Böcker i öronen

Som jag skrivit om tidigare så har jag under det senaste året börjat lyssna på ljudböcker i min Iphone. Det började under de intensiva barnvagnspromenaderna förra hösten då jag fick en bunt böcker som jag laddade upp till min Ipod. Lite skeptisk var jag nog först för mina tidigare försök med kassetter och cd-skivor har inte funkat alls. Men jag har dock kommit fram till att förutsättningen för att det ska fungera är: Det måste vara "lätt" litteratur; det får inte finnas några större distraktioner i övrigt. Således fungerar svenska deckare på barnvagnspromenad längs Sveavägen och Odengatan utmärkt.

Mitt musiklyssnande har förvisso blivit lidande av detta då jag i princip aldrig kan lyssna på musik hemma så min enda möjlighet är lyssna på musik är via de vita hörlurarna.

Jag har tidigare sällan läst deckare och de gånger jag gjort det aldrig av svenska författare. Mankell eller Nesser har jag tex ännu ej läst. Leif GW Persson har dock blivit en favorit. Hans senaste böcker han har skrivit på 2000-talet är oerhört mycket mer spännande och även mer underhållande än vad jag minns från hans tidiga böcker som jag läste i tonåren. Jag gjorde dock misstaget att försöka läsa Läckberg efter en GW-historia och det var verkligen omöjligt. Han förflugna ord är så sanna- hennes prosa är verkligen som hämtad från Starlet eller Min Häst. Hennes dokusåpa- sambo får säga vad han vill, hennes karikatyrer till poliser och tramsiga historier som alltid slutar med en gravöppning är lika sannolika som ett avsnitt av Scooby doo.

Läckberg är dock långt ifrån den sämsta deckarförfattaren jag har läst. Mari Jungstedt är sämst sämst sämst. Hon är så usel att jag fick rysningar av att se henne på På spåret senast. Läste i brist på annat en av hennes böcker vid en pool i Thailand för ett par år sedan. Allt annat var på holländska och danska när jag grävde bland utbudet av kvarglömda böcker. Det var förbanne mig som en usel följetong från Allers! Undvik!