitet." ( journalisterna hänvisar till några säkert väldigt vederhäftiga källor utan egenintresse)

"Man har infört ett IT-system som andra har lämnat och gått ifrån. Systemet är dyrt och svårt." (Socialförsäkringsministern)

Jo det är ju säkert systemets fel i huvudsak. Om jag stavar fel i detta inläggg så kan jag ju skylla på BLOGGER. För det kan väl inte vara så att hjulet snurrar men hamstern är död?

Du vet att du är medelålders

På fredagkvällarna brukar vi titta på På spåret hemma.
Detta innebär att vi måste vara jättegamla.

Jag fick en chock när det påtalades mig att programmet gått i 20 år. Jag har svaga minnesbilder från att ha sett det under min gymnasietid vilket alltså var i programmets barndom. Uppenbarligen kan jag inte ha varit ute på dåligheter (läs gymnasiediscon) varje fredagkväll. Men sen infinner sig en lucka på sisådär 15 år till för typ två år sedan då vi rutinmässigt slår över till SVT klockan 20.00 på vår TV varje fredag-kväll.

Det är läskigt med På spåret av den anledningen att den ju blir en tidsmarkör för ens liv. Det har funnits där så länge och det är alltså en symbol för ett stadium i livet. Det stilla hemmalivet med sovande barn, tassande på tå, somnande framför TV. Ska man ta det med jämnmod?

Och snart är det dags...